Mång- eller tvärvetenskap är begrepp som ligger i tiden. Många samhällsutmaningar anses kräva mångvetenskapliga analyser och forskningsfinansiärer ser gärna dylika satsningar. Men samtidigt är det många som berättar om att det kan vara svårt att få igång mång- eller tvärvetenskapliga projekt inom ett disciplintungt universitet.

Vi har därför pratat med Anders Bäckström, professor emeritus i religionssociologi, som var ansvarig för framväxten av det som blev Centrum för mångvetenskaplig forskning om religion och samhälle, CRS. Han har precis avslutat en forskningshistorisk översikt över verksamhetsutvecklingen 1997-2019.

Varför är det viktigt med mångvetenskap?
– En mångvetenskaplig grundhållning är avgörande för att kunna möta de snabba samhällsförändringar och komplexa samhällsutmaningar vi står inför. Detta gör att ansökningar om projekt och program gynnas om perspektivet är mångvetenskapligt. Det gäller särskilt EU-ansökningar men också nationella ansökningar.

Vad är din erfarenhet för att lyckas med mångvetenskap?
– Jag tror att långsiktighet är centralt för mångvetenskap, det fungerar forskningsfrämjande genom att skapa en grund att stå på. Ett universitet kan inte vara världsbäst på allt men genom långsiktiga satsningar kan ett universitet vara världsbäst inom vissa utpekade områden.

– Det är också viktigt att redan från början dra in olika generationer samtidigt i forskningsprocessen, det vill säga para ihop seniora excellenta forskare med juniora forskare som kan ta över och föra forskningen vidare. Det här går inte automatiskt utan måste planeras in från början. Det är också bra att rekrytera juniora forskare eftersom de står friare i relation till ett disciplinärt system så som en etablerad forskare kan vara.

– Långsiktigheten är också bra för att hantera genusfrågan. När vi ansökte om Linnestöd 2007 var det fler män inblandade på alla nivåer. Nu är det precis tvärtom vid CRS. Inte heller det här är självklart, det behöver tänkas in i modellen så att man på sikt skapar en någotsånär jämn könsfördelning.

Ser du några generella problem med mångvetenskap vid Uppsala universitet?
– Uppsala universitet är disciplinorienterat när det gäller fasta tjänster för forskare. Det kan bli ett problem när juniora forskare som satsar på tvär- eller mångvetenskaplig kompetens och sedan söker tjänster och konkurrerar med mer disciplinärt orienterade forskare. Det behövs därför flera meriteringsvägar samtidigt, inte bara en disciplinberoende väg till lektorat.

Kan mångvetenskapen ge något tillbaka till disciplinerna?
– Ja, det är värdefullt både för forskaren och kan stärka enskilda discipliner. Dels kan forskaren bli mer medveten i sin disciplinärt orienterade forskning, dels ökar forskarens kompetens att författa programansökningar och leda stora projekt/program. Den kompetensen är väldigt viktig när allt fler forskningsutlysningar prioriterar mångvetenskap och konkurrensen hårdnar.

-Låt oss också komma ihåg, så här i coronatider, att det är i mångvetenskapliga miljöer där åsikter bryts som det nya spirar.