Bloggar Bloggar

Tillbaka

Lusten att lära

Lusten att lära

De flesta förespråkar förmodligen att lärandet så långt som möjligt ska vara lustfyllt. Det står också i Skollagen att utbildningen ska främja en livslång lust att lära. Det är svårt att tolka detta på annat sätt än att skolan ska stimulera lärandet så att elevernas lust att lära sig ökar eller åtminstone inte minskar och således finns kvar där även efter avslutad skola. Intressant nog finns det en uppsjö av prov och tester som mäter elevers lärande inom olika områden medan det är betydligt sparsammare med undersökningar av elevernas lust att lära sig.

Jag har dock lyckats hitta några uppgifter vilka gör det möjligt att åtminstone få en uppfattning om huruvida skolan lever upp till Skollagen i detta avseende. Hur ser det då ut?

 

Ett mönster

I PIRLS 2016 där elevers läsning i årskurs 4 testas finns frågor om elevernas intresse för läsning. De svenska eleverna är de som är minst intresserade av läsning. 18 procent av de svenska eleverna tycker mycket om att läsa, hälften tycker om det i viss mån och 31 procent tycker inte om det. Intresset för läsning har minskat närmast dramatisk sedan 2001. Från att 60 procent instämde i påståendet Jag tycker om att läsa år 2001 gjorde endast 39 procent det 2016.

I TIMMS 2016 där elever i årskurs 4 och årskurs 8 deltar i matematik och naturvetenskap visar det sig att var fjärde elev har en negativ inställning till matematik i årskurs 4 och något fler än varannan har det i årskurs 8. Detta är en rejäl ökning av andelen elever med en negativ inställning sedan 2011 då 19 respektive 44 procent av eleverna i årskurs 4 respektive 8 hade en negativ inställning till att lära sig matematik.

I naturvetenskap sker ingen märkbar förändring mellan 2011 och 2016 varför jag bara återger siffrorna för det senare året. 13 procent av fjärdeklassarna har en negativ inställning till naturvetenskap 2016. I år 8 är ämnet uppdelat på biologi, fysik och kemi, och då är 28, 41 respektive 38 procent negativa till ämnena, det vill säga i genomsnitt för de tre områdena ungefär tre gånger så många som i år 4.

I TIMMS ADVANCED som behandlar avancerad matematik och fysik på gymnasiet har 35 procent av de ungdomar som läser matematik en negativ inställning till ämnet och för fysik är siffran 39 procent. Här handlar det om ungdomar som frivilligt läser dessa ämnen varför det inte är konstigt att något fler har en positiv inställning till ämnena än i årskurs åtta, det som förvånar är snarare att skillnaden är så liten.

I den elevenkät som redovisas av Sveriges kommuner och landsting i skriften Öppna jämförelser Grundskola 2016 instämmer 76 procent av femteklassarna men endast 46 procent av åttondeklassarna i påståendet ”Skolarbetet gör mig så nyfiken att jag får lust att lära mig mer”.

Sammanfattningsvis visar dessa mätningar att det verkar finnas en mycket stor andel elever som inte känner lust för att lära. Denna andel elever verka öka markant från skolår 4-5 till skolår 8-9. Detta är ett mönster som också återfinns i Skolinspektionens granskning av elevernas inställning till teknikämnet, vilken dock bygger på ett begränsat antal skolor.

Vi ska dock vara försiktiga att dra alltför långgående slutsatser av dessa data. Det är enkätdata och det är som vanligt i sådana fall oklarheter kring till exempel hur respondenterna tolkar frågorna och hur det svar de uppger på enkäten är ett uttryck för deras verkliga uppfattning eller handlar om hur de förväntas svara eller vara. Jag tycker dock det går att dra några slutsatser utifrån vad jag skrivit här.

 

Slutsatser från undersökningarna

För det första är det uppenbart att vi i dessa undersökningar inte finner stöd för att skolan lever upp till Skollagens formulering om att skolan ska främja elevernas lust att lära utan mönstret pekar snarare på att det är tvärtom. För oss som anser att lust är den bästa drivkraften för lärandet är detta djupt allvarligt.

För det andra behöver vi fler forskningsdata om elevers lust att lära sig. Sådana data bör också kopplas till lärandeinnehåll, då vi ser att lusten varierar mellan olika innehåll, men vi bör också undersöka lusten att lära i relation till andra faktorer. Om till exempel något fler än hälften av eleverna i år 8 har en negativ syn på matematik kan vi tänka oss att den siffran varierar mellan skolor och lärare. Finns det matematik-öknar i den svenska skolan där nästan inget växer? är ett exempel på en relevant fråga, som vi kan få svar på med ytterligare forskning.

Vi behöver också undersöka närmare i vad mån det sjunkande intresset kan ha att göra med faktorer som det är svårt för skolan att påverka. Skolinspektionen pekar dock i sin rapport om teknikämnet ut en rad undervisningsfaktorer som behöver förbättras för att öka intresset för ämnet och jag har svårt att se att det skulle se annorlunda ut för andra ämnen.

För det tredje är den bristande lusten att lära en enorm didaktisk utmaning. Enligt min bedömning är det framför allt didaktiska studier, snarare än neuropedagogiska, som kan ge svaret på hur lusten för lärandet ska kunna upprätthållas i skolan.

Jag har i en tidigare blogg föreslagit att ett systematiskt användande av tre olika typer av didaktiska studier skulle kunna bidra med mycket viktig kunskap:

1) Kartläggning av didaktiska gestaltningar (hur undervisas det om vissa innehåll på skolorna (t.ex. bråk-räkning, atom-modellen) och vad får de olika sätten att undervisa för konsekvenser för lärandet och lusten att lära? Sådana studier ger också möjligheter att se hur det går att motverka vad som verkar vara en minskande lust att lära vissa innehåll samt vad som kan upprätthålla en sådan lust).

2) Didaktiska iscensättningar, det vill säga ett systematiskt utprovande av ett sätt att undervisa om ett innehåll (dvs det många kallar ”interventioner” men där jag alltså föredrar ett annat begrepp) och dess konsekvenser för lärandet och lusten att lära.

3) Studier av goda exempel (hur arbetar de pedagoger vars elever lär och känner lust inför lärandet). I alla dessa typer av studier är det förstås viktigt att undersöka elevernas perspektiv på undervisningen. Sammanfattningsvis är det alltså viktigt att systematisk undersöka vilka undervisningsfaktorer som leder till lärande och lust till lärande.

Studier av dessa typer finns till delar redan men skulle kunna bli fler och mer systematiskt relateras till varandra (se länk nedan). 

En ny begåvningsreserv?

Förr fanns det begåvade elever som inte fortsatte att studera efter genomgången folkskola eftersom de skulle bidra till familjens försörjning. Idag förefaller det finnas en ny typ av begåvningsreserv som inte utvecklas vidare för att de tappar lusten för att lära sig.

 

 

 

 

Jag har inte angett referenser i denna text men när inte annat nämns har jag använt mig av Skolverkets sammanställningar. Jag tar tacksamt emot tips på andra källor som visar på elevernas lust att lära inom olika områden. Källorna bör då utgå från ett representativt urval av elever.

Länkt till blogg om didaktik:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/hur-kan-didaktiken-i-svensk-skola-utvecklas-ett-forslag

 

 

kommentarer
Lägg till kommentar