När man inte kan möta människor eller uppleva nya platser i verkliga livet är litteraturen en räddare i nöden. Åtminstone i fiktionen. Att de anställda vid Uppsala universitet läser böcker blev tydligt i slutet av förra terminen. Därför kommer här några nya lästips, denna gång från MP-redaktionen, med hopp om stimulans. Men lämnar Uppsala universitet gör vi inte. Samtliga böcker har på något sätt anknytning till vårt universitet – en del också till verkligheten, inte bara fiktionen.

Gina Gustavsson är lektor, forskare och lärare vid Statsvetenskapliga institutionen. Hennes bok Du stolta, du fria: om svenskarna, Sverigebilden och folkhälsopatriotismen gavs ut i slutet av oktober förra året (2021). Boken handlar om Sverige och svenskarna i pandemin. Författaren menar att pandemin aktiverade en sårad svensk stolthet och att vi svenskar är både smygpatrioter och statsindividualister som söker självförverkligande.

Nils Håkansson har disputerat i slaviska språk vid vårt universitet. Men han är också författare till den Augustprisade (årets fackbok 2021) boken Dolda gudar: en bok om allt som inte går förlorat i en översättning. Av alla svenska böcker är ungefär hälften översatta från andra språk. Författaren visar i boken hur synen på översättning har varierat från forntid till nutid.

Fiktionen då? I samband med Universitetsbibliotekets 400-årsjubileum förra året gavs den lilla boken Mordet på Cristina ut i nyutgåva 2018. Boken kom ut första gången på 1950-talet med pseudonymen Elise Dufva som författare. Bakom namnet döljer sig Gurli Taube, bibliotekarie vid Universitetsbiblioteket. Det här är en deckare i bästa Maria Lang-stil som utspelar sig i en fiktiv version av Carolina Rediviva.

Brittiska Elly Griffiths skulle ha kommit till Uppsala universitet i höstas för att ge 2021 års Adam Helms-föreläsning.  Tyvärr satte pandemin stopp för detta. Föreläsningen är uppskjuten tills vidare. Men att författaren gillar vårt universitet är tydligt i hennes senaste bok i Ruth Galloway-serien, Nattfalkarna. Där skriver hon bland annat att Uppsala universitet är ”mer prestigefyllt än University of Norfolk”. Och även om University of Norfolk är fiktivt, är det mycket troligt att det har en verklig, brittisk förebild.

Sist men inte minst vill jag skicka med ett slags förhoppning som ligger i titeln på Jonas Gardells senaste bok, Ett lyckligare år. I boken figurerar bland annat ett skrämmande, spännande manus av Pontus Wikner. Manuset förvarades under många år i en blecklåda på Universitetsbiblioteket och gavs inte ut förrän 1971. Jonas Gardells bok kom ut 50 år senare.