Tillbaka

Ett mångfaldsindex - vad kan det visa?

Ett mångfaldsindex - vad kan det visa?

I den här bloggen avser jag att diskutera vad ett mångfaldsindex skulle kunna innebära och jag vill också visa att ett sådant index kan illustrera någonting viktigt vad gäller svensk skola. Mitt fokus är grundskolan, men resonemanget är till stor del tillämpligt även på förskola och gymnasium. Utgångspunkten är ganska enkel. Sveriges elever är olika vad gäller en rad egenskaper, t.ex. klass, kön, etnisk bakgrund, trosuppfattning och funktionalitet. Ett mångfaldsindex speglar hur sammansättningen av elever i skolor och klassrum speglar en sådan variation.

Fyra förhållningssätt till mångfald i klassrummet

Vi kan vi ta som utgångspunkt fyra förhållningssätt till frågan om mångfald i skolor och klassrum. För det första kan vi tycka att det är eftersträvansvärt att skolor och klassrum speglar mångfalden i samhället. Om ett högt mångfaldsindex speglar mångfalden i samhället tycker vi således att ett högt värde är eftersträvansvärt.

För det andra går det att ta utgångspunkten att det är bra att elever som är lika varandra samlas i samma skolor och klassrum. Då eftersträvar vi ett lågt mångfaldhetsindex.

För det tredje kan vi tycka att frågan om mångfald och ett mångfaldsindex är ointressant eller rentav obehaglig. Obehagligt kanske främst för den som i princip är för mångfald men som vet att svensk skola förefaller bli alltmer uppdelad (se nedan). Båda dessa inställningar, ointresset och obehaget, leder till att vi inte blir intresserade av ett sådant index. Eftersom frågan om hur mångfalden representeras i skolor och klassrum sällan är ett fokus i skoldebatten är det förmodligen så att denna inställning är ganska vanlig.

Ett undantag är att fokus ofta läggs på att ”lågpresterande” skolor i utsatta områden men då är det främst resultatfrågan och inte mångfaldsfrågan som fokuseras. Skolor i sådana områden som har goda resultat ses inte som ett problem, snarare tvärtom. Bristen på mångfald ses alltså sällan som ett problem i sig.

Ett fjärde förhållningssätt är att frågan om mångfald är underordnad frågan om det fria skolvalet. Det betyder att samhället inte ska sträva efter att elever med olika bakgrund möts i klassrummet eftersom samhället inte ska skriva föräldrar och elever på näsan om vad som är bra för dem. Utifrån ett liknande synsätt kan det hävdas att den som söker mångfald kan välja sådana skolor. Dock förefaller det vara så att det fria skolvalet minskar mångfalden i skolor och klassrum (se nedan), en av flera effekter av det fria skolvalet som man förmodligen inte räknat med

Tendenser i dagens skola

Idag är det så att elevers sorteras alltmer i utbildningssystemet så att lika söker lika (se länk till tidigare blogg). Detta är effekter av boendesegregation, fria skolval och kanske också, numer, en ökad satsning på särlösningar. Jag vill i detta sammanhang poängtera att just hur denna sortering går till inte är mitt forskningsområde, men jag tror att det är framförallt de nyss nämnda faktorerna som kan identifieras som betydelsefulla för att förklara en ökad segregering på systemnivå. Annorlunda uttryck kan vi säga att mångfaldhetsindexet för svensk skola har sjunkit.

Den sortering som sker innebär alltså förmodligen i högre grad än tidigare att lika möter lika i skolor och klassrum vad gäller klass, etnisk bakgrund, trosuppfattning och funktionalitet, och i vissa fall också kön (vad gäller vissa profileringar).

Varför ett index?

Vi skulle kunna tänka oss att det på politisk nivå ansågs vara en viktig fråga att elever som är olika varandra möts i skolor och klassrum. I så fall skulle ett mångfaldhetsindex kunna användas som underlag för politiska beslut och för resursfördelning. Delvis så fördelas ju resurser redan utifrån den typen av faktorer som nämnts här. Mer pengar ges till utsatta områden och till elever med funktionsnedsättningar. Men fokus läggs oftast inte vad jag vet vid var dessa elever befinner sig vid fördelningen av pengar, även om det ibland kan vara fallet.

Det finns alltså en teoretisk möjlighet att ett mångfaldsindex skulle kunna användas mer direkt för att öka mångfalden i skolor och klassrum. Detta skulle till exempel kunna ske genom att finansieringen av skolor knyts till deras förmåga att locka till sig en mångfald av elever till klassrummen. Föräldrar och elever som väljer en skola med ett låg mångfaldsindex kan således förvänta sig att gå i en skola med små resurser.

En hypotetisk skola där elevernas föräldrar har hög utbildningsnivå, goda ekonomiska resurser, men också en tillåtande inställning till att elever i olika typer av svårigheter ska vara en del av det vanliga klassrummet skulle, allt annat lika, få ett högre mångfaldsindex än en skola med samma typ av föräldrar, men där man på olika sätt lyckas avstyra att elever i olika typer av svårigheter blir en del av klassrummet.

Båda skolorna skulle dock få ett betydligt lägre index än en skola som samlar elever i klassrummen vars föräldrar har varierande utbildningsnivåer och som också innefattar elever i olika typer av svårigheter. En skola som bara har föräldrar med låg utbildningsnivå och många elever i olika typer av svårigheter i sina klassrum skulle också få ett lågt mångfaldsindex. En sådan situation skulle förstås innebära specifika problem för hur ska elever med andra bakgrunder kunna lockas till denna miljö?

Jag har för enkelhetens skull utelämnat frågan om etnisk bakgrund och trostillhörighet i exemplen här och läsaren kan själv tänka sig hur det påverkar resonemanget. Läsaren kan också tänka sig vad en motsvarande analys av lärarkårens fördelning över skolor skulle kunna visa. Där blir förstås frågan om behöriga/obehöriga lärare ytterligare en uppdelning att ta hänsyn till.

Det här är förstås en tankelek som ligger mycket långt ifrån dagens diskussion om skolan. Så varför då ens väcka frågan om ett mångfaldhetsindex? Det är framför allt av ett skäl jag vill väcka denna fråga. Jag tror nämligen att ett sådant index i klartext visar på den riktning i vilken vi håller på att förändra vårt utbildningssystem. I allt tal om uppfyllelse av kunskapsmål vill jag lyfta fram denna tendens till uppdelning mellan olika typer av elever vilken jag tror har stora konsekvenser för det samhälle vi ska leva i.

Avslutningsvis vill jag bara påpeka att det viktigt att förstå att vi inte reducerar elever till olika sociala kategorier. Det är en invändning som väckts mer generellt mot teoretiserandet kring intersektionalitet, det vill säga idén att samhället består av olika maktordningar (se länk till tidigare blogg nedan). Däremot kan det vara belysande att se frågor ur ett sådant perspektiv, något jag försökt illustrera i denna blogg.

Tillägg: Som framgår av bloggen är diskussionen som förs tänkt att väcka tankar hos läsaren. Exakt hur ett index skulle kunna utvecklas är en annan fråga. Skolverket har statistik som är användbar i sammanhanget men vissa uppgifter om elever samlas ju på goda grunder inte in.

 

 

Tidigare bloggar om hur elever sorteras i skolsystemet:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/inludering-pa-systemniva-ett-sorgligt-kapitel

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blog/start/-/blogs/will-sweden-abandon-the-salamanca-declaration-swedish-liberalism-and-special-needs

 

Länk till blogg om intersektionalitet:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/specialpedagogik-och-intersektionalitet

 

 

kommentarer
Lägg till kommentar