Bloggar Bloggar

Tillbaka

kommunikationens mirakel - grälet som samarbete

kommunikationens mirakel - grälet som samarbete

Grälet som samarbete? Handlar inte gräl om konfrontation, kamp, anfall och försvar? Det är väl därför som krigsmetaforer så väl beskriver vad vi gör i gräl? Och vore det inte i själva verket en upptrappning av grälet om vi mitt i det säger: - Vad bra vi samarbetar om detta. Ja, på ett plan är det givetvis så att gräl handlar om vad som åtminstone under grälet upplevs som närmast oförsonliga motsättningar, men hur görs egentligen gräl, det omfattar ju i normalfallet minst två personer så det måste väl också kräva någon form av samarbete?

Göra ett gräl? Gräl finns väl som en företeelse i den sociala världen, något vi tar till när omständigheterna så kräver? Ja, så betraktar vi många mänskliga aktiviteter, som något mer eller mindre fixt och färdigt. Det är därför som vi också kan låsa fast aktiviteter i språket, vi gör grälet till ett ting, ett substantiv. Men om vi ser grälet som en process kanske vi får lättare att se att det också innehåller en del samarbete?

Etnometodologiska insikter

Inom sociologin har det växt fram en forskningsinriktning som benämns etnometodologi. En utgångspunkt där är att världen inte är ett fixt och färdigt ting. Tvärtom, världen görs, återskapas och förnyas hela tiden. På så sätt blir etnometodologin vad jag skulle vilja kalla lite substantiv-fientlig. I stället för att fråga sig vad säker och ting är frågar man sig snarare hur de görs i samspel mellan människor. Lite förenklat kan etnometodologin sägas handla om de sätt (metoder) som människor (etno) använder för att upprätthålla den sociala världen. Denna värld är nämligen mer ömtålig för störningar än vi kanske tror.

Harold Garfinkel som brukar räknas som etnometodologins fader lät sina studenter bryta mot de regler som gäller i olika sociala situationer vilket visade hur lätt det är att störa till synes helt trivial vardaglig kommunikation. Jag kommer inte exakt ihåg vad studenterna fick göra, men man kan själv prova genom att exempelvis ställa sig fem centimeter närmare den som man pratar med i ett vanligt samtal än vad som är brukligt. Eftersom vi då går innanför den andre personens gräns kommer denne att uppleva det som mycket obehaglig. I ett vanligt samtal måste vi alltså samarbeta genom att hålla rätt avstånd. På ett liknande sätt måste vi också samarbeta i all mänsklig interaktion eftersom det så lätt kan gå fel, till och med i gräl.

Att göra ett gräl – skapande och upprätthållande av kontraktet

I normalfallet är det minst två inbegripna i ett gräl även om det förstås är möjligt att gräla med/på sig själv. Att börja ett gräl är att initiera ett kommunikativt kontrakt (se länk nedan till tidigare blogg) om att det är ett gräl det nu handlar om. Ett kommunikativt kontrakt kan ses som en överenskommelse om vad kommunikationen ska handla om.

Följande replik från vad vi kan kalla person 1 kan ses som ett försök att lansera ett kommunikativt kontrakt till att kommunikationen ska ses som ett gräl:

- Varför kom du hem så sent igår? (skarp ton)

Det blir dock inget gräl om den andre inte accepterar detta utkast till ett kontrakt. På så sätt kräver grälet ett samarbete om just vad kommunikationen ska handla om. Person nr 2 kan acceptera gräl-kontraktet genom att till exempel säga:

- Jag gjorde inget särskilt. (ilsket)

Nu kan grälet vara i full gång. Allt som sägs kommer att tolkas utifrån detta ”gräl-kontrakt”, dvs. som handlingar/drag i ett metaforiskt krig, vilket förklarar varför repliken som nämndes inledningsvis i bloggen om samarbete förmodligen kommer att landa helt fel. Om någon säger ”vad bra vi samarbetar” i ett gräl kommer det förmodligen att, i enlighet med den underliggande kamp/krigsmetaforen, tolkas i som ett drag i kriget/kampen.

Upprätthållandet av regler

Det finns mer eller mindre tydliga regler för vad som är möjligt att göra i ett gräl. Dessa regler kan se olika ut från ett sammanhang till ett annat. Vi kan tänka oss följande regler som exempel på regler i ett visst sammanhang: 1) Hur arga vi än är skriker vi inte åt varandra 2) Vi slåss inte 3) Vi ska sträva efter att komma överens till slut 4) Vi ska inte använda givna förtroenden som vapen i gräl. Regler är ofta implicita och till viss del förhandlingsbara men alla parter i grälet bidrar till att upprätthålla reglerna. Regler kan förstås också utmanas. Repliken ”där gick du över en gräns” i ett gräl handlar ofta om att vad en person uppfattat som en regel för grälet inte respekteras av den andre.

Grälet är en känsloladdad situation och det finns stor risk att skador uppstår. Reglerna blir således extra viktiga i gräl eftersom de garanterar en viss trygghet och mycket tid förefaller ägnas åt att förhandla om reglerna, om vad som är tillåtet att säga och göra i grälet.

Det sker i grälet alltså en förhandling om regler för vad som kan sägas i grälet och hur det kan sägas. Ofta handlar gräl som sagt snarare om detta än om den sakfråga som initierade grälet. Således kan vi tänkas oss följande tredje replik i vårt gräl-exempel:

Person 1: - Måste du låta så ilsken?

