Tillbaka

Särlösningar i siffror

Särlösningar i siffror

I olika internationella deklarationer såsom exempelvis Salamanca-deklarationen uttrycks en samstämmighet om att utbildningssystem ska ha så få särlösningar som möjligt. Därför är det förstås viktigt att i ett utbildningssystem ha kunskap om hur stor andel av eleverna som ryms inom den vanliga undervisningen och hur många som hänvisas till särlösningar av olika slag. Det är som alltid också viktigt att se hur det egna skolsystemet framträder i internationella jämförelser.

Först kommer jag här att presentera statistik över förekomsten av särlösningar för elever i grundskoleåldern i det svenska skolsystemet jämfört med förekomsten i andra länder. Därefter kommer jag att ge en utvidgad bild av förekomsten av särlösningar i den svenska skolan och bland annat visa på stora skillnader mellan kommuner.

Avslutningsvis kommer jag att diskutera i vilken grad vi kan lita på statistiken om särlösningar och om vi har den statistik som behövs.

Särlösningar i svensk skola i internationell jämförelse

Hur ser då förekomsten av särlösningar i den svenska grundskolan ut i en internationell jämförelse? EASNIE (European Agency for Special Needs and Inclusive Education) publicerar statistik för andelen elever i olika skolsystem som deltar i den vanliga undervisningen. Deltagagande i den vanliga undervisningen definieras som att eleven går i vanlig klass minst 80 % av tiden (alltså ej i separata klasser/specialklasser eller andra särlösningar). Den senaste statistiken är från 2018 (se länk till rapport nedan).

Sverige har enligt denna statistik färre särlösningar än genomsnittet på 2,17 procent särlösningar för de 31 länder som jämförs. Vi hamnar på åttonde plats med strax under en procent av eleverna i grundskoleåldern i särlösningar. Förmodligen är den svenska statistiken byggd på att endast elever i särskola och specialskola har räknats som segregerade förutom de särskoleelever som varit integrerade i vanliga klasser.

Enligt Skolverkets statistik från 2019 gick dock 1,1 procent av eleverna i grundskolan i särskild undervisningsgrupp och 1 procent deltog i enskild undervisning. Det förefaller rimligt att betrakta särskilda undervisningsgrupper som en särlösning som omfattar mer än 20 % av undervisningstiden medan enskild undervisning kan variera mer i omfång.

När vi räknar in eleverna i särskild undervisningsgrupper i den svenska statistiken undervisas något mer än 2 procent av eleverna inom ramen för någon form av särlösning. Om vi därtill antar att en del av de elever som erhåller enskild undervisning undervisas utanför klassrummet mer än 20 % av tiden ökar andelen elever i särlösningar ytterligare. Det bör dock poängteras att vi inte helt kan utesluta möjligheten att några elever både går i särskild undervisningsgrupp och får enskild undervisning,

Om vi också räknar in elever som inte vill gå till skolan och/eller har hemundervisning ökar andelen elever i vad som skulle kunna betraktas som särlösningar ytterligare. Vidare bör det tydliggöras att Sverige inte har det stränga kriterium på 80 procent av tiden i vanlig klass för de elever i särskolan vilka räknas som integrerade varför en del av dessa inte går i vanlig klass enligt EASNIE:s definitioner.

Siffran för andelen elever i särlösningar i Sverige ökar till över, förmodligen klart över, genomsnittet för de 31 länderna om vi räknar in alla former av särlösningar. Utifrån en placeringsdefinition av inkludering skulle man då kunna konstatera att ”inkluderingen” inte gått speciellt långt i Sverige i jämförelse med många andra länder. Det finns dock all anledning att vara mycket försiktig med slutsatser innan man genomfört en närmare analys av hur alla länder samlat in sina data.

Dock bör det också noteras att skillnader mellan svenska skolor i utbildningsprestationer är stor och i vissa skolor är en mycket stor del av eleverna i behov av särskilt stöd i lagtextens mening. Dessa skolor räknas inte som särlösningar i den meningen som vanligtvis ges begreppet, men uppvisar vissa av särlösningarnas karakteristika.

