– Välkomna till konststudiesalen som är en av våra tre studiesalar! Konststudiesalen är en resurs både för forskning och utbildning – för att ge studenterna praktisk erfarenhet och närkontakt med konstföremål och vad man kan lära sig av dem. Dessutom lär sig studenterna hur man hanterar gamla och ömtåliga saker. Som till exempel att man bara får använda blyertspenna, aldrig bläckpenna när man arbetar i samlingarna, säger Mikael Ahlund och tittar uppskattande på reporterns blyertspenna.
Bildtext: Falsk eller äkta? Original eller kopia? Vilket material är den gjord i? Det är några frågor man kan ställa sig när man ser statyetten efter den antika "Laokoongruppen". Det här exemplaret göts sannolikt på 1950-talet i plasten bakelit, men materialet är svårt att avgöra även när man känner på skulpturen. Originalet är den stora marmorskulpturen i Vatikanen. Utifrån den har det gjorts otaliga kopior i olika storlekar och material – som souvenirer och reseminnen från olika tider.
Bidrar till pedagogiken
Studiesalarna är viktiga för att göra samlingarna tillgängliga både för forskning och utbildning. De senaste åren har Gustavianum satsat på att utveckla möjligheterna kring en föremålsinriktad pedagogik, som ibland kallas ”teaching with objects”. Till exempel innebär den att studenterna får lära sig att närstudera och hantera konstföremål.
– Ett av våra viktigaste uppdrag som universitetsmuseum är att göra samlingarna tillgängliga för forskning och undervisning. Vi vill vara till nytta för vårt universitet och via våra studiesalar erbjuder vi viktiga komplement till den ordinarie undervisningen i föresläsningsalar och seminarierum.
Det kan vara lätt att tro att studiesalarna och föremålen bara vänder sig till studenter inom ett ganska smalt område, till exempel konstvetare för konststudiesalen, men det stämmer inte. Samlingarna kan genom olika teman och infallsvinklar användas inom vitt skilda utbildningar.
– Vi har haft studenter och forskare från en rad olika ämnen vid universitetet som studerat föremål i våra samlingar. För naturvetare kan det bland annat vara intressant att diskutera sådant som fysisk åldersbestämning, materialanalys eller andra tekniska aspekter av konst. Förutom naturvetare har till exempel också olika ekonomiska institutioner sedan länge visat ett intresse för vårt myntkabinett, där ytterligare en av våra studiesalar finns.
Bildtext: Konstverk och ramar talar ofta olika språk. Ramarna har bytts ut genom århundradena och berättar på det sättet om konstverkets tidsresa fram till våra dagar.
Unika förutsättningar
Uppsala universitet med sina enorma samlingar av konst, mynt och historiska föremål har förstås utmärkta förutsättningar att utveckla pedagogik med fysiska föremål. Samlingarna sköts av Gustavianum och de har därför tre studiesalar, en för de historiska samlingarna, en för myntkabinettet och en för konstsamlingarna. Studiesalarna används både när forskare vill studera föremål från samlingarna, men också för grupper av studenter som del av deras utbildningar.
– Med våra samlingar kan vi skapa en exklusivitet för våra studenter. Vi på Gustavianum arbetar med att hitta vår roll i hur våra samlingar kan användas som ett komplement till den vanliga undervisningen. Det här är något som pågår på olika håll i världen där universitetsmuseer arbetar med att utveckla en verksamhet inriktad på ”teaching with objects”. Vi har på det här området haft en hel del kontakt med våra systermuseer vid till exempel Yale, Harvard och Oxford för att lära av varandra.
Hjälper minnet
Genom att hålla i föremålen kan man känna deras tyngd, eventuell doft som det samlats på sig genom århundraden och känna på själva materialet.
– Det kan ibland bli en nästan emotionell erfarenhet när man får hålla i till exempel en rysk ikon från 1550-talet som suttit i ett kloster i Moskva. Det kan absolut bli en laddad upplevelse, när man själv undersöker och håller i föremålet som gör att man kommer ihåg bättre.
Bildtext: Teckningen är gjord på 1700-talet i rödkrita. På teckningen finns en stämpel som visar att den använts i undervisningen i universitetets ritsal. Sedan 1600-talet har universitetet en ritmästare som tidigare tog hand om konsten och undervisade i konst och teckning. Idag ordnar ritmästaren och konstvetenskapliga institutionen undervisning i kroki och teckning för anställda och studenter. Under pandemin sker det på distans utifrån fotografier.
I studiesalarna är det små studiegrupper som gäller eftersom det är värdefulla originalföremål som hanteras.
– Genom att det är mindre grupper blir det också mer informellt och alla kan ta del av varandras observationer på ett bättre sätt.
Ökad anställningsbarhet
Det handlar också om att öka anställningsbarheten för studenter, kanske framför allt inom humaniora. Bland dem som studerar till exempel konstvetenskap, museologi eller arkeologi kommer ett antal säkerligen att arbeta vid olika typer av samlingar i framtiden.
– Det kan vara svårt för museer att hitta personal som har praktisk erfarenhet av att hantera konst. Det är inte många som har en rutin i att hantera gamla föremål. Hur håller man till exempel i en gammal målning, en tusenårig skål eller en ömtålig statyett? frågar Mikael Ahlund retoriskt.
Gustavianum erbjuder varje år också ett antal praktikplatser för masterstudenter i samlingarna.
– Det är viktigt för studenterna att få både praktisk erfarenhet som dokumentation på att de har arbetat i samlingar. Och vi vet att våra praktikplatser hjälpt universitetets studenter att få anställningar efter studierna.
Varför blyertspennor?
Man måste sitta ner runt bordet och använda tunna vita vantar när man studerar och hanterar föremålen i studiesalarna.
– När man överlämnar ett föremål till nästa person runt bordet så överräcker man det inte i luften utan lägger det på bordet så att nästa person når och själv kan lyfta upp det, berättar Mikael Ahlund och visar med sina vantbeklädda händer.
Bildtext: Det är också viktigt att undersöka baksidan, berättar Mikael Ahlund. I det här fallet ser man att tavlan är målad på en kopparplåt. Det är ovanligt, men förekom framför allt under 1600-talet vid sidan av träpannåer eller dukar.
Och blyertspennan? Jo, det bottnar i att det är lätt att få fläckar på händerna av bläcket. Fläckar som lätt kan överföras till föremålen och som är väldiga svåra eller omöjliga att få bort.
Har det hänt något missöde på era visningar?
– Nej, hittills har det gått bra. Det märks på studenterna att det är en speciell upplevelse och de är väldigt noga med att följa instruktionerna. Det är klart att det alltid finns en risk och vi försöker välja föremål som tål lite mer.
Välkomnar alla
Mikael Ahlund avslutar besöket med en inbjudan till utbildningar inom alla olika ämnen vid universitetet att höra av sig för att starta ett samarbete.
– Alla utbildningar som vill är varmt välkomna till våra studiesalar. Just nu under pandemin är det förstås svårt, men varför inte kontakta oss redan nu för att diskutera framtida möjligheter? Hur kan vi med samlingarna bidra till undervisningen? Och det är ingen extra kostnad för utbildningarna, säger Mikael Ahlund leende.