Lika villkorskommittén vid samhällsvetenskapliga fakulteten har genomfört ett projekt om hur olika uppdrag inom fakulteten tillsätts. I rapporten finns förslag på åtgärder och reflektioner för både institutioner, universitetet som helhet och för enskilda seniora forskare.

I rapporten "Transparent makt: om hur utnämningar och uppdrag tillsätts vid Samhällsvetenskapliga fakulteten" har rapportförfattaren Signe Jernberg, gästforskare vid företagsekonomiska institutionen och lektor vid Högskolan i Gävle, undersökt hur tillsättningen av olika uppdrag går till. I rapporten beskrivs en bild där tillsättningen av uppdrag ofta sker i en informell process, där prefekterna har ont om tid för att tillsätta uppdragen och inte sällan frågar den som de vet kommer tacka ja. Tillsättningar sker ofta utan att alla medarbetare vet om behovet eller att det förs någon diskussion kring uppdraget och dess utformning.

Uppdrag del av kollegialiteten

Rapportförfattaren argumenterar för att uppdragen inte bara ska ses som en meritering alternativt karriärnegativt för den enskilda personen utan som en viktig del av kollegialiteten. Hon skriver i rapporten: "Att ensidigt framställa uppdrag som en del i strategiskt meritsamlande, eller som något negativt för en enskild karriär, riskerar att pådriva en utveckling där forskar/lärarindividen överordnas det kollektiv som institutionen består av. Uppdrag är i grunden något som utförs eftersom andra, ett kollektiv, har nytta av det och det är det sätt som vi organiserar akademisk verksamhet på."

Stärk kollegialiteten och meriteringen

Hur kan man då uppnå en mer jämställd fördelning av uppdragen? Linda Wedlin, ordförande i samhällsvetenskapliga fakultetens lika villkorskommitté:
– Man behöver arbeta på två olika fronter för att utveckla lika villkorsarbetet när det gäller tillsättning av uppdrag. Dels behöver vi öka medvetenheten om uppdragen och dess funktion som en del av kollegialiteten dels behöver vi göra uppdragen mer attraktiva genom att stärka uppdragens meritering.

Men Linda Wedlin betonar att det inte är önskvärt med alltför tydliga kriterier för uppdragsmeritering.
– Så fort man börjar mäta blir det en funktion av att bocka av på en lista. Men det innebär ju inte att personen egentligen är engagerad i frågan. Vi måste istället hitta former för hur vi kan vända det kollegiala deltagandet och hur vi värderar den här typen av uppdrag när vi rekryterar, säger Linda Wedlin.

Det här är frågor som givetvis diskuteras i fakultetens rekryteringsgrupper och förhoppningen är att lika villkorskommittén och rapporten ska kunna bidra till de diskussionerna.

Låg konkurrens om uppdragen

Av rapporten framgår att det inte är någon konkurrens om uppdragen på institutionerna.
– Ju mer vi har sopat undan kollegialiteten och fått andra styrformer desto svårare har det blivit för forskarna att se uppdragen som kollegialt ansvar och vara med och dela på ansvaret, säger Linda Wedlin.

I rapporten skriver författaren: "Det är svårt att tänka sig engagemang i institutionens gemensamma angelägenhet utan kollegialt engagemang. För att ha förutsättningar att ha en bred bas för uppdragen behöver alltså de kollegiala strukturerna vara starka samtidigt som det behövs medvetenhet om lika villkorsfrågor samt en dialog med individ och prefekt."

Gör rätt från början

Rapportförfattaren konstatera att det rådande systemet inom universiteten med meritokrati där begåvning och prestationer är avgörande för karriärer är beroende av att det blir rätt från början. "… om någon grupp missgynnas eller gynnas tidigt i karriären så kommer detta reproduceras i deras fortsatta karriärer, även i en fungerande meritokrati. Att det finns orättvisor bland seniora akademiker är något som till viss del behöver accepteras, alternativet är kvoteringssystem som inte är förenligt med principen om förtjänst och skicklighet. Vad som kan göras är att arbeta för en rättvis meritokrati från början."