En annan uppdelning som har betydelse för placeringsfrågan är nivågruppering. Det kan mycket väl vara så att det inom ramen för en nivågruppering kan skapas grupper som påminner om särskilda undervisningsgrupper, även om de förmodligen berör en betydligt mindre del av undervisningstiden.

Det kan konstateras att frågan om andelen särlösningar i verkligheten och hur den ska infångas i statistik är ganska komplicerad, en fråga jag alltså kommer att återkomma till. Men först alltså en fördjupad bild av särlösningar inom den svenska grundskolan.

Förekomst av särlösningar i Sverige – en fördjupad bild

Det som framkommer i Skolverkets statistik är att det är stora skillnader mellan kommuner i andelen särlösningar vad gäller andelen elever i särskola, särskilda undervisningsgrupper och enskild undervisning.

Det är inte helt lätt att i statistiken hitta hur stor procent av eleverna i en kommun som går i särskolan, men det går att räkna ut. Det visar sig då att det är stor skillnad mellan olika kommuner i andelen elever som är inskrivna i särskolan.

Vad gäller andelen elever i särskilda undervisningsgrupper respektive elever som får enskild undervisning har Skolverket varit mig behjälplig med att ta fram siffror på kommunnivå från 2019. Det är en ganska häpnadsväckande bild som ges.

Flera kommuner har enligt statistiken inga särskilda undervisningsgrupper i sin kommunala skola. I andra änden av skalan finns ett antal kommuner där över 4 procent av eleverna i de kommunala skolorna går i särskilda undervisningsgrupper: (Mönsterås, 5,1, Tanum, 4,1, Färgelanda, 4,2, Karlsborg, 4,9, Ljusnarsberg, 9,3, Norberg, 4,9, Rättvik, 5,1, Strömsund, 7,2, Pajala, 4,1, Boden, 4,7).

Av dessa tio kommuner har alla utom Pajala lägre skolresultat i årskurs 9 än vad som kan förväntas utifrån kommunens förutsättningar. Det är givetvis svårt att tolka betydelsen av detta, kanske står dessa kommuner inför utmaningar som inte vägs in i det mått (SALSA) som väger samman sådana förutsättningar? Ett flertal andra förklaringar är förstås möjliga här men blir spekulativa i brist på mer data.

Två större kommuner, Halmstad och Uppsala karakteriseras också av en ovanligt stor andel särskilda undervisningsgrupper (3,6 respektive 3,7 procent av eleverna i den kommunala grundskolan). Uppsala lyckas till skillnad från Halmstad bättre än vad som kan förväntas utifrån SALSA.

1,3 procent av eleverna i den kommunala grundskolan i Sverige går enligt statistiken i särskild undervisningsgrupp 2019. Motsvarande siffra för grundskolor med enskild huvudman är förmodligen klart lägre. En analys av andelen elever som går i särskild undervisningsgrupp i kommunerna som också inbegriper skolor med enskild huvudman verkar inte ge några större förändringar i mönstret som presenterats ovan vad gäller de kommunala skolorna.

Som ofta när vi analyserar svensk skola ser vi stora skillnader på den lokala nivån. Detta brukar tolkas som något negativt (bristande likvärdighet) och ibland som något positivt (kommunerna anpassar efter vad som bäst passar deras situation).

Det bör dock påpekas att kommuner som till stora delar har liknande förutsättningar hamnar på helt olika nivåer när det gäller andelen elever i särskolan, särskilda undervisningsgrupper och enskild undervisning.

När det gäller enskild undervisning finns det alltså på ett liknande sätt stora skillnader mellan kommunerna. Några men långtifrån alla av kommunerna som har en hög andel elever i särskilda undervisningsgrupper har också en hög andel av eleverna i enskild undervisning.

Det bör betonas att statistiken inte säger något om kvalitén på undervisningen. Vi vet således inte i vilken utsträckning de kommuner som inte har särskilda undervisningsgrupper/lite enskild undervisning lyckas inkludera eleverna i den vanliga undervisningen i den meningen att de inte endast placeras utan också möter en bra miljö där.

Kan vi lita på statistiken och har vi den statistik vi behöver?

I samband med att jag skrivit denna blogg har jag varit i kontakt med SCB som samlar in de uppgifter jag redovisat om grundskolan samt Skolverket som är den myndighet som efterfrågar och publicerar statistiken.

