Det är en nyinrättad professur, varför har den inrättats?

– Därför att medicinsk etik är ett aktuellt och växande ämne. I medierna rapporteras det dagligen om olika frågor som har med värderingar i hälso- och sjukvården att göra. Etik är ju ett ämne som tittar på värderingar och normer med frågor om hur det prioriteras för bland annat vaccinationer, vem som ska få vård först och hur mycket man själv ska få bestämma som patient och vilka påtryckningar man kan acceptera för att gå med på olika behandlingar. Det är en stor samhällsfråga och det är rimligt att man tittar på det forskningsmässigt också. Det här centrumet, CRB, Centrum för forsknings och bioetik, som jag kommer att tillträda som professor vid, är Sveriges största etiska medicinska centrum.

Vad tror du kommer att bli den största utmaningen?

– Den stora utmaningen som jag ser det är att få hela forskningsmiljön att samverka på ett sådant sätt att vi får ut så mycket som möjligt av den. Det finns massor av människor på centrumavdelningen jag tillträder. Jag vill undvika stuprör där alla håller på med sitt eget och inte lär sig av varandra. Den stora utmaningen för mig är att uppnå fruktbar samverkan.

Vad forskar du själv om?

– De senaste åren har jag tittat en hel del på prioriteringsfrågor inom patientgruppen: vilka ska få företräde till särläkemedel som riktar sig till patienter med ovanliga sjukdomar. Jag tänker att man inte ska betala extra enbart för att ett tillstånd är sällsynt. Över lag har vi en bra modell i Sverige där vi betalar för tillstånd som är allvarliga. Allvarliga tillstånd har ofta större behov och att betala för det kan leda till mer jämlikhet.

Något annat jag tittat på är vård i livets slutskede, om vi ska tillåta dödshjälp antingen genom läkarassisterat självmord eller där läkare administrerar en dödlig dos på patientens begäran.

Jag har också ägnat mycket tid åt screening, till exempel pku-screening av nyfödda och fosterdiagnostik.

Hur känner du inför nya jobbet?

– Jag ser verkligen fram emot att få tillträda som professor vid Uppsala universitet och få bli en del av forskningsmiljön. Den är större än Stockholm. Jag hoppas att vi och Stockholm ska stärka vårt samarbete om medicinsk etik. Det fanns ett sådant samarbete tidigare mellan Uppsala, KI och KTH. Nu är det dags för ett omgifte, tycker jag.