I en tidigare blogg diskuterade jag samma fråga som ställs i denna rubrik. Här vill jag utvidga diskussionen. I den förra bloggen (se länk nedan) skrev jag om två studier jag själv varit delaktig i där vi försökte identifiera faktorer som bidrar till att göra skolor och klassrum mer inkluderande.
Här är nu utgångspunkten en annan: Hur kan rektorer och lärare som vill skapa mer inkluderande miljöer gå till väga? Givetvis kan de inspireras av faktorer som identifierats i forskningen men det har visat sig svårt att direkt överföra erfarenheter från ett sammanhang till ett annat. Ett annat sätt att gå till väga är att pröva sig fram för att systematiskt utveckla verksamheten i en inkluderande riktning.
Utvecklingsprocessen
Strängt taget skiljer sig inte en sådan systematisk utveckling från andra typer av skolutveckling eller utvecklingsarbeten generellt. I dessa sammanhang är det viktigt att tydliggöra vad man vill uppnå, hur processen dit ska se ut och hur man ska veta att man är på rätt väg. I den processen är det viktigt att gå igenom några steg.
Vad menar vi med inkludering och är vi överens om målet ?
Det finns flera olika sätt att tolka vad inkludering innebär. Det kan vara att lägga ner särlösningar och att försöka se till att alla elever har i bra situation i skolan och i klassrummet. Såtillvida är det inte så mycket som skiljer målet att bli inkluderande från de allmänna mål som finns för svensk skola. Om man menar att inkludering betyder att skapa gemenskaper på skol- och klassrumsnivå har man också ett stöd i styrdokumenten även om sådana målsättningar för skolan alltför sällan är föremål för politikers, skolmyndigheters och medias intresse.
Det är över huvud taget viktigt att relatera idén om inkludering till skolans styrdokument. Det är givetvis också betydelsefullt att vara något så när överens om vad man menar med att skolan/klassrummet ska bli mer inkluderande. Min egen övertygelse är att det är mycket svårt att över huvudet på rektorer och lärare mer eller mindre tvinga dem att arbete ”inkluderande”.
Analys av nuläget
För att bli mer inkluderande bör utgångsläget klargöras. Här finns oftast en hel del befintlig information att ta sin utgångspunkt i, till exempel betygsstatistik, resultat på nationella prov och så vidare. En annan viktig informationskälla är den skolenkät som Skolinspektionen genomför med två års mellanrum. (se länk nedan för statistik om betyg, resultat på nationella prov, elevenkät mm)
Skolenkäten besvaras av elever i årkurs 5 och 9 och i år 2 på gymnasiet. I enkäten för exempelvis år 9 efterfrågas elevernas synpunkter vad gäller hur skolan lyckas med följande aspekter av skolarbetet : 1 Att tydliggöra vad som krävs. 2) Stimulans 3) Tillit till elevens förmåga 4. Anpassning efter elevens behov 5. Utmaningar 6. Argumentation och kritiskt tänkande 7. Grundläggande värden i undervisningen/lärandet 8. Grundläggande värden på skolan 9. Delaktighet och inflytande 10. Ordningsregler 11. Studiero 12. Trygghet 13. Förhindrandet av kränkningar 14. Elevhälsan.
Utöver detta får eleven ge ett sammanfattande omdöme och svara på frågan om hen skulle rekommendera skolan till andra. Skolenkäten ger alltså ett mycket bra underlag för att bedöma hur skolan når ett bredare uppdrag utöver själva måluppfyllelsen. Skolor samlar också in egna material vilka förstås också kan spela en viktig roll i en kartläggning.
Vad jag saknar i skolenkäten är frågor kring samarbete och huruvida elever upplever sig vara delar av en större gemenskap i skolan och klassen. Att Skolinspektionen inte frågar om detta kan tyckas konstigt när detta uppdrag lyfts fram i de övergripande styrdokumenten.
En grundläggande aspekt av idén om inkludering är att särlösningar ska undvikas i görligaste mån. Här bör alltså skolan analysera förekomsten av eventuella särskilda undervisningsgrupper och enskild undervisning, huruvida elever skickas iväg till resursskolor, om vissa elever skolvägrar eller har hemundervisning och om elever i särskolan integreras i den ordinarie undervisningen.
Att arbeta i en inkluderande inriktning innebär att försöka minska andelen särlösningar varför det förstås är viktigt att analysera vad det är som upprätthåller behovet av särlösningar. Det bör betonas att särlösningar inte alltid kan undvikas men ofta uppstår särlösningar för att det finns problem med den vanliga undervisningen.
I vissa fall kan det finnas beslut och utredningar från Skolverkets överklagandenämnd vilka kan ge skolan viktig kunskap om brister/problem i arbetet med elever i behov av särskilt stöd.
Bara genom att analysera betygsstatistik, elevenkäten, eget material och placeringar kan alltså skolor skaffa sig en ganska hyfsad bild med avseende på hur inkluderande man är. Om skolan granskats av skolinspektionen kan en sådan granskning givetvis också användas i kartläggningen. För de skolor som menar att inkludering också omfattar skapandet av gemenskaper i skolor och klassrum måste ytterligare material samlas in för att avgöra hur man lyckats med den uppgiften. Bara att sätta igång en sådan kartläggning inbillar jag mig skulle väcka många intressanta och viktiga diskussioner.
