Tillbaka

Pisa-resultatet i ljuset av skolans breda uppdrag och frågan om inkludering

Pisa-resultatet i ljuset av skolans breda uppdrag och frågan om inkludering

Det är glädjande att ta del av svenska elevers förbättrade resultat i den senaste Pisa-undersökningen och det av flera skäl.

För det första är kunskapsuppdraget givetvis centralt för skolan och ett självändamål. För det andra är goda kunskaper en förutsättning för deltagande i högre utbildning och för att etablera sig på arbetsmarknaden. För det tredje betyder ökade kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap att eleverna är bättre rustade för att verka i ett demokratiskt samhälle. Kunskapsuppdraget är självklart en mycket viktig aspekt av demokratiuppdraget, vilket illustreras av uttrycket ”kunskap är makt”. För det fjärde ger resultatet lugn och ro för skolan. För det femte medför resultaten förmodligen också att läraryrkets status ökar och förhoppningsvis också gör det lättare att rekrytera studenter till lärarutbildningen.

När det gäller likvärdigheten i skolan faller Sverige inte alls ut väl i undersökningen, en fråga som jag återkommer till senare. I den här bloggen avser jag att som rubriken visar sätta utfallet på PISA 2018 i relation till det breda uppdrag för skolan som formuleras i styrdokumenten och i relation till inkluderingsfrågan. Men först till utbildningsminister Anna Ekströms reaktion på resultatet som den uttrycks i en debattartikel.

Utbildningsministerns syn på resultatet

På DS-debatt den 3 december kommenterar utbildningsminister Anna Ekström utfallet av PISA 2018. Ministern redovisar givetvis de goda resultaten och förklarar att de ”beror på kloka kunskapsreformer, stora satsningar på skolan och hårt arbete från elever, lärare och rektorer” och pekar också på regeringens satsningar i form av 1) ökade resurser för lärare och högre lärarlöner 2) kvalitativ kompetensutveckling för lärare och 3) riktade satsningar på skolor som behöver det mest .

Ett stort utrymme ägnas åt frågan om den bristande likvärdigheten i svensk skola och ett flertal åtgärder redovisas vilka ska minska denna/öka kvalitén på skolan generellt: 1) ökad fokus på kunskap 2) mer resurser till skolor som behöver det mest 3) samling för fler lärare 4) förändring av reglerna för boende för asylsökande (ebo) 5) bättre kontroll på skolmarknaden och ett mer rättvist skolval och 6) stopp för nya religiösa skolformer.

Jag tycker Ekström och andra politiker, till exempel Jan Björklund, som drivit betydelsen av kunskapsfrågan ska ha ett erkännande för detta. Jag tror också uppriktigt på att Anna Ekström är mycket bekymrad över den minskade likvärdigheten i skolan och de förslag hon presenterar kan möjligen bidra till att öka likvärdigheten.

Dock kommer den stora kullen nyanlända som kom till Sverige 2015 och som utifrån PISA:s regelverk inte togs med i PISA 2018 att medräknas nästa gång, vilket förefaller vara en riskfaktor både för en nedgång i resultat och i likvärdighet, vilket måste tas med i beräkningen när utfallet av nästa PISA omgång utvärderas.

Men hur ser utfallet av PISA 2018 ut om vi, till skillnad från Ekström, sätter det i ljuset av det breda uppdrag för skolan som formulerats i den demokratiska processen?

Skolans uppdrag

I en tidigare blogg urskilde jag utifrån en analys av framförallt Skollagen sju uppdrag för skolan:

  • Ett kunskapsuppdrag som innefattar lusten att lära

  • Ett uppdrag som handlar om överföring av värden och fostran till demokrati

  • Ett kompensatoriskt uppdrag

  • Ett uppdrag som handlar om utveckling av dygder (t.ex. ansvar)

  • Främjande av personlig utveckling

  • Främjande av gemenskap

  • Främjande av hälsa

Som vi ser fokuserar ministern kunskapsuppdraget och det kompensatoriska uppdraget i sin kommentar till PISA 2018. Det kan ha sin förklaring i att svensk skola blivit grundligt kritiserad för fallande kunskapsresultat och bristande likvärdighet. Men jag har tidigare argumenterat för att det är olyckligt att bara titta avgränsat på kunskapsuppdraget och det framförallt av två skäl.

