Tillbaka

Förkärleken för enkla berättelser

Förkärleken för enkla berättelser

Vår civilisation är starkt präglad av en berättelse om att världen är skapad av gud. Gud är i grunden god men ondskan finns också i världen, således är grunden lagd för en kamp mellan det goda och det onda, gud och djävulen.

Vi kan tala om Sverige som ett starkt sekulariserat samhälle men det riskerar också att dölja hur präglade vi är av det religiösa berättandet. Antaganden som är vanliga är att a) det finns något som döljer sig bakom vad som synes vara b) att vissa personer med speciella utförsgåvor kan se igenom verklighetens yttre sken och c) att vägen till den yttersta sanningen går genom uppenbarelse, intuition och känslor snarare än genom vetenskaplig analys.

Vi ska således kanske inte förvåna oss över förekomsten av konspirationsteorier och/eller förespråkandet av empiriskt löst underbyggda resonemang om hur verkligheten är beskaffad.

En annan sida av detta är att vi som är forskare kan anses lite jobbiga när vi påstår att verkligheten är komplex och att den sällan låter sig reduceras till några enkla förklaringsmodeller.

När jag skriver om forskning här avser jag framför allt utbildningsforskning. Det är påfallande hur förenklade förklaringar av komplexa fenomen ständigt hävdas i utbildningsdebatten.

Viktiga frågor som den om inkludering (se länk till tidigare blogg: https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/jan-bjorklund-och-inkluderingen-), psykisk ohälsa (https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/djavulens-blandverk-och-den-okande-psykiska-ohalsan), fallande resultat i den svenska skolan och bristande måluppfyllelse (https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/kan-alla-elever-i-grundskolan-na-kunskapsmalen-) förenklas, ibland kryddat med direkta felaktigheter (se den senaste länken).

Jag har vid ett antal tillfällen gånger frågat personer i min omgivning (både forskare och andra) om varför den psykiska ohälsan ökar bland svenska ungdomar. Flera personer fastställer utan tvekan 1-3 förklaringsfaktorer följt av argumentation om varför just dessa faktorer är betydelsefulla. Problematiskt är då att endast argument som stöder de egna förklaringsfaktorerna förs fram och en rad andra, möjliga förklaringsfaktorer utelämnas och att interaktionen över tid mellan olika faktorer förbises.

Personligen är jag väldigt försiktig med att uttala mig om varför resultaten i svensk skola tidigare föll och om orsaker till den ökande psykiska ohälsan eftersom detta är områden som ligger lite utanför min forskning. Däremot kan jag uttala mig om inkludering och bristande måluppfyllelse för det är områden där jag har stor kunskap.

Dock innebär den kunskapen inte att jag presenterar några enkla förklaringar eller recept, tvärtom blir det ofta mer komplext ju mer man känner till om ett område.

Kanske är det dags att föreslå ett uttryck för det fenomen som denna blogg behandlar? Det har ju på sistone uppmärksammats och lagts stor vikt vid vikten att hålla sig till fakta. Medan detta är viktigt är det inte tillräckligt. Vi behöver också förstå hur vi bygger upp narrativer kring sådana fakta.  

Ett kanske lite otympligt men inte helt missvisande uttryck för att tydliggöra vikten av vara medveten om hur vi bygger upp berättelser i vid mening skulle kunna vara ”narrativ medvetenhet”. Uttrycket skulle då beteckna en medvetenhet om den komplexitet som ligger i att förklara och förstå fenomen som diskuterats här. Mot en sådan narrativ medvetenhet kan ställas den ”narrativa förenklingen” som alltså utmärks av a) fokus på ett fåtal faktorer, b) ensidigt hävdande av faktorer som understöder en viss förklaringsfaktor, c) bortseende från samspelet av faktorer över tid. Den senare typen av förklaringar är oroväckande vanliga både i politik och vardagsliv.

En av de få positiva saker som kan sägas om SVT:s ”satir” ”Vem mördade skolan?” är att den landade i slutsatsen att frågan är oerhört komplex. TV-programmets titel uttrycker dock två saker som ofta kännetecknar ”narrativ förenkling”, att personifiera förklaringsfaktorer (vem) och att slå fast något utan problematisering (att skolan mördats). För att återknyta till bloggens inledning söker vi även i vår så kallade sekulariserade värld gärna efter den ”djävul” som kan hållas ansvarig för det onda.

 

kommentarer
Lägg till kommentar