Tillbaka

Hur kan lärare och specialpedagoger/speciallärare samarbeta för att skapa mer inkluderande miljöer?

Hur kan lärare och specialpedagoger/speciallärare samarbeta för att skapa mer inkluderande miljöer?

Frågan i rubriken var utgångspunkten för en forskningsöversikt genomförd av David Paulsrud vid Uppsala Universitet (se referens och länk till artikeln nedan). Utifrån vad vi vet om svensk specialpedagogik är svaret på frågan i rubriken mycket betydelsefullt.

Det har nämligen visat sig att lärare upplever att de inte får tillgång till det stöd de skulle önska samtidigt som en hel del pekar på att ett sådant stöd är avgörande för att inkluderande skolmiljöer ska kunna skapas.

Ett annat sätt att uttrycka detta är att konstatera att det systemtänkande som åtminstone fram till nyligen genomsyrat tänkandet kring specialpedagogik i svensk skola inte varit helt lätt att realisera i skolans verksamhet (se länk till tidigare blogg nedan).

Systemtänkandet innebär att skolsvårigheter ska åtgärdas på organisations- grupp och individnivå. Tanken har varit att motverka skolans tradition av att rutinmässigt individualisera skolproblem, det vill säga att förklara dem med brister hos eleven och/eller dennes hemmiljö, samt att skapa särskilda typer av undervisningsgrupper för elever som inte anses passa in.

Om skolor ska bli mer inkluderande ligger det alltså i tankens förlängning att specialpedagoger/speciallärare inte i huvudsak ska arbeta med elever i miljöer som är skilda från det ordinarie klassrummet. I stället blir det betydelsefullt att arbeta närmare den ordinarie undervisningen och stödja läraren på olika sätt i arbetet med att skapa en inkluderande lärmiljö.

Därmed blir också samarbetet mellan lärare och speciallärare/specialpedagog av avgörande betydelse. Snarare än att ha skilda ansvar för ”normala” respektive ”avvikande” elever har man ett gemensamt ansvar för alla elever.

Det är dock viktigt att notera att elevassistenter ofta används som stödåtgärd i praktiken. I en studie som Gunilla Lindqvist och jag genomförde av rektorer som ledde inkluderande skolor med goda kunskapsprestationer (se referens nedan) visade det sig dock att rektorerna förespråkade en satsning på två lärare i klassen så långt det var möjligt och försökte undvika att anställa assistenter. Ett sådant tvålärarsystem sågs också som en framgångsfaktor när Nossebro skolan i Essunga kommun väsentligt höjde elevernas kunskapsresultat. (se länk till tidigare blogg nedan).

Det finns på ett liknande sätt de som argumenterar för att elever som är i störst svårigheter behöver möta de pedagoger som har bäst utbildning. Trots detta har andelen assistenter ökad under senare år. Poängen med den här bloggen är dock inte att diskutera den frågan, vilken dock är i fokus för en nyligen publicerad forskningsöversikt av Lindqvist, Österberg och Holme där de för och nackdelar med elevassistenters arbete som framkommit i empiriska studier diskuteras på ett intressant sätt (se länk nedan).

Men vad säger då forskningen om samarbetet mellan lärare/speciallärare och dess möjligheter att bidra till mer inkluderande skolmiljöer?

Olika former för samarbete

I artikeln som redovisar utfallet av forskningsöversikten vilken är skriven av Paulrud med visst bistånd från mig urskiljs två olika former av samarbete, samundervisning och handledning samt också en blandform bestående av till exempel en satsning på professionell utveckling som kombineras med handledning när en skola strävar efter att bli mer inkluderande.

Både samundervisning och handledning har i många sammanhang förts fram som samarbetsformer vilka kan bidra till en mer inkluderande skola. Samundervisning är ett samlingsbegrepp vilket innefattar olika sätt att genomföra undervisningen i samarbete: 1) en lärare undervisar och den andre assisterar, 2) Stationslärande, 3) Parallell undervisning (uppdelning av klassen i grupper), 4) Alternativ undervisning (en mindre grupp skapas temporärt), 5) Teamundervisning (delat ansvar för gemensam undervisning).

När det gäller handledning brukar en distinktion mellan rådgivning respektive reflekterande samtal göras. Rådgivning bygger på en expertroll där eleven ställs i centrum medan reflekterande samtal är processorienterad och fokuserar lärares reflektion över sitt arbete. I svensk specialpedagogik har framför allt handledningsmodellen, snarare än samundervisningsmodellen, utgjort ett ideal.

Många har alltså sett möjligheten av att samarbetet mellan lärare och specialpedagogik/speciallärare kan organiseras på ett sådant sätt att det bidrar till mer inkluderande miljöer. Men vilket stöd har denna tanke i forskningen?

För att undersöka denna fråga genomfördes alltså den nämnda forskningsöversikten vilken bygger på internationell, kvalitativ forskning. Endast studier med observationsdata ingick i översikten. Flera av dessa studier kombinerade dock observations- och intervjudata. Sammanlagt 25 studier ligger till grund för översikten.

Slutsatser i forskningsöversikten

Samundervisning var den undervisningsform som dominerade i materialet (17 studier) vilket förmodligen beror på att den handledande rollen inte är lika etablerad internationellt som i Sverige. När det gäller samundervisning framträder ett relativt tydligt mönster som också återfunnits i tidigare forskning vilket innebär att modellen med att läraren undervisar medan den specialpedagogiskt utbildade läraren assisterar dominerar. På så sätt verkar samundervisning till delar handla om att så att säga flytta specialpedagogiken in i klassrummet och inte om ett gemensamt ansvar för hela elevgruppen.