För det första har vi i demokratisk ordning bestämt att skolan har ett brett uppdrag, det torde då åligga ansvariga personer att bedöma skolans kvalitét och skissera dess framtida utveckling utifrån hela detta uppdrag. För det andra går inte uppdragen att skilja från varandra, vissa sätt att nå kunskapsuppdraget har konsekvenser också för de andra uppdragen och vice versa.

Det finns alltså en stor anledning att ta de andra uppdragen på största allvar, men först en kommentar om kunskapsuppdraget. I detta ingår att skolan ska uppmuntra lusten att lära. En del fakta (se länk till tidigare blogg nedan) indikerar att det kan vara så att lusten att lära snarare minskar än ökar under grundskolan. Det kan vara så att nu när elever lyckas bättre ökar intresset för innehållet, men den saken måste undersökas närmare. Det visar sig till exempel i PISA 2018 att medan elevernas läsförståelse förbättrats har deras intresse för läsning minskat.

Men hur ska vi se på utfallet av PISA 2018 i relation till de övriga sex uppdragen och den kunskap vi har om dessa aspekter av skolan? Som nämndes tidigare i anslutning till demokratiuppdraget (uppdrag 2 ovan) förutsätter ett aktivt medborgarskap kunskaper och de förbättrade resultaten, allt annat lika, förbättrar ju således möjligheten att utöva ett aktivt medborgarskap. Också när det gäller andra aspekter av demokratiuppdraget ligger Sverige relativt långt framme men det finns också vissa brister (se länk nedan till tidigare blogg).

När det gäller utveckling av dygder, personlig utveckling och gemenskapande (uppdrag 4-6) finns det väldigt lite data att tillgå för den som vill nå kunskap om hur man lyckas med dessa uppdrag även om PISA mäter alltfler aspekter av skolans verksamhet och också i högre utsträckning än tidigare ser skolan i ljuset av ett bredare uppdrag. Möjligen kan det där finnas vissa mätningar som har bäring på dessa aspekter, men med tanke på att dessa uppdrag har en framträdande plats i styrdokumenten borde de förstås utvärderas betydligt mer utförligt.

Skolans uppgift att främja hälsa (uppdrag 7) är speciellt aktuellt idag när den psykiska ohälsan förefaller öka starkt bland ungdomar. Socialstyrelsen (se länk nedan) menar att psykisk ohälsa hos barn i åldern 10-17 år har ökat med över 100 procent på tio år. Det är vanskligt att fastslå varför detta är fallet och en rad förklaringar är i omlopp och det är oklart vilken roll skolan spelar i detta (se länk till tidigare blogg) men ingen kan väl påstå att främjande av psykisk hälsa inte ska vara ett prioriterat mål för skolan.

Det bör också noteras att det kompensatoriska uppdraget (uppdrag 3) skär tvärs igenom de andra sex uppdragen. Ekström diskuterar endast kunskapsuppdraget och där finns som hon skriver stora brister, men den kompensatoriska tanken når inte ända fram heller vad gäller de andra uppdragen. Det finns således många elever som går ut grundskolan utan att uppleva att skolan främjat deras hälsa, lust att lära, förmåga att arbeta i grupp och så vidare.

För att summera: skolan har givits ett brett uppdrag och borde bedömas utifrån detta. Vi har alldeles för lite kunskap om flera av uppdragen och vet väldigt lite om hur de samspelar. Om vi inte förstår detta samspel bättre kommer vi inte att förstå varför så många inte lyckas i skolan trots att de har potential att göra detta. PISA 2018 ger vissa svar men långtifrån hela bilden.

Inkludering

Hur kan då utfallet av PISA 2018 förstås utifrån idén att skolan ska vara en inkluderande? En aspekt av alla rimliga inkluderingsdefinitioner är att särlösningar undviks i så hög grad som möjligt. En del skulle vidare mena att inkludering innebär att elever med olika egenskaper (kön, klass, etnicitet, funktionalitet mm) möts i skolor och klassrum.

Vad gäller förekomst av särlösningar finns det ett antal sådan i svensk grundskola: resursskolor, särskilda undervisningsgrupper, fristående skolor med inriktning särskilt stöd, särskolan, enskild undervisning, specialskolan och hemundervisning. Svenska skolor och klassrum förefaller också i takt med ökad boendesegregation och det fria skolvalet bli mer homogena avseende klass, etnicitet och funktionalitet. Det verkar finnas en tendens att lika väljer lika och väljer bort olika.

