– Jag känner mig både hedrad och överraskad, men framför allt gläds jag åt att man uppmärksammar denna högaktuella forskning som ett stort antal forskare i Uppsala och internationellt är aktiva inom, säger Inger Andersson.

Norblad-Ekstrand-medaljen delas årligen ut till personer som utmärkt sig genom framstående vetenskaplig forskning på kemins och dess gränsvetenskapers område. Kemisamfundet delar årligen ut medaljen enligt fondens stadgar till personer som ”utmärkt sig genom framstående vetenskaplig forskning på kemins och dess gränsvetenskapers område eller som utfört värdefullt arbete till Svenska Kemisamfundets fromma.” 

I samband med utdelningen av medaljen vid Umeå universitet den 7 oktober höll Inger Andersson en föreläsning om sin forskning: ”Photosyntetic carbon fixation: Rubisco and its helpers”. 

– Det var stor uppslutning och publiken var entusiastisk och ställde frågor, vilket gjorde mig glad, säger hon.

”Vi beror alltså alla ytterst av Rubisco”

Inger Andersson berättar att hennes forskningsgrupp i Uppsala bestämde de första kristallstrukturerna av Rubisco (ribulos-1,5-bisfosfat karboxylas/oxygenas), enzymet som katalyserar fotosyntetisk fixering av koldioxid till biosfären. Fixerat kol byggs sen in i kolhydrater som bygger upp växter och ytterst innebär föda för djur och människor. 

– Vi beror alltså alla ytterst av Rubisco. Strukturen av enzymet från växter har legat till grund för forskning inom många områden där man undersöker enzymets egenskaper och försöker förbättra dess katalytiska förmåga för att öka skördeutbytet av våra vanligaste grödor. 

Jämförande studier av Rubisco kan också hjälpa oss att förstå den inhiberande effekten av luftens syre på kolfixeringen. Inger Andersson har senare gjort vidare studier av andra proteiner som är nödvändiga i processen och det hon kallar "Rubiscos medhjälpare”. 

– Studier har gjorts av Rubisco i marina fotosyntetiserande alger och mikroorganismer. De är viktiga, eftersom cirka hälften av fotosyntetisk kolfixering sker i världshaven.

Fabriksrök blir fiskmat

Idag deltar Inger Andersson i ett projekt tillsammans med Norges Arktiska Universitet i Tromsø och Norsk industri som syftar till att utvinna värdefulla kemikalier ur de mest effektiva marina mikroalgerna för att skapa fiskfoder eller biobränsle. Projektet har lyckats skala upp odlingen av algerna och använda koldioxiden i fabriksröken från en lokal ferrosilikon-producent. 

– Vinsten är, som minst, tvåfaldig: algerna växer snabbare, samtidigt som koldioxiden från utsläppen binds i biomassan, det som vanligtvis kallas CCU (Carbon Capture and Utilisation).

Hur ser du på framtiden för klimatdebatten – Greta-effekt, flygskam, klimatförnekare – kommer vi lära oss att lyssna på forskarrön någon gång?

– Det är nödvändigt att vi fokuserar på problemen, men vi får akta oss så att inte klimatdebatten blir som ett slags ”religion”, där man antingen är troende eller inte troende. Flygskam gynnar ingen – det är konkreta åtgärder som behövs.

Inger Andersson tror att det finns en risk att många slutar lyssna på fakta om de politiska besluten, som ofta är kortsiktiga, inte vilar på en fast vetenskaplig grund. 

– Greta Thunberg är modig och förtjänar all beundran, men våra folkvalda behöver informeras och/eller informera sig bättre. Det måste finnas kanaler för att förmedla kunskaperna från forskningen. Grundforskning är till sin natur en långsam process, samtidigt som det brådskar med åtgärder när det gäller klimatet, avslutar hon.