Intressant nog var det ett liknande mönster som Barbro Alm och jag hittade i en studie av ett inkluderande klassrum. I den studien delades i och för sig arbetet mellan en lärare och en förskollärare men samma mönster med att läraren var ansvarig för undervisning medan förskolläraren hade ansvar för elever i svårigheter var tydligt.

Endast ett mindre antal studier (4 studier) av handledning identifierades och där återfanns både studier där egalitära relationer mellan lärare och handledare identifierades men också sådana där det återfanns tydliga kommunikationsproblem i relationen. Här bör inflikas att det finns flera avhandlingar på svenska där handledning analyserats (se referenser nedan) men som inte ingick i forskningsöversikten vilken som nämnts fokuserade internationella publiceringar.

Det var också ett fåtal studier (4 studier) vilka karakteriserades av en blandform (se ovan). I dessa studier var man mer positiv i sin beskrivning av samarbetet och dess förmåga att utveckla skolan i en mer inkluderande riktning.

Generellt i materialet och i likhet med tidigare forskning identifierades betydelsen av faktorer som personkemi och tidsutrymme för samarbetet. Den kanske intressantaste aspekten av analysen är när samarbetet mellan lärare och speciallärare sätts i relation till utbildningspolitiska förändringar. I flera studier identifieras, kanske inte helt oväntat, en konflikt mellan att samarbeta för att skapa en mer inkluderande miljö och de yttre krav i form av innehållsstyrning av undervisningen och uppnående av i förväg fastställd mål som karakteriserar styrning genom New Public Management.

Avslutning

Forskningsöversikten illustrerar problem som kan uppkomma i de olika formerna av samarbete men också vad som kan tänkas vara faktorer som är betydelsefulla för att samarbetet ska bli mer fruktbart. Slutsatserna styrks också av att liknande faktorer framkommit i tidigare översikter.

Som påpekas i översikten är det dock sällan som det föreligger handfast bevis för framgångsfaktorer i den meningen att man på ett metodologiskt hållbart sätt visar hur faktorer de facto leder till förändringar hos de elever som ska bli inkluderade. Här finns ett stort utrymme för framtida studier, som i högre grad än tidigare också analyserar förutsättningar för samarbetet mellan lärare och specialpedagoger/speciallärare i ljuset av utbildningspolitiska förändringar.

Det är också viktigt att konstatera att den internationella forskning som ligger till grund för forskningsöversikten är genomförd framför allt i USA, där förutsättningarna för det specialpedagogiska arbetet ser annorlunda ut än i Sverige. Detta förklarar det fokus på samundervisning som de flesta studier hade och således det fåtal studier som handlar om handledning, den modell som alltså varit betydelsefull i Sverige.

Dock går det att dra en liknande slutsats också vad gäller den svenska kontexten, det vill säga att mer forskning behövs vad gäller konsekvenserna av handledning för de elever som i slutändan ska bli inkluderande. Det är givetvis också viktigt att analysera hur det svenska systemtänkandet kring specialpedagogik påverkas av andra utbildningspolitiska förändringar såsom framväxten av NPM.

 

Paulsrud, D. och Nilholm, C. (2020) Teaching for inclusion - A review of research on the cooperation between regular teachers and special educators in the work with students in need of special support. International Journal of Inclusive Education.

 

Länk till artikeln:

https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/13603116.2020.1846799

 

Tidigare blogg där bland annat utmaningar för det systemvetenskapliga perspektivet diskuteras: https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/att-professionalisera-det-specialpedago

 

Artikel om ”effektiva” rektorer med en inkluderande inställning:

Lindqvist, G. och Nilholm, C. (2014) Promoting inclusion? ‘Inclusive’ and effective head teachers’ descriptions of their work. International Journal of Inclusive Education, 29, 74-90.

 

Blogg om skolutvecklingen i Essunga kommun:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/vad-hande-sen-i-essunga-

 

Länk till forskningsöversikt om elevassistenter:

https://open.lnu.se/index.php/PFS/article/view/2021/2272

 

Exempel på avhandlingar på svenska om handledning:

Bladini. Kerstin. (2004) Handledning som verktyg och rum för reflektion En studie av specialpedagogers handledningssamtal

http://kau.diva-portal.org/smash/get/diva2:5804/FULLTEXT01.pdf

von Ahlefeld Nisser, Désirée. (2009). Vad kommunikation vill säga. En iscensättande studie om specialpedagogers yrkesroll och kunskapande samtal.

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:523384/FULLTEXT01.pdf

Sundqvist, Christel. (2012 ) Perspektivmöten i skola och handledning. Lärares tankar om specialpedagogisk handledning.

https://core.ac.uk/download/pdf/39949248.pdf

 

Sundqvists har också skrivit en lärobok som fokuserar olika former av samarbete mellan lärare och specialpedagoger/speciallärare:

Sundqvist, C. (2014) Den samarbetande läraren. Lärarhandledning och samundervisning i skola. Lund Studentlitteratur.

Sundqvist identifierar vad som skulle kunna kallas en tredje samarbetsform mellan lärare och speciallärare vilken karakteriseras av egalitet och ett ömsesidigt utbyte av kunskaper.

Vidare har Sundqvist tillsammans med Emma Lönnqvist genomfört en systematisk forskningsöversikt om för och nackdelar med samundervisning:

Sundqvist, C. och Lönnqvist, E. (2016) Co-Teaching the Inclusive Classroom. Nordic Studies in Education, 36 (1), 38–56.

 

 

kommentarer
Lägg till kommentar