Ihresalen i Engelska parken var till brädden fylld av folk från olika institutioner och avdelningar. Det var förstås roligt, då syftet med denna konferens just var att stimulera det kollegiala utbytet mellan utbildningsansvariga lärare på olika nivåer, studenter och stödfunktioner.

I det nya nationella kvalitetssäkringssystemet, som började gälla från januari 2017, har lärosätena numera själva ansvar för att låta utvärdera och kvalitetssäkra sina utbildningar. UKÄ (Universitetskanslersämbetet) som tidigare har hållit i alla utvärderingar, kommer att granska detta ansvar men även göra enstaka granskningar själva.

Uppsala universitet har därför skapat en egen modell för utbildningsutvärdering. Vikten av att göra kontinuerliga utvärderingar för att upprätthålla och utveckla kvaliteten, var något som rektor Eva Åkesson poängterade inledningsvis. Under en sexårscykel, mellan 2017 och 2022, ska alla utbildningar vid universitetet ha ingått en utbildningsutvärdering.

Maria Wolters, projektledare vid enheten för kvalitet och utvärdering, berättade att arbetet hade startat i början av året, med en pilotomgång av tio utbildningsutvärderingar från samtliga vetenskapsområden. Och nu skulle alltså resultaten presenteras.

- Vår modell tillåter olika former av utvärdering, så länge kravet på intern och extern bedömning av kollegor finns med, berättade hon.

Modellen är decentraliserad. Ansvaret för utformning, genomförande och uppföljning ligger på områdes- och fakultetsnämnder och det gör att modellen kan anpassas till lokala förutsättningar.

Mer information om Uppsala universitets modell för utbildningsutvärdering.

I pilotomgången ingår fysioterapiprogrammet, magisterprogram i klinisk farmaci, civilingenjörsprogram i molekylär bioteknik, fristående kurser vid CEMUS, utildningarna på grund- och avancerad nivå vid institutionen för kostvetenskap, kinesiska, genusvetenskap, antikens kultur- och samhällsliv, idé- och lärdomshistoria och litteraturvetenskap.

Företrädarna från de olika utbildningarna presenterade både styrkor och svagheter som utvärderingarna visat och det generella intrycket blev att modellen fungerade bra, samt gav bättre och djupare insikter om de egna utbildningarna, jämfört med tidigare modeller. Det mest kvalitetsdrivande för utbildningarna, ansåg man självvärderingen vara - och bedömningarna från externa kollegor till intern kollega från annan fakultet eller område. Det framgick i presentationer och i panelsamtal, under ledning av Åsa Kettis , chef för avdelningen för kvalitetsutveckling, som med sina raka frågor ville ha tydliga svar tillbaka.
 

Några röster från scenen:

”Otroligt viktigt att hitta rätt bedömare.”

” Vi lär av varandra – därför bra med externa bedömare som kommer från yrkeslivet utanför akademin.”

”En intern bedömare i gruppen underlättar –  jag kan ju inte ämnet men jag kan systemet”

”Att ha med oss studenter i utvärderingen är absolut nödvändigt, det är ju vi som är mottagare av utbildning.”

”Vi gjorde en internationell benchmarking som var givande - åkte utomlands till ett excellent universitet som vi samtalade med.”

Generellt tycktes alla ha känt en tidsbrist och därför desto viktigare att upprätta en tidsplan. En ämnesföreträdare för utbildningen i kinesiska hade uppskattat det sammantagna arbetet med utvärderingen till en heltidstjänst under fyra månader.

Ett annat och uppskattat tips från samma företrädare var, att se till att bedömarpanelen avsätter två dagars platsbesök, som även inrymmer rapportskrivande på plats och där institutionsföreträdare alltid finns tillgängliga. Då blir arbetet effektivt.

Eftermiddagen ägnades åt parallella sessioner, där de olika pilotområdena fördjupade diskussionerna.