Den här repliken handlar inte om var person 1 varit på kvällen utan om hur man får uttrycka sig i ett gräl. Person 2 kan då välja att fortsätta att förhandla om reglerna för grälet (alternativ 1), att fortsätta gräla om den initiala sakfrågan (alt 2) eller att initiera en ny sakfråga (alt 3 som också visar på hur sakfrågan ofta kan skifta under gräls ibland lite kaotiska förlopp):

Alt 1: - Jag får väl låta hur ilsken jag vill.

Alt 2: - Ja men jag jobbade ju för sjutton bara över.

Alt 3: - Jag lät inte alls ilsken.

Poängen här är att det sker ett samarbete kring att upprätthålla och definiera reglerna för grälet.

Grälets avslutande

Om grälet då innebär att ett gemensamt kontrakt upprätthålls och gemensamma regler (som i och för sig kan ses som en del av kontraktet) etableras, förhandlas och ibland omförhandlas, vad är det då som gör att gräl upphör? Likväl som det är ett mirakel att gräl till delar bygger på samarbete är det också något av ett mirakel att gräl kan avslutas eftersom själva avslutningen måste ske inom ramen för ett metaforiskt krig/en kamp, men här finns också lösningen.

Hur avblåses krig? Genom kapitulation (alt 1) eller fredsförhandlingar (alt 2) och det är också så ett gräl kan avblåsas:

Alt 1: - Jag ger upp, du har rätt.

Alt 2: - Förlåt, jag menade inte så illa.

Alt 1 och alt 2 ovan är alltså exempel på två sätt att initiera ett avslut av grälet vilka kan bekräftas eller förkastas av samtalspartnern:

Bekräftande:

Alt 1: - Jo, men jag hade också delvis fel.

Alt 2: - Inte jag heller.

Förkastande:

Alt 1: - Försök inte, nu ska vi utreda det här ordentlig.

Alt 2: - Hur många gånger har jag hört dig säga det?

Vi ser hur grälet kan trappas upp eller trappas ned. Ett klokt och lite originellt drag för att avsluta ett gräl kan följande invit till fredsförhandling vara:

- Men nu grälar vi igen, det är ju verkligen inte trevligt, hur ska vi lösa det?

Det här är som sagt en invit till en fredsförhandling men repliken för också upp frågan på en meta-nivå. I stället för att ägna sig åt att genomföra grälet blir grälet något som det ska reflekteras över. Införandet av ett vi är ett skarpt brott mot grälets jag-logik. Det finns givetvis ändå ingen garanti att en sådan fredsinvit accepteras.

Det finns också en möjlighet att ett verbalt gräl övergår i något värre, till exempel ett slagsmål. Detta innebär att ett helt nytt kontrakt för kommunikationen etableras med helt nya regler. Vi kanske skulle kunna se aggressions-problematik som en oförmåga att trappa ner gräl? Om två personer med sådan oförmåga grälar är det förstås lätt att grälet övergår i ett slagsmål, alternativt att fysiskt våld är något dessa personer ser som ett normalt inslag i gräl. Det är förstås viktigt att skilja en sådan situation från en där den ena parten är ensam om att se fysiskt våld som ett legitimt sätt att kommunicera. Då kan vi inte längre prata om ett gemensamt kommunikativt kontrakt, samarbetet har upphört och det råa våldet har tagit över. Sådant våld är maktfullkomligt.

Slutsatser

Jag har argumenterat för att vi i grälet som normalt sett ses en som aktivitet präglad av konfrontation även på ett mer underliggande plan samarbetar. Även om vi i grälet är övertygade om att det är den andre som försöker undvika allt samarbete så kan vi när grälet betraktas utifrån se att vi är överens om en hel del i ett gräl.

Det går ju förstås att i etnometodologisk anda utvidga analysen ovan genom att mer specifikt analysera vilka metoder/drag som används i grälet för att upprätthålla grälet som aktivitet. Det är inte speciellt etnometodologiskt att analysera grälet som en regelstyrd aktivitet utan i etnometodologin riktas intresset snarare mot hur aktörer strategiskt använder regler när de skapar grälet som en social aktivitet. Genom kommunikativa drag såsom upptrappning och ”form-fokusering” (när fokus riktas mot regelsystemet; se exempel ovan) försöker man vinna strategiska fördelar i grälet.

Det finns alltså en grälets retorik som involverar ett strategiskt användande av olika drag. Vi skulle kunna tala om en ”grälkompetens” som handlar om förmågan att använda sådana drag strategiskt. Min poäng i denna blogg har dock inte varit att mer än antyda en sådan analys, i stället har jag velat påvisa hur man i grälet i hög grad återskapar och förhandlar om ett gemensamt regelsystem utan vilket den sociala ordningen vore omöjlig att realisera.

Det faktum att aktiviteter som gräl görs gemensamt har vittgående implikationer eftersom det lyfter fram vårt gemensamma etiska ansvar för kommunikationen och hur den utvecklas. I stället för att söka etiken i böcker och himlar så finns den där rakt framför oss hela tiden.

 

Länk till tidigare blogg om kommunikation och kommunikativa kontrakt:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/vad-ar-kommunikation-

kommentarer
Lägg till kommentar