Förhållandet mellan fristående kurser och program är en ständigt återkommande fråga inom universitetsvärlden och inte minst inom humaniora och samhällsvetenskap vid Uppsala universitet. För att får överblick över hur det faktiskt ser ut och hur situationen har förändrats över tid beställde områdesnämnden för humaniora och samhällsvetenskap en utredning som nu har lämnat tre rapporter.
– Vi ser tydligt i utredningen att förhållandet mellan fristående kurser och program verkligen är en systemfråga och det är just på områdesnivå som man kan fundera på de här systemeffekterna, säger Mikael Börjesson, professor i utbildningssociologi och huvudansvarig för utredningen. Programmen har fördelen att de gör institutionernas situation mer stabil, man vet vilka studenter man har och kan överblicka framtiden på ett annat sätt än för fristående kurs. När ekonomistyrning blir allt viktigare ser institutionerna förståeligt nog över sina hus och det får konsekvensen att man går mot mer program. Vilket kanske inte är en önskad effekt för lärosätet som helhet.

Fristående kurser minskat nationellt

På en nationell nivå är det tydligt att fristående kurser har minskat över tid i hela landet.
– Minskningen kan kopplas till en rad olika faktorer. Bland annat är fristående kurser kopplade till konjunkturen, fler väljer fristående kurser när det är dåliga tider. Kurserna är lite av ett dragspel för lärosäten i förhållande till situationen på arbetsmarknaden kan man säga.

Minskningen hänger också ihop med det ändrade studiemedelssystemet som infördes 2001. Då skärptes möjligheten att få dispens för att få studiemedel längre än 12 terminer.
– Studenterna blev då mindre benägna att läsa fristående kurser.

Drabbar främst humsam

– För Uppsala universitets del ser vi samma tendens till att fristående kurser minskar över tid. Men vi har legat på en högre andel fristående kurser från början, fristående kurser har av tradition varit störst på de större, breda universiteten.

Det är också intressant att notera skillnaden inom Uppsala universitet mellan vetenskapsområdena.
– På en övergripande nivå är det framför allt inom humaniora och samhällsvetenskap, men också inom naturvetenskap som fristående kurs är viktiga.

Olika strategier

Inom humaniora och samhällsvetenskap är fristående kurser viktiga framför allt inom historisk-filosofiska respektive språkvetenskapliga fakulteterna. Men när man ser på statistiken för olika ämnen framträder olika mönster.

– Inom vissa ämnen kan man kompensera nedgång i fristående kurs med en expansion av generella program på avancerad nivå och i vissa fall även grundprogram. Men det finns stora skillnader mellan olika institutioner, det är inte ett generellt mönster. Institutionerna har valt olika strategier.

Historisk-filosofiska fakulteten och framför allt språkvetenskapliga fakulteten har tappat studenter totalt sett över tid. Samgåendet med Högskolan på Gotland innebar att ämnen inom historisk-filosofiska fakulteten fick ett tillskott av fristående kurser som i viss mån kompenserade nedgången men samma tillskott skedde inte inom språkvetenskapliga fakulteten. Samhällsvetenskapliga fakulteten har istället kunnat behålla studenterna.
– Nedgången av fristående kurs slår olika hårt beroende på hur beroende ämnet är av fristående kurs och hur det går att växla över till generella program som prioriteras mer av studenterna.

Programmen högre status

I en av rapporterna intervjuas bland annat ett fyrtiotal studenter. Program, framför allt yrkesprogram och program som har högt söktryck och kräver höga betyg och högskoleprovspoäng för att komma in på, har väldigt hög status bland studenterna.
– Det förvånade oss att studenterna generellt värdesätter fristående kurs ganska lågt. Fristående kurs är något som man ofta väljer i sista hand, som ett komplement till programstudier eller i väntan på att komma in på program. Det finns ett rationellt eller nyttomaximerande tänkande hos många av studenterna, även om det varierar i styrka mellan utbildningar. De resonerar att de måste få utväxling på den tidigare utbildningsinvesteringen, att om de har höga betyg måste de välja den här typen av utbildning. Jag kan ju inte slösa bort mina betyg på någon fristående kurs eller program som inte är svår att komma in på.

I intervjuerna lyfter studenterna också fram den sociala dimensionen. Med program går de tillsammans med samma studenter under flera år medan om de läser fristående kurs så blir det hela tiden nya studiekamrater.

Olika sätt att se på utbildning

Ett sätt att förstå skillnaden mellan program och fristående kurs är att de signalerar olika sätt att se på utbildning. Fristående kurs står för en bildningstanke där studenten väljer kurser utifrån intresse, spännande kombinationer och byter spår efterhand om de upptäcker något som är intressant. Yrkesprogrammen är å andra sidan låsta och designade för att studenten ska nå ett visst yrke.
– Man skulle kunna tänka sig att bildningstanken har högt attraktionsvärde i dagens samhälle där man betonar valfrihet i många avseenden. Men studenterna resonerar förvånande nog tvärtom. Det är många som uppskattar att någon på förhand har tänkt igenom, paketerat och satt ihop en bästa möjlig kombination av kurser till ett program. Studenten behöver inte själv ta ansvar för att hela tiden välja. Samtidigt som programmet minimerar risk eller osäkerhet signalerar det trygghet.

Program lyfts fram i marknadsföring

I samband med utredningarna noterade forskarna också hur olika utbildningar marknadsförs.
– Programmen är mycket synligare när du ska söka utbildning. Till exempel kommer programmen upp först när du söker på studera.nu och om du går till webbsidor för en institution så är det programmen som synliggörs. Fristående kurs är inte alls lika utförligt och tydligt marknadsfört.

Fakta

Studien består av tre delrapporter: