Kvalitetsbaserad resursfördelningsmodell
Områdesnivå
Konsistoriet fastställde en ny modell för kvalitetsbaserad resursfördelning vid sammanträdet i februari 2018 (UFV 2016/1914). Syftet med den kvalitetsbaserade resursfördelningsmodellen är att ge tydliga signaler om i vilka dimensioner verksamheten ska stärkas. Resursfördelningsmodellen ska stimulera kvalitetsutveckling inom forskning och forskarutbildning. Utgångspunkten är att modellen ska ge goda incitament och har inte omfördelning som ett självändamål.
I den kvalitetsbaserade resurstilldelningsmodellen omfördelas 7,5 procent av basanslaget för forskning och forskarutbildning efter följande indikatorer, varav den andra är en bibliometrisk indikator:
- Externa medel (2,5 procent)
- Publicering enligt den norska modellen och citeringar (2,5 procent)
- Utfärdade doktorsexamen (2,5 procent)
Principen är att utfallet beräknas genom att vetenskapsområdena jämför sig med sina egna prestationer över tid. Utfallet de tre senaste kalenderåren jämförs med de fem föregående.
Modellens bibliometriska indikator
Publicering är en ytterst väsentlig del av forskningen då det är igenom vetenskapliga artiklar och böcker som forskningsresultat kommuniceras till såväl forskargemenskapen som det övriga samhället. Publicering är också en av komponenterna i den nationella modellen för resursfördelning.
Den bibliometriska indikatorn består av två komponenter, vardera värda 50 %: den norska modellen och fältnormerat citeringsvärde. För en beskrivning av den norska modellen, se huvudsidan om bibliometri.
Fältnormerat citeringsvärde (Mean Normalized Citation Score)
Web of Science används som datakälla för denna komponent. Endast publikationer av typerna ”Article” eller ”Review” ingår i underlaget. Underlaget hämtas från DiVA och förs över till CWTS Monitor, varifrån de normerade citeringsvärdena hämtas för de år som avses och för respektive analysenhet. Alla publikationer är fraktionerade efter antal författare, även stora multinationella samarbeten fraktioneras. Författarsjälvciteringar räknas ej.
För bägge komponenterna räknas ett medelvärde fram för utfallsperioden (tre år) vilket jämförs med medelvärdet för jämförelseperioden (fem år). Kvoten mellan dessa är ett förändringsvärde, vilket används för beräkning av resultatet från indikatorn. Eftersom citeringar kan mätas med någorlunda tillförlitlighet först efter ca två år efter publiceringstillfället så sätts utfallsperioden till y-4 till y-2, där y är analysåret. Exempelvis är utfallsperioden avseende citeringar för analysåret 2021 2017-2019, medan motsvarande jämförelseperiod är 2012-2016.
Detaljerad information om såväl norska modellen som citeringsindikatorer återfinns i rapporten Uppsala University Annual Bibliometric Monitoring 2021 (länk till DiVA).