Forskare vid UU har skrivit bidrag till rapporten European Islamophobia Report 2021. Under oktober 2022 startade en debatt i medier om politiska kopplingar bakom rapporten.

Kritiken har framför allt bestått av två delar. Dels ifrågasätts om det är bra att akademisk forskning bidrar till rapporter kopplade till nuvarande ledningen i Turkiet dels finns det en bild från ett Twitterflöde i rapporten som har lett till reaktioner.

Avslutat affilieringen

Cemfor valde att affiliera sig med rapporten som publicerades i september 2022. Förutom affilieringen har en forskare vid teologiska institutionen vid Uppsala universitet varit med och skrivit rapporten från Sverige.

Det var först inför rapporten för 2021 som publicerades nu i september 2022 som det funnits ett officiellt samarbete mellan UU och rapporten.

Efter att Cemfor blivit uppmärksamma på att rapporten har kopplingar till den nuvarande ledningen i Turkiet avslutade Cemfor affilieringen.

– Cemfor har avslutat affilieringen och kontaktat organisationen som publicerat rapporten och bett att få Cemfors koppling borttagen från rapporten. De har fått svaret att de ska göra vad de kan men symbolen är fortfarande kvar om man laddar ner rapporten, säger Cecilia Wejryd, dekan för teologiska fakulteten.

Borde inte Cemfor varit mer vaksamma? Det är ett känsligt forskningsämne som ofta rör upp känslor och rapporten har ju varit i blåsväder tidigare?

– Absolut. I ambitionen att vara en aktör inom internationell rasismforskning valde Cemfor att affiliera sig med rapporten från 2021, det samma gjorde amerikanska universitet som Rutgers och Berkeley. Detta eftersom rapporten inte längre påstods vara knuten till den turkiska ledningen. Men det visade sig vara en kuliss och Cemfors affiliering avslutades.

Bild från Twitterflöde

Två svenska författare som finns med på en skärmbild från ett Twitterflöde som beskrivs i rapporten har kritiserat universitetet och känner sig uthängda. Twitterbilden används i rapporten för att visa på trender i svenska medier.

– Vi beklagar reproduceringen av Twitterbilden. Bilden har publicerats i ett Twitterflöde och i rapporten reproduceras bilden eftersom rapporten är en översikt över vad som hänt i medier. Men när man byter från Twitter till ett tryckt media bör man ha tillstånd även om bilden redan var offentlig.

Kan det finnas fler liknande problematiska samarbeten inom Cemfor?

– När jag bad om en lista på alla Cemfors samarbeten fick jag den på tio minuter. Ledningen för Cemfor har gått igenom och diskuterat listan. För ett mångvetenskapligt centrum med uppdrag att agera nationellt och internationellt vore det förödande att inte ha samarbeten med både myndigheter och olika samhällsaktörer, det här får inte leda till räddhågsenhet. Samtidigt måste samarbetena ske med omdöme och jag har fullt förtroende för ledningen på Cemfor.

Hänger ihop med tystnadskultur

Rapporten är en beskrivning över hur mediebilden sett ut under 2021.

– Rapporten är som en överflygning över vad som skedde i medier, vad har publicerats i journalistiska och sociala medier i Sverige under året? Det är för att visa vad som hänt i mediedebatten. Tyvärr misstolkas ofta den här typen av medieöversikter som att universitetet eller forskaren har åsikter eller står bakom uttalanden i medier.

Samtidigt med den här mediedebatten har också tystnadskultur vid lärosäten debatterats i medier. Cecilia Wejryd ser tydliga kopplingar mellan de två frågorna.

– Forskare inom utsatta ämnesområden drivs till att ofta använda självcensur efter olika typer av hot. I det här fallet vågade forskaren sticka ut hakan. En del forskningsområden drabbas extra hårt av begränsningar av sin rörelsefrihet och av tystnadskultur, ibland även från debattörer som säger sig arbeta för ett öppet samhälle.

Cecilia Wejryd trycker på vikten av att det i någonstans samhället måste finnas möjlighet att lyfta svåra och komplexa samhällsfrågor. Cemfor fokuserar på rasism som är ett svårt samhällsproblem och det är viktigt att forskningen utforskar, granskar och bidrar till lösningar.

– Det är viktigt att universiteten är en plats där vi tar de komplicerade frågorna, för var ska vi annars kunna lyfta upp de frågorna i samhället? Men det är lätt att unga forskare blir skrämda att ge sig in i forskningsämnen som bevakas av olika grupper i samhället. Det är lätt att bli uthängd och ofta finns det ganska lite stöd för den enskilda forskaren. Det här leder lätt till självcensur. Det i sin tur leder till att vi tappar den fria forskningen och vårt uppdrag att granska blir lidande.

– En fråga som bekymrar är att sakfrågan, det vill säga frågan om upplevd diskriminering av muslimer i Sverige, hamnar i bakvattnet. Det är olyckligt och visar också på hur svårt det är att nå ut med forskningsresultat om svåra frågor.

Mångvetenskap upprör ofta

Många viktiga samhällsfrågor kräver samarbeten mellan olika forskningsdiscipliner för att kunna formulera lösningar och vägar framåt för samhället.

Forskare som vill ta sig an de här stora samhällsutmaningarna är därför ofta med och startar mångvetenskapliga forskningsmiljöer.

– Det tar tid att bygga upp ett nytt forskningsfält men det ger ofta starka reaktioner från omvärlden. Vi känner till exempel igen de här reaktionerna på Cemfor från uppbyggnaden av genusvetenskap.

Samtidigt efterfrågas sökandet efter svar på de stora samhällsfrågorna av samhället och är viktiga delar för att kunna komma tillrätta med allvarliga problem i samhället.

– Mångvetenskap är vår tids sätt att hantera de stora övergripande samhällsfrågorna. De forskare som bygger upp nya forskningsfält jobbar hela tiden med den här typen av navigering. Både navigering mellan olika starka allmänna åsikter i samhället inom det specifika ämnet men också hur man drar nytta av de olika forskningsämnenas metoder, teoretiska diskussioner etcetera.

– Vi måste hjälpa alla våra mångvetenskapliga forskningsmiljöer att kunna existera och inte fly in i våra ämnesfack, avslutar Cecilia Wejryd.