Tillbaka

Utbildningsvetenskapliga insikter

Utbildningsvetenskapliga insikter

Det finns de som menar att en viktig uppgift för den samhällsvetenskapliga och den utbildningsvetenskapliga forskningen är att skapa insikter i form av nya synsätt och perspektiv. Ibland sätts detta inom utbildningsvetenskapen i kontrast till att forskningens syfte ska vara att skapa vetenskaplig evidens för politiska beslut om utbildningen och för ledningen av och arbetet i skolan.

Efter att ha arbetat under vid det här laget många år inom det utbildningsvetenskapliga fältet är det ändå forskningens roll att skapa nya synsätt och perspektiv som inspirerat mig mest. Det är helt enkelt så att vissa forskare lyckas få oss att tänka på nya sätt om välkända fenomen och att möta ett sådant nytänkande är alltid otroligt stimulerande.

I den här bloggen tänker jag presentera framför allt tre teoretiker vilka fört fram metaforer, begrepp och distinktioner vilka fått mig att se på världen på ett delvis nytt sätt. Min avsikt är givetvis inte att ge en uttömmande beskrivning av hela teorisystem utan snarare att ge en subjektiv beskrivning av hur jag tycker några tankefigurer, delvis ryckta ur sina sammanhang, varit användbara när det gäller att tänka om utbildning.

Kuhns paradigmbegrepp

Kuhn var vetenskapshistoriker/teoretiker och intresserade sig först och främst för naturvetenskaperna. Han gjorde begrepp som paradigm, normalvetenskap, ”revolutionary science” och anomali välkända. Många har avvänt hans begreppsapparat för att analysera samhälls- och utbildningsvetenskap och i det sammanhanget har hans begrepp varit mycket användbara, inte minst begreppet paradigm.

Ett paradigm kan mycket förenklat sägas utgöra en helhet i form av antaganden om världens beskaffenhet och kunskapens natur. Inom samhälls- och utbildningsvetenskapen är det uppenbart att det finns ganska väsensskilda sätt att bedriva forskning på (se länk till tidigare blogg om vändningar inom utbildningsvetenskapen nedan) och paradigm-begreppet är att redskap för att analysera detta faktum.

Vår uppgift som forskare är till delar att ”ordna” världen, det vill säga att ge kartor för hur olika aspekter av världen kan förstås. Paradigm-begreppet har i många sammanhang varit användbart just i ett sådant kartläggande av samhälls- och utbildningsvetenskaplig forskning.

Många skulle förmodligen identifiera tre övergripande paradigm inom samhälls- och utbildningsvetenskapen: tolkningsparadigmet, funktionalismen (ofta, men inte helt adekvat, benämnt som positivism) och ett kritiskt paradigm, men det finns möjligheter att göra andra uppdelningar och att göra olika typer av undergrupperingar.

Bourdieus kapitalbegrepp

Idén att det finns ett ekonomiskt kapital känner alla till. Bourdieu gjorde oss dock uppmärksamma på att det finns andra kapital som är betydelsefulla i det sociala livet. Symboliskt kapital är sådant som höjer vår sociala status/vårt värde i ett visst sammanhang. Det som är symboliskt kapital i ett sammanhang kan vara mycket lågt värderat i ett annat. Att ha abonnemang på operan kan till exempel växlas in i symboliskt kapital i vissa sociala sammanhang medan det i andra smäller högre att ha kvalat in till idol. Kulturellt kapital är symboliskt kapital som är generellt gångbart medan socialt kapital framförallt skaffas genom att bygga nätverk.

Det är svårt att överskatta betydelsen av Bourdieus begreppsapparat för samhällsvetenskapen men den har också haft inflytande i utbildningsvetenskapen. För mig personligen var det en gång i tiden för länge sedan verkligen en insikt att förstå hur val av möbler, favoritlag i fotboll, våra läsvanor mm. inte i huvudsak ska ses som ett utslag för vår individualitet utan snarare som en social positionering.

Det är väldigt lätt att vi hamnar i fällan att leta förklaringar på individnivå inom utbildningsvetenskapen men Bourdieu, och för övrigt många samhällsvetare med honom, lär oss om de sociala sammanhangens grundläggande betydelse. En intressant observation är att det förefaller bli allt vanligare att härleda sociala beteenden utifrån hjärnans funktionssätt, något som alltså blir problematiskt om vi antar ett sociologiskt synsätt.

I dagens individorienterade samhälle visar således Bourdieu oss att vi i grund och botten alltid är sociala varelser. Sådant blir speciellt tydligt, närmast ironiskt, när vi ser hur formerande av identiteter som signalerar egensinne/utanförskap såsom bohemen och hipstern också innebär att tillägna sig ett symboliskt kapital som erkänns av de signifikanta andra. Dessa utanförskapsidentiteter ställer alltså stora krav på en viss form av konformitet för att kunna växla in sin valuta.