Insamlingen av data sker enligt SCB på skolnivå eller kommunnivå. I de fall skolor i en kommun själva skickar in statistik till SCB får kommunen godkänna en sammanställning av svaren från skolorna i kommunen. Data samlas in för varje elev och där noteras om eleven har a) åtgärdsprogram, b) erhåller enskild undervisning, c) går i särskild undervisningsgrupp. d) har anpassad studiegång som särskilt stöd och e) får studiehandledning på modersmålet.

SCB vet inte vem på skolorna som samlat in data. Den reliabilitetskontroll som görs innebär att rapporten för ett visst år jämförs med rapporten från året före och stora avvikelser uppmärksammas och kontrolleras.

Det finns några potentiella felkällor i processen: a) personen som fyller i data måste ha mycket god kontroll på varje elev, alternativt måste kvalitetssäkrade register över elever finnas uppbyggda på skolan, och b) definitionen som används på skolan av de olika variablerna måste stämma överens med hur åtgärderna definieras i styrdokumenten.

Om skolor definierar enskild undervisning och särskild undervisningsgrupp på ett felaktigt sätt innebär det att man inte mäter andelen elever som får enskild undervisning respektive går i särskild undervisningsgrupp utan andelen elever som får enskild undervisning eller går i särskild undervisningsgrupp som skolan definierar det.

Genom några stickprov har jag vidare hittat direkta felaktigheter i statistiken. Jag har granskat tre kommuner som inte rapporterat att de har särskilda undervisningsgrupper och i de fallen förefaller det vara en tydlig underrapportering av förekomsten av sådana grupper. Det verkar finnas skäl att se över datainsamlingsprocessen.

För att vi ska kunna få en bättre överblick över andelen särlösningar i svensk skola tror jag bland annat att följande åtgärder bör övervägas: 1) tydliggör variablerna och dela upp variablerna enskild undervisning och särskild undervisningsgrupp i tidsintervall och 2) tydliggör vem hos skolhuvudmannen som är ansvarig för insamlandet av uppgifterna. 3) Låt skolinspektionen utreda huruvida befintlig statistik svarar mot verkliga förhållanden i kommunerna.

Det är vidare viktigt att sammanföra statistik om särlösningar inom grundskolans ram med statistik om andra särlösningar såsom specialskola och särskola för att vi ska få en övergripande bild över andelen särlösningar vad gäller elever i grundskoleåldern. Det inbegriper givetvis också att fristående skolor räknas med. Det är också viktigt att göra sådan statistik lättillgänglig.

Utöver frågan om särlösningar är det också av intresse att undersöka hur vanliga andra former av särskilt stöd är såsom till exempel elevassistenter.

Varför är statistiken viktig?

Det är framför allt fyra saker som gör statistiken viktig. För det första handlar det om möjligheterna att följa upp eventuella konsekvenser av den nya orienteringen mot mer segregerande lösningar i skolan. För det andra ger en god statistik oss bättre möjligheter till jämförelser med andra skolsystem. För det tredje gör en god statistik att vi bättre kan analysera likvärdigheten mellan kommuner och mellan skolhuvudmän. För det fjärde är den viktigt som ett underlag för den offentliga debatten om skolan.

 

Länk till statistiken från European Agency for Special Needs and Inclusive Education:

Cross-country reports | European Agency for Special Needs and Inclusive Education (european-agency.org) (se Tabell 2.1.2)

 

kommentarer
Lägg till kommentar
Claes Nilholm
Skickat 2022-05-02 10:38.
Tack för kommentar Johan! Skolverket samlar in statistik om särskilt stöd, även om det som jag diskuterar inte är helt klart hur god validitet deras data har. Skolverket var vidare vänliga nog att dela upp statistiken på kommuner när jag efterfrågade detta.
Johan Skage
Skickat 2022-04-28 16:09.
Hej Claes
Mycket intressanta data och analys i denna blogg. Tack för det. Jag undrar om du har något tips på lättillgängliga data om man vill följa utvecklingen över tid när det gäller andel elever med olika typer av särskilt stöd för en viss skolhuvudman eller skola. Jag har inte hittat inte det sammanställt hos ex SCB. Förmodligen får man söka och göra jobbet själv?

Bästa hälsningar
Johan Skage