Tillbaka

Lärande1 och lärande2

Lärande1 och lärande2

Någon kanske studsar till på rubriken ovan. Det låter närmast som benämningen på kurser vid en lärarutbildning. Vad jag syftar på med rubriken är dock en grundläggande distinktion mellan två olika förståelser av begreppet lärande. Om vi inte håller isär dem riskerar vi att hamna på villovägar vad gäller utbildningsforskning.

Jag menar att lärande å ena sidan kan ses som ett grundläggande begrepp, Lärande1. Det är så begreppet lärande övervägande används inom ramen för den sociokulturella teorin såsom vi lärt känna den i Sverige. Å andra sidan används ”lärande” dagligen i till exempel våra skolor som vad jag här vill kalla ett villkorat begrepp, Lärande2. Vad är då skillnaden mellan dessa båda innebörder i begreppet lärande?

 

Lärande1

Att se lärande som grundläggande innebär att vi ser lärandet som en ofrånkomlig aspekt av mänskligt liv. Det är alltså ingen empirisk fråga huruvida människor lär eller inte. Däremot är den en öppen fråga vad som lärs, men att det lärs är som sagt taget för givet.

Skolelever lär sig massor av saker som inte är avsedda. Begreppet ”den dolda läroplanen” pekar på just detta fenomen. Utöver skolkunskaper förmedlar skolan en rad olika kunskaper som att det är viktigt att hålla tider, att kunna avläsa scheman, att jobba disciplinerat, att lyda auktoriteter med mera. Vissa skulle påstå att det som pågår till delar är en disciplinering inför arbetslivet. Men även tillägnandet av skolkunskaper är givetvis en viktig aspekt av lärande1.

Andra saker lär elever sig av skolkamraterna. Sådana kunskaper kan ha att göra med hur man ska vara och hur man ska relatera till andra, det vill säga ett lärande av identiteter och relationer.

Det finns något obestämbart över Lärande1, vi kan aldrig veta vad en individ kommer att lära sig utifrån de många möjligheter som erbjuds. Lärandet blir knutet till individens egna livsprojekt, det handlar inte om överföring av kunskap och insikter utan om att individen gör kunskaper och insikter till sina vilket innebär att de får en speciell mening för individen.

 

Lärande2

När det gäller Lärande2 är det, till skillnad från Lärande1, rimligt att fråga sig om individer lärt sig eller inte. Jag kallar det ett villkorat begrepp och med det menar jag att det finns vissa villkor, eller kriterier, för att Lärande2 ska anses ha ägt rum. I olika ämnen finns kunskaper som det förväntas att eleverna ska tillägna sig och kriterier för om det gjort detta eller inte. Sådana kriterier är numera explicita men de behöver inte vara det. Lärande2 är oavvisligt förknippat med undervisning, eftersom Lärande2 handlar om att lära sig det som undervisningen avser att förmedla.

För att anses ha lärt sig exempelvis en viss kemisk formel eller grundläggande höjdhoppsteknik måste eleven leva upp till vissa kriterier. I det förra fallet kan det handla om att nämna vilka ämnen som ingår i formeln och vilka egenskaper de har och vad som gör att de bildar en kemisk förening och i det senare fallet kan det handla om att visa i handling hur ett höjdhopp genomförs.

Utifrån Lärande2 kan skolskeptikern säga att ”eleverna lär sig väldigt lite nuförtiden” medan en sådan utsaga är mer svårförenlig med Lärande1.

 

Balans krävs

Ett för stort fokus i undervisningsforskningen på Lärande1 riskerar att frikoppla forskningen om lärande från den undervisning som bedrivs. Denna tendens har kritiserats av bland annat Gert Biesta som talar om ”the learnification of educational research” (referens nedan). Ett för stort fokus har ägnats åt elevers subjektiva meningsskapande och för lite åt hur undervisingen bör gestaltas för att eleven ska lära (2) det avsedda innehållet på bästa sätt. Redan 2004 skrev Biesta en inflytelserik artikel om detta.

Ett för stort fokus på Lärande2 innebär dock att vi riskerar att utelämna elevens projekt och perspektiv utanför forskningen. Eleven blir bara intressant utifrån i vilken grad denna lärt sig det avsedda innehållet. Men om vi lämnar elevens perspektiv och projekt utanför forskningen kommer vi få svårt att förstå undervisningens konsekvenser.

Det bör avslutningsvis noteras att det finns andra begrepp som såsom lärande har två skilda betydelser, en grundläggande och en villkorad. Aktivitet såsom det används i exempelvis den ryska aktivitetsteorin är ett exempel på ett begrepp som kan användas i analogi med lärande1, det vill säga det är ingen empirisk fråga om människan är aktiv utan det är en utgångspunkt vi kan ha när vi studerar henne. Å andra sidan kan vi också prata om aktivitet-passivitet såsom en empirisk fråga men då använder vi ordet aktivitet i analogi med lärande2, dvs. det finns vissa kriterier för att något en människa gör ska räknas som aktivt.

 

Biesta, G.J.J. (2004). Against learning. Reclaiming a language for education in an age of learning. Nordisk Pedagogik, 23, 70-82.

kommentarer
Lägg till kommentar