– Förutom nordiska runinskrifter innehåller plattformen runinskrifter i nordiska språk från Storbritannien och även från Ryssland, Ukraina och Turkiet, säger Marco Bianchi vid institutionen för nordiska språk och som samordnat projektet inom Uppsala universitet och med Riksantikvarieämbetet.

Utgått från befintlig databas

Redan under 1980-talet började institutionen för nordiska språk arbetet med att samla in och digitalisera alla svenska och senare också nordiska runinskrifter. Resultatet blev Samnordisk runtextdatabas som helt och hållet vände sig till forskare.
– Den gamla databasen var omtyckt av runforskare, men inte så omtyckt av många utan förkunskaper. Vi ville ha kvar målgruppen, det vill säga runforskare, men även bredda tjänsten så att den ska fungera för andra som ägnar sig åt sådant som är kopplat till det, som historiker, arkeologer, religionshistoriker och alla runintresserade som vill använda och har glädje av materialet, säger Marco Bianchi.

Nya gränssnitt

I samarbete med avdelingen för universitetsgemensam IT utvecklades de nya moderna systemen. Det handlar dels om ett nytt administrationsgränssitt som gör det möjligt att lägga in nytt material och dels om ett tekniskt gränssnitt som förser det publika gränssnittet som finns på Riksantikvarieämbetet med material.
– Vi ville inte kopiera någon databas utan vi ville ha kvar vår egen databas. Det publika gränssnittet fungerar som en spindel i nätet som kommunicerar mellan olika system. Det har varit tufft bitvis under arbetet, men alla är glada att det fungerar, säger Marco Bianchi.

Utmaning med olika teknik

En av dem som arbetat med tekniken är systemutvecklaren Peter Jaric. Förutom svårigheterna med att synka ihop de olika systemen tycker han att utmaningen varit att lära sig arbeta med de olika tekniker som till slut valdes.
– Vi har fått göra allt från början. Vi har tittat på andra prylar vi jobbat med och vi har kunnat lära oss av det och göra det bättre. Vi satt innan och pratade igenom vad användarna ville ha, vilka olika saker som skulle vara med och om det skulle vara mer eller mindre av något, säger Peter Jaric.

Digitaliserat forskningsmaterial

En annan viktig del i projektet har varit att tillgängliggöra forskningsmaterial från de stora samlingar som finns på Carolina Rediviva. Resultatet är att forskningsmaterial från flera hundra åt tillbaka nu digitaliserats. De äldsta anteckningarna är från slutet av 1500-talet.
– I Uppsala universitetsbibliotek har vi många framstående professorers efterlämnade papper och fotografier. I och med att det material som varit relevant för projektet ”taggas” av Marco, som är specialist i ämnet, kommer det nu kunna användas av så många fler, säger Anna Fredriksson vid universitetsbiblioteket.

Ett exempel på vad som nu digitaliserats är delar av Otto von Friesens arkiv. Han var professor i svenska språket vid Uppsala universitet 1906-1935 och vigde sina somrar åt att cykla runt i Sverige och undersöka runstenar. Efter hans död 1942 skänktes hans samlade material till biblioteket där det idag förvaras i 21 arkivkartonger.