Jippie, vi håller verkligen på att ställa om från smutsig energiproduktion till förnybar. Idag är det billigare och mer vinstgivande att bygga en solcellspark än ett kolkraftverk. Och många flerfamiljhus i Sverige byggs med smarta och effektiva energilösningar. Vi driver miljömässig hållbarhet, forskningen är dessutom en strakt bidragande kraft i detta. Jippie! Igen.
Men ingen glädjebägare utan smolk. Det visar sig att nya energilösningar och politikers beslut om omställning mot miljömässig hållbarhet kan kosta i exempelvis social hållbarhet. Titta bara på vad som hände i Frankrike år 2018. Folk blev vansinniga för att de som redan kände sig socioekonomiskt utsatta också upplevde att det var de som fick betala priset för omställningen mot miljömässig hållbarhet. De blev så arga att de till och med spökade ut sig med gula västar – för att uppmärksammas. Samma sak kan hända i Sverige. Många nya klimatsmarta hus är inte direkt billiga att köpa. Höjda skatter på drivmedel uppfattas som en förolämpning av medborgare som bor långt från tätorterna. Det finns en risk i att det vi vinner på miljömässig hållbarhet, det förlorar vi på den sociala hållbarheten.
Då är det ju så fantastiskt med vårt breda universitet! Låt oss titta holistiskt på fenomen. Vi har ju både teknik och naturvetenskap, humaniora och samhällsvetenskap respektive medicin och farmaci. Tillsammans kan vi se behov, risker och möjligheter från olika och kompletterande perspektiv. Vi kan kombinera excellent och relevant forskning från olika vetenskapsområden och bedriva en sammanhållen holistisk forskning som bidrar till samhällsutveckling. Men hur bra är vi på att verkligen utnyttja denna bredd? Ibland ser jag att Uppsala universitet egentligen mer är tre olika universitetet med en liten gemensam plattform att stå på.
Kanske kan vi hjälpas åt att skapa nya och bättre förutsättningar för att lättare kunna utnyttja potentialen i universitetets breda kompetens? Sen år 2018 har vi inom Uppsala University Sustainability initiatives (UUSI) stött framväxandet av interdisciplinära forskningssamarbeten. Det vi sett är att det många gånger i dessa forskningssamarbeten uppstår hinder för just interdiciplinäriteten. Hinder både inom universitetet och hos externa samarbetsparter och finansiärer. Hinder som bygger på gamla strukturer och system som skapades för en mindre komplex och snabbrörlig värld.
Lite deppigt kan man då tänka. Men så icke, var glad! Se vilken enorm potential vi har! Var och en kan vi kliva fram och fundera på hur vi bidrar till bättre förutsättningar för agilitet, flexibilitet, innovativitet och behovsägardrivna interdisciplinära forskningssamarbeten. Då kan vi som ett världsmästaruniversitet möta morgondagens komplexa och i viss mån kaotiska utmaningar med bredd, samarbete och innovativ forskning.
Klas Palm
Forskare i innovationsledning på institutionen för samhällsbyggnad och industriell teknik samt ledare för Uppsala University Sustainability Initiatives