Som med alla teoretiska begrepp finns det också risker med kapitalbegreppet. En sådan risk är att generaliseringen av ”the economic man” till alla samhällets sfärer kan leda till en viss grad av cynism om man inte aktar sig noga.

Ragnar Rommetveit och språkandets förutsättningar

De som läst Wittgensteins klassiker Philosophical Investigations slås av författarens mer eller mindre krampaktiga försök att uttrycka sina teorier om språk och meningsskapande. Ragnar Rommetveit är däremot glasklar, eller snarare så klar man kan vara när ämnet är rejält komplicerat, när han beskriver språkets och kommunikationens grundläggande förutsättningar. Jämförelsen är givetvis inte rättvis eftersom Rommetveit kunde bygga vidare på de insikter Wittgenstein så hårt kämpat för.

En intressant och viktig del av Rommetveits analyser är hans kritik av ”the myth of literal meaning”, det vill säga en kritik mot idén att det finns en mer eller mindre essentiell mening i språkets ord och uttryck. Rommetveit argumenterar i stället för att språkets mening är nära förknippad med de sammanhang och kontexter där det används.

Exempelvis kan uttrycket ”det är härligt väder idag” ha en mängd olika innebörder beroende på i vilket sammanhang det uttrycks, det kan vara början på ett närmandeförsök, ett sätt att komma ifrån ett obehagligt samtalsämne men också givetvis en saklig bedömning av väderleken. Språkliga uttryck måste således alltid tolkas utifrån de sammanhang där de används och det är i en sådan tolkningstradition vi kan placera Rommetveit.

Rommetveit och hans medarbetare kunde visa hur mindre förändringar i kommunikationen mellan försöksledare och barn i Piagets experiment kunde leda till att barnen klassificerades på olika utvecklingssteg. Om exempelvis runda cirklar i stället beskrevs som snöbollar ökade barnets möjligheter att lösa ett problem. Sådan kritik från ett kommunikationsperspektiv tillsammans med en mer kognitiv orienterad kritik är två viktiga inomvetenskapliga förklaringar till tillbakagången för Piagets teorier.

Originalitet och imitation; en paradox

Insiktsfulla tänkare med relevans för samhälls- och utbildningsvetenskap uttrycker givetvis en originalitet. Ett annat kännetecken är att de får efterföljare. Detta är något av en paradox eftersom dessa tänkare skapade nya insikter just genom att de inte följde hur andra tänkt även om de givetvis också bygger vidare på andras insikter.

Att följa dessa tänkare skulle i stället kunna betyda att utveckla en egen originalitet i tänkandet. Å andra sidan blir man då knappast en följare. Paradoxen kan alltså uttryckas på följande sätt: den som följer skapar inga nya insikter, den som skapar nya insikter följer inte.

Forskare hamnar någonstans på en skala mellan originalitet och imitation. Inom naturvetenskap och medicin behövs det givetvis forskare som bedriver normalvetenskap inom ramen för insikter som gjorts av etablerade tänkare. Jag är inte lika säker på att detta är fallet inom samhällsvetenskap och utbildningsvetenskap eftersom dessa områden närmast kan betraktas som förparadigmatiska, vilket ställer krav på att forskare kan röra sig över bredare områden.

Avslutning

Det finns många fler insikter som kunnat omnämnas här, såsom exempelvis Deweys transaktionsbegrepp, Vygotskys teorier om medvetandets sociala natur och Lakoffs och Johnssons analyser av tillvarons metaforiska fundament. Jag har personligen tagit stort intryck av Ivana Markovas jämförande analyser av det Carteanska och det Hegelianska paradigmet i forskningen om språk och tänkande likväl som av Nancy Frasers analys av Foucaults teorier (se referenser nedan).

Således har jag här argumenterat för att det är mer övergripande insikter vilka jag funnit mest inspirerande under cirka 35 år som forskare. Det tycker jag är ett uttryck för betydelsen och vikten av det som brukar kallas grundforskning och/eller nyfikenhetsforskning.

 

Bloggen tar nu ett sommaruppehåll. Jag återkommer med en ny blogg den 17 augusti med följande titel:

Inkluderingens knäckfråga: Hur ska läraren undervisa en heterogen grupp av elever?

 

Länk till blogg om vändningar inom samhälls- och utbildningsvetenskapen:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/en-vandning-for-mycket-

 

Fraser, Nancy. (2003), Den radikala fantasin: Mellan omfördelning och erkännande, Göteborg: Daidalos.

 

Markova, I. (1982). Paradigms, thought and language. London: Wiley.

kommentarer
Lägg till kommentar