När det handlar om klassrumsnivån har läraren tillgång till en del av den information som finns på skolnivå men behöver komplettera den i vissa avseenden. Vad jag vet ger till exempel inte elevenkäten utfall på klassrumsnivå och motsvarande information kan då samlas in på klassnivå. Då kan också till exempel elevernas syn i vilken grad de känner att de tillhör en gemenskap också kartläggas.
Jag vill lite i parentes tillägga att om vi med inkludering menar att elever med olika egenskaper och bakgrund ska mötas i skolan kan förstås en analys av den frågan också göras. Är det så att skolan rekryterar elever som är homogena med avseende på klass, etnicitet och funktionsförmåga? Eller är det inte så? Det bör dock påpekas att skolors möjlighet att påverka sådana frågor är relativt begränsad utan de har mer att göra med faktorer på skolsystemsnivå.
Att förändra och utvärdera
Genom en kartläggning kan områden i behov av utveckling identifieras och redan starka områden kan utvecklas vidare. Det handlar det om att genomföra förändringar och att utvärdera utfallet av sådana förändringar. Sådana förändringar kan beröra många områden och här ska jag bara ge ett exempel på hur det skulle kunna gå till. Jag väljer ett område som diskuterats mycket på sistone och som handlar om placeringar. Det är ett kontroversiellt område och både lärare och föräldrar uttrycker inte sällan tveksamhet över möjligheten att skapa skolor och klassrum där alla elever har en given plats.
Säg att en kartläggning kommer fram till att skolan under flera års tid använt sig av särskilda undervisningsgrupper och också skickat flera elever till resursskolan. Hur kan man tänka för att försöka bryta denna trend? En möjlig utgångspunkt skulle kunna vara att granska huruvida skolan lyckas med de faktorer som Mitchell nämner är avgörande för att en placering i ordinarie undervisning ska fungera: en vision, anpassad läroplan (extra anpassningar och särskilt stöd i det svenska sammanhanget), anpassad utvärdering, tillgänglighet, stöd, resurser och ledarskap. En viktig faktor som Mitchell utelämnar i denna modell är också betydelsen av att den ordinarie undervisningen håller så god kvalité som möjligt.
Men, som sagt, att försöka bli mer inkluderande kan innebär en rad olika åtgärder på olika nivåer, till exempel genom att förändra elevhälsans sätt att arbeta, att genomföra förändringar i rekryteringsprocessen och mottagandet av nya lärare eller att introducera nya arbetssätt i undervisningen. Min tidigare blogg om hur skolor och klassrum ska kunna bli mer inkluderande ger exempel på olika åtgärder som kan ha betydelse (se länk nedan) och exemplet Essunga (se länk till tidigare blogg nedan) kan också ge viktig kunskap .Jag vill åter betona att det är viktigt att det finns en samstämmighet vad gäller hur denna typ av utveckling ska bedrivas.
Efter att kartläggning genomförts och förändringsåtgärder prövats är det förstås läge att undersöka huruvida åtgärderna gjort skolan/klassrummet mer inkluderande. I den fasen är det alltså dags att göra en ny kartläggning ungefär på ett liknande sätt som den initiala kartläggningen genomfördes.
Avslutning
Varför envisas med detta diskuterande kring inkluderande skolor? Är det inte ändå ganska uppenbart att det som verkar räknas i skoldebatten och det som efterfrågas av politiker är ökad måluppfyllelse vad gäller kunskapsmålen?
I anslutning till dessa frågor vill jag påpeka två saker: 1) I styrdokumenten för svensk skola finns en mycket starkare betoning på inkludering (även om ordet inte används) än vad man kan tro när man lyssnar på politiker som ofta förmedlar dubbla budskap (ett budskap i styrdokumenten och ett annat i den politiska retoriken) 2) Att nå kunskapsuppdraget är en viktig aspekt av inkluderingen, det är således inte någon motsättning mellan förbättrade kunskaper och skapandet av mer inkluderande miljöer, snarare tvärtom.
Jag är väl medveten om att rektorer och lärare lever i vad som skulle kunna kallas ett ”rådgivningsinferno”. En rad olika aktörer kommer med förslag, efterfrågade eller inte, på hur arbetet ska bedrivas: skolmyndigheterna, evidensgurus (Hattie, Mitchell), andra forskare inom det utbildningsvetenskapliga området, debattörer, föreläsare (ofta med oklar legitimitet), mm. Det som kanske främst skiljer de råd som ges i den här bloggen från en hel del av de andra är att de råd som ges här i högre grad vilar på en tilltro till rektorer och lärare kompetens att utveckla skolan själva.
Länk till tidigare blogg om hur skolor och klassrum kan bli mer inkluderande:
https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/hur-ska-klasser-och-skolor-bli-mer-inkluderande-
Länk till Skolverkets statistik (som också innefattar Skolinspektionens skolenkät)
https://www.skolverket.se/skolutveckling/statistik/sok-statistik-om-forskola-skola-och-vuxenutbildning?sok=SokA
Länk till blogg om Essunga och faktorer som kan öka inkluderingen:
https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/vad-hande-sen-i-essunga-
Länk till blogg om relationen kunskap-måluppfyllelse:
https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/garanterar-maluppfyllelse-ku
