– Arbetsmiljöfrågorna är viktiga för universitetets utveckling och behöver alltid finnas på agendan inom universitetet. Den bästa forskningen och utbildningen skapas i en kreativ miljö där idéer frodas och utvecklas och människor mår bra. Uppkommer problem är det viktigt att de hanteras på ett klokt sätt, säger rektor Anders Hagfeldt.

Arbetsmiljöfrågorna inom akademin har på senare tid uppmärksammats både i media och genom öppna seminarier. Den enkätstudie om genusbaserad utsatthet vid svenska lärosäten som presenterades i maj förra året var den första i sitt slag och har satt ljuset på att särskilt kvinnliga doktorander var utsatta. Även i Arbetsmiljöverket projektrapport ”Organisatorisk och social arbetsmiljö 2018-2022” lyftes doktoranders situation fram som särskilt riskfylld inom akademin. En ytterligare enkät om psykosocial arbetsmiljö, utförd av ST i slutet av förra året, pekade på förekomst av hot och våld och att utsatta upplevde bristande stöd från arbetsgivaren.

Regelverk och riktlinjer finns sedan länge på plats vid universitetet, konstaterar rektor Anders Hagfeldt, det handlar alltså om att förstärka det förebyggande arbetet och se till att reglerna följs.

– Det är förstås väldigt nedslående att det finns medarbetare hos oss som far illa av arbetsmiljön. Enkätstudien från i våras var väldigt viktig, vi har nu ett mycket bättre underlag än vi haft tidigare för att verkligen kunna jobba förebyggande och utveckla vårt sätt att bekämpa alla former av trakasserier. Förutom att alla vinner på ett sådant arbete kommer det också långsiktigt att göra universitetet ännu bättre, säger Anders Hagfeldt.

I enkätstudien uppgav var femte kvinnlig doktorand på Uppsala universitet att de blivit utsatta för mobbning senaste året. Hur ser du på det?
– Det är förstås helt oacceptabelt, det är tydligt att vi behöver jobba mer med frågorna och det gör vi nu. Det finns samtidigt många fantastiska och kreativa miljöer och jag hoppas vi kan lära av varandra vad som fungerar.

Tror du arbetsmiljön kan påverka kvinnors vilja att fortsätta en akademisk karriär?
– Ja det är förstås möjligt och då missar vi många talanger inom universitetet. Vi har allt att vinna på att bekämpa alla former av trakasserier.

Du har tidigare sagt att det finns en nolltolerans mot sexuella trakasserier på universitetet, vad betyder det?
– Det betyder att vi aldrig ska acceptera att personer kränks, mobbas eller trakasseras. Det finns regelverk och lagar att följa och möjliga åtgärder. Det är viktigt att prata om psykosocial arbetsmiljö på institutionerna och att alla vet vart de kan gå om de blir utsatta eller ser någon annan utsättas. Det finns också en visselblåsarfunktion som jag hoppas alla känner till.

Vad har gjorts sedan den stora genusbaserade studien kom i maj förra året?
– Vi har dels påbörjat djupanalys av resultaten i nämnda enkätstudie och dra nytt av kunskapen i det förebyggande arbetet. Sen har det också tagits fram en handlingsplan, något som redan var påbörjat innan rapporten kom, för att integrera likavillkorsperspektivet inom universitetet. Den innefattar nytt stödmaterial, en egen enkätstudie samt vidareutvecklad utbildning för medarbetare och chefer. Vi undersöker också möjligheten att regelbundet erbjuda så kallade åskådarutbildningar. Dessa fokuserar på att utbilda alla att se och känna igen sexuella trakasserier och veta vad de ska göra för att hjälpa personer som är utsatta. Vi har också haft två olika diskussionsseminarier vid universitetet under hösten.

Det har kommit fram fall i medierna på senare tid som tyder på att universitetet misslyckas med hanteringen. Hur ser du på det?
– Att det finns exempel på när det inte blivit så bra är kanske inte förvånande i en så stor organisation som Uppsala universitet, samtidigt är varje enskilt fall alltid ett för mycket. Min bild är att vi faktiskt blivit bättre på att ta itu med problemen och man behöver förstå att arbetsmiljöarbete tar tid. Det är ofta komplicerade fall med många dimensioner och det är viktigt med rättssäkerhet, att vara noggrann och lyssna. Vi ska också se till att samarbeta med de bästa när det gäller externa samarbetspartners vid utredningar.

– Medial uppmärksamhet är alltid jobbigt för alla inblandade, det blir ofta en förenklad och ibland något missvisande bild som kommer fram och ligger det några år tillbaka i tiden kan det också väcka tidigare konflikter till liv. Samtidigt sätter mediernas bevakning ljuset på arbetsmiljöfrågorna och bidrar till att hålla diskussionen levande. Och det är bra.

Kommer ansedda professorer kanske lättare undan med att behandla andra illa för att de är viktiga för universitetet?
– Det är inte min bild, skulle det vara så behövs åtgärder. Dålig arbetsmiljö är långsiktigt skadlig och riskerar lamslå verksamheten. Alla ärenden ska tas på allvar och utredas.

Vilka åtgärder kan det bli tal om för den som trakasserat?
– Det finns möjlighet att vidta individuella åtgärder, till exempel tillrättavisande samtal som ofta räcker långt, men även skiljande från anställning, åtalsanmälan och disciplinpåföljd är möjliga åtgärder i allvarliga fall.

Är akademin sämre på arbetsmiljöarbete än andra organisationer? Finns det något speciellt i vår akademiska kultur som ökar risken?
– Jag tror inte att vi är sämre än andra stora organisationer på arbetsmiljöarbete, men kanske har vi inte sett omfattningen. Det finns nog saker i den akademiska miljön som kan utgöra en risk. Vi har ett system med doktorander och handledare och andra akademiska hierarkier och beroendeförhållanden. Det finns också en stark inbyggd konkurrens om tjänster och forskningsmedel. Att det är på det viset kan inte ursäkta mobbing eller andra former av trakasserier utan är snarare en viktig anledning till att vi förmodligen måste jobba ännu mer medvetet med de här frågorna.

– Men en viktig insikt som den nationella enkätstudien gav oss var också att förövaren när det gäller sexuella trakasserier oftare var en kollega än en chef eller ledare. Det handlar alltså om att öka medvetenheten och prata mer om hur vi är mot varandra på jobbet. Vi ska förstås ha högt i tak och vara tuffa i de vetenskapliga diskussionerna, men se till att bemöta varandra bra som människor. Jag hoppas att medarbetarpolicyn ska stimulera till viktiga diskussioner inom universitetet.