Du har varit en klippa i verkstaden under många år - hur känns det att gå i pension?
– På sätt och vis är det en lättnad för jag har ju ett liv också. Jag har lagt ner ofantligt mycket energi här under de här tolv åren. Och mina egna projekt har ju blivit eftersatta.

Vad håller du på med för projekt?
– Det är gamla och nya motorer, bland annat en Ford från 1937. Jag har väl haft en 26 fordon men har gjort mig av med många. Sen köpte jag en gård häromveckan i Tärnsjö. Och så har jag mark och sommarstuga uppe i Umeå.

Avtackning av Svante på institutionen för elektroteknik den 27 september. Foto: Anneli Björkman

Hur kom det sig att du en gång började jobba på Uppsala universitet?
– Det var Olov Ågren som ordnade det. Runt 2010 planerade man nedläggning av Ångströmverkstaden men att lägga ner en verkstad där vi utbildar ingenjörer på löpande band tyckte han var korkat. Så han for runt och letade och blev till slut tipsad om mig. Till att börja med fick jag hålla en sommarkurs om Stirlingmotorn för en tolv studenter. Och det var ju skitkul. Sen blev verkstaden kvar och jag med.

Dina förmågor spänner över ett brett spektrum och du har lärt ut mekanik, CAD-programmering, elektronik, 3D-printing… hur ser din undervisningsstrategi ut?
– Jag säger alltid tre saker till studenterna: Mät. Läs på ritningen. Ta ur chucknyckeln. Om de sen ändå kommer och frågar hur de ska lösa ett visst problem så ger jag dem inte ett färdigt koncept, utan lite olika koncept. Då måste de lik förbannat välja själva och kanske blanda koncepten. Vi måste hålla igång kreativiteten. Det är superviktigt. Det ger självförtroende.

Har du några minnen som ligger dig speciellt varmt om hjärtat från tiden på Ångström?
– Det är ju studenterna, och däri ingår SciFest, och naturligtvis Tjejveckan. Då kommer en massa unga damer som aldrig varit i en verkstad och är livrädda. Då talar jag om för dem att ”ni får ha sönder hur mycket ni vill, ingenting kan hända, vi kommer att vara med”. Det tar tre minuter och så är de igång. Det roliga är att efter alla dessa år kommer det unga damer och berättar att de var här på Tjejveckan för fem, sex, åtta år sedan och nu pluggar till ingenjörer på Uppsala universitet.

Många skolklasser har fått ta del av Svantes kunskaper på vetenskapsfestivalen SciFest under åren, här på Fyrishov 2018. Foto: Anneli Björkman 

Kommer det studenter till verkstaden även utanför lektionstid?
– Ja, många älskar att vara i verkstan. En del kommer tillbaka i flera år fastän de inte längre har några kurser. Jag blev gudfar till en students barn nu. Och så får man presenter och brev. Några studenter har även bjudit mig på sina bröllop.

Många kreativa projekt har passerat revy på verkstaden – några speciellt minnesvärda?
– Vi har ju den här gör-vad-ni-vill-kursen i kreativ verkstadsteknik och allt vi har industri för i Sverige har jag tillåtit i verkstaden. En gång byggde några studenter en turbojet som de brände av på framsidan så att hela åkern var som ett stort vitt moln. Några andra konstruerade en segway som tyvärr vek sig framåt när man kom upp i för hög fart. Som tur var kom bara svängdörren i gamla Ångströmentrén till skada när studenterna körde igenom den…

Fart och fläkt och spännande projekt - är du helt säker på att det är slutmekat för dig?
– Jag har några uppdrag att slutföra så jag kommer inte att lämna verkstaden helt och hållet än. Sen har jag sagt till folk att det går bra att ringa om det behövs hjälp, då kommer jag in.