2019 beslutade institutionsstyrelsen att ha som mål att halvera utsläppen från flygresor till 2024. Mellan 2016 och 2019 minskade institutionen för freds- och konfliktforskning sina bokade flygresor med 43 procent. Det framgår av en första avstämning av miljöarbetet. Det har varit en lång process där de på olika sätt har diskuterat hur de kan minska sina koldioxidutsläpp men det har gett effekt.
– Nu är det är många inom universitetet som vill göra något liknade och få inspiration som hör av sig, berättar Kristine Höglund, professor vid institutionen för freds- och konfliktforskning och en av initiativtagarna till projektet.

– Vi vet att vår institution är en av de värsta syndarna och vi kommer inte att kunna gå ner på noll, säger Isak Svensson, professor vid institutionen för freds- och konfliktforskning. Som freds- och konfliktforskare är vår viktigaste insats att vara bra forskare och bidra till en fredligare värld. Väpnade konflikter är ju ett stort problem sett även ur klimatsynpunkt. Men man kan fundera och anpassa verksamheten utan att tumma alltför mycket på kvaliteten.

Levande diskussion

Genom att utgå från positiva beteendeförändringar, ständigt diskutera hur de kan förändras och ha som gemensamt mål för institutionen att halvera utsläppen från flygresor till 2024 blev det en dramatisk förändring redan samma år som de antog sin ambitiösa miljöpolicy.
– Mycket av effekterna vi ser i sammanställningen kommer utifrån de samtal vi förde inom institutionen inför beslutet om miljöpolicyn, säger Isak Svensson.

Institutionen för freds- och konfliktforskning har valt att ha ett kollektivt mål, uppmuntra varandra och sprida goda exempel istället för att fokusera på när det sker något dåligt. De konkreta åtgärderna kan till exempel vara att prioritera hårdare vilka konferenser man åker på, eller prioritera konferenser i Europa som man kan åka tåg till. Men de är båda noga med att betona att det inte handlar om att räkna på utsläpp och flygresor på individnivå.
– Det här bygger på frivillighet utifrån var och ens förutsättningar, säger Kristine Höglund.

– Det här innebär inte att vi isolerar oss på vår kammare och slutar forska, säger Isak Svensson. Man kanske bantar en eller två konferenser, eller åker på regional konferens och ersätter nerresan till Europa med tåg. Samtidigt som flygresandet har minskat och personalstyrkan har ökat har också både antalet publiceringar och den externa finansieringen ökat.

Nätverksbygge svårt digitalt

Målet med en halvering av utsläppen från 2016 till 2024 är satt för att institutionen ska anpassa sig till Parisavtalet, det globala klimatavtalet som trädde i kraft 2016 med målet att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser.

Under pandemin och efter den tid som ovanstående siffror täcker har förstås alla former av resor minskat ännu mer radikalt. Pandemin har på det sättet fungerat som en form av experiment för att se hur olika ytterligare åtgärder fungerar i praktiken.  Många fysiska möten går att ersätta genom olika former av digitala lösningar men fysiska möten är viktiga för att knyta kontakter och bygga nätverk.
– Att bygga nätverk har visat sig vara svårt digitalt, säger Kristine Höglund. De internationella nätverken är en stor del av forskningsmiljön och något vi behöver för den akademiska debatten och kvaliteten i forskningen. När man åker på en konferens går man in i en bubbla och utnyttjar möjligheterna till kontakter på alla sätt. Men när man sitter hemma framför datorn är det inte lika självklart hur man ska göra. Men vi lär oss hela tiden och kanske går det att utveckla nya och bättre metoder för digitalt nätverksbygge?