Utfallet i PISA 2018 påverkar knappast detta men några av ministerns förslag kan ses som försök att åtminstone marginellt öka mångfalden i skolor och klassrum. Å andra sidan har satsningen på särskilda undervisningsgrupper (”inkludering har gått för långt”) motsatt effekt. Det finns heller ingenting i det ministern skriver som tyder på att hon anser att möten med andra elever med annan bakgrund och andra erfarenheter är något som är utvecklande för elever annat än i den bemärkelsen att det kan påverka deras kunskapsprestationer.

Om vi bortser ifrån placeringsaspekten kan vi ändå konstatera att de flesta elever i svensk skola kan sägas vara inkluderade i den meningen att de trivs i skolan och lär sig en hel del (se referens till bok nedan där jag utreder detta och flera av de frågor som diskuteras här betydligt mer ingående). När resultaten förbättras som i PISA 2018 kan vi också, allt annat lika, påstå att skolan blir mer inkluderande. Elever lär sig mer och blir bättre förberedda att delta i det demokratiska samhället.

Dock finns det en mycket stor grupp elever där skolan inte klarar av sitt uppdrag och detta är mycket allvarligt. Det är lite svårt att uttala sig om hur stor denna elevgrupp är sammantaget för de sju uppdragen. Det är till exempel nästan 20 % av eleverna som underpresterar på vart och ett av de tre delarna av PISA 2018. Det innebär att en större procent av eleverna underpresterar på minst ett av de tre testen. Detta är i sanning en utmaning för en skola som vill bli mer inkluderande. Lägg därtill elever som tappat sin lust att lära, som upplever psykisk ohälsa mm och alla de nyanlända elever som ofta är traumatiserade och/eller har en mycket ofullständig skolgång bakom sig. Utan tvekan står skolan inför mycket stora utmaningar, speciellt när vi beaktar det breda, demokratiskt givna uppdraget och skolans förmåga att vara inkluderande.

Avslutning

Lite förenklat kan man konstatera att det är en presterande snarare än en inkluderande skola som fokuseras i politikers tal om skolan. Det som förvånar mig mest är att det jag tidigare kallat resultatdiskursen, det vill säga talet om skolan som att den nästan uteslutande handlar om kunskapsprestationer (snarare än genuint kunskapande (se länk till tidigare blogg nedan)), får dominera så stort när det demokratiskt beslutade uppdraget för skolan är så mycket större.

Det kan också vara på sin plats att komma ihåg att när det gäller utbildningsprestationer så förklarar skillnaden mellan olika utbildningssystem en mindre del av skillnaderna i utbildningsprestationer medan faktorer inom systemen (t.ex. föräldrars utbildningsbakgrund) har ett betydligt större förklaringsvärde.

Sedan ska vi alltid ha klart för oss att resultaten av undersökningar alltid kan omtolkas utifrån nya argument eller att nya fakta kommer i dagen. Jag har själv inte gjort en ingående vetenskaplig analys av resultaten utan utgått från Skolverkets presentation och mitt syfte har varit att sätta resulten som de där presenteras i ett större sammanhang.

Det här är min sista blogg före jul. Nästa blogg publiceras den 6 januari och har den preliminära titeln: ”Den specialpedagogiska industrin – en sociologisk kritik”. I den bloggen möter vi en kritik mot det som diskuterats ovan, det vill säga att många elever misslyckas i ett system som inte förefaller att ha konstruerats för deras skull.

 

Nilholm, Claes. (2019) Inkludering – möjligheter, problem, dilemman. Lund: Studentlitteratur.

Länk till Skolverkets rapport där resultat från PISA-undersökningen 2018 presenteras

(i sammanhanget kan det påpekas att det är imponerande med alla data om det svenska skolsystemet som görs tillgängliga via våra skolmyndigheter)

https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/internationella-jamforande-studier-pa-utbildningsomradet/pisa-internationell-studie-om-15-aringars-kunskaper-i-matematik-naturvetenskap-och-lasforstaelse

Länk till DN-debatt:

https://www.dn.se/debatt/ojamlikhet-i-pisa-2018-kraver-politiskt-mod-for-att-hantera/

Länk till blogg om skolans sju uppdrag:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/sju-uppdrag-for-skolan

Länk till blogg om lusten att lära:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/lusten-att-lara

Länk till blogg om hur skolan förbereder eleverna för demokratin:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/fo

Länk till socialstyrelsen:

https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/press/kraftig-okning-av-psykisk-ohalsa-bland-barn-och-unga-vuxna/

Länk till blogg om kunskapandet i skolan:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/garanterar-maluppfyllelse-ku

 

 

kommentarer
Lägg till kommentar