I dag finns inga läkemedel för behandling av hjärnskador, förutom ett som bidrar till att förhindra blödning. Detta avser Elham Rostami, specialistläkare i neurokirurgi vid Akademiska sjukhuset och docent vid institutionen för neurovetenskap, ändra på. Nu vill hon testa en individanpassad behandling bestående av en substans som imiterar proteinet BDNF tillsammans med ett läkemedel som minskar celldöd, i hopp om att förbättra patienternas chanser till återhämtning.
– Jag tror att det kan finnas en genetisk predisposition för återhämtning efter en hjärnskada där BDNF-genen spelar en stor roll. Jag vill också se om alla kan ta läkemedlet och förvänta sig samma resultat eller om olika patienter beroende på genvariation i BDNF behöver olika typer av läkemedel, säger Elham Rostami, som leder projektet och också utsetts till Wallenberg Clinical Fellow.
Både cellförnyelse och celldöd
Så hur funkar det då? Proteinet BDNF som testsubstansen imiterar, har potential att bidra till både cellförnyelse och celldöd när den bryts ned. Båda processerna inträffar hos alla människor under nedbrytningen. Men i vilken grad den bidrar till celldöd eller cellförnyelse efter en skada beror på den genetiska dispositionen hos individen, alltså vilken variation av genen som patienten har.
Det Rostami vill undersöka är alltså om läkemedelsbehandlingen med substansen kan hjälpa till att skapa cellförnyelse oavsett vilken genvariation man har. Detta ska ske i en in vitro-studie på stamceller som alstrats från patienter med traumatiska hjärnskador och som har den viktiga genetiska variationen. Här kommer data från biobanken och hjärnskaderegistret till stor nytta.
– Det är jättebra för där registreras viktiga parametrar hos patienter som vårdats hos oss. På så sätt kan man utvärdera vården över tid och den är också kopplad till biobanken med blodprover som används för genetiska studier. Neurokirurgins intensivvårdsavdelning (Niva) och forskningsstrukturen kring den var faktiskt en av anledningarna till att jag sökte mig till neurokirurgin i Uppsala. UCR och biobanken erbjuder fantastiska möjligheter och underlättar forskningen för oss kliniker, säger Elham Rostami.
Svårt att ge en bra prognos
När patienter vårdas på Niva övervakar och lagrar man många parametrar som sedan kan analyseras, dels för att utforma individanpassad behandling, dels för att bättre kunna skapa en prognos. Detta gör man genom olika AI-modeller. Men metoden har ändå sina svagheter.
– I dag är det väldigt svårt för oss att förutsäga hur bra prognosen kommer att bli för en patient. Vår bästa algoritm kan säga med hur stor sannolikhet patienten kommer att överleva (och det är i många fall en 50–60 procentig gissning) men inte så mycket om hen kan bli självständig, gå tillbaka till jobbet, eller studera, till exempel, säger Elham Rostami.
Dessutom är traumatiska hjärnskador komplexa på så sätt att även patientens arv, livsstil och kognitiva kapacitet innan skadan kan påverka utfallet.
Behöver stöd i fortsättningen
Varje år får cirka tio procent av patienter med traumatiska hjärnskador i Sverige så pass allvarliga skador att man förutsätter att de kommer att behöva någon form av stöd och en del tom heltidsassistans i fortsättningen. Men av dessa återhämtar sig en del så pass väl, att de efter tre till fem år kan bo själva och till och med, som i något fall, gå på universitetet.
– Jag blev ganska överraskad när jag träffade dessa patienter på återbesöket. Så dessa patienter kan lära oss mycket om viktiga faktorer och vad vi kan göra, säger Elham Rostami.
Under våren 2020 initierade hon en studie av covidpatienter med neurologiska symptom, där man genom att analysera prover från ryggmärgsvätskan kunde påvisa tecken på skador på hjärnan som inte upptäckts i rutinprover. Studien var ett samarbete mellan Karolinska Institutet, Stockholms universitet, Göteborgs universitet och flera grupper på Uppsala universitet.
Förbättra hjärnans återhämtning
Elham Rostamis förhoppning är att bättre förstå olika typer av akuta hjärnskador och hur dessa patienter kommer att klara sig i framtiden – och om man farmakologiskt kan förbättra hjärnans återhämtning.
Men om covidpatienter också skulle kunna ha nytta av substansen vet man inte.
– Vi måste först bevisa att behandlingen har den effekt vi tror. Sedan skiljer sig påverkan på hjärnan efter covid väldigt mycket från traumatiska hjärnskador. Vi har också så mycket kvar att förstå när det gäller covid. Man måste dels se vilken typ av skador de fått, dels om de är bestående, säger Elham Rostami.
Så vad hoppas du att din forskning ska leda till?
– Jag hoppas att så många som möjligt ska kunna få en bra återhämtning och kunna bli bra igen. Man ska ju aldrig säga en tid, men inom tio år hoppas jag att det finns fler farmakologiska alternativ för hjärnskador.
Anna Hedlund