Tillbaka

Borde Greta Thunberg gå i skolan? - några reflektioner

Borde Greta Thunberg gå i skolan? - några reflektioner

Det finns en juridisk aspekt på frågan i rubriken. Gymnasiet är frivilligt och det krävs inte att man går där. Men ofta ligger det något annat bakom påståendet att Thunberg borde gå i skolan, framförallt handlar det om att man inte delar den åsikt hon uttrycker. Det handlar också om att unga ska veta sin plats och förbereda sig för att bli en kugge i samhällsmaskineriet.

Jag minns inte att någon ställde samma fråga när vår andra internationella storstjärna Zlatan Ibrahimovic hoppade av gymnasiet. ”Borde inte Zlatan avsluta sina studier på samhällsprogrammet vid Borgarskolan?” minns jag inte att någon sa. Ingen har väl hellre uttalat: ”Den pojken borde ha varit i skolan” efter att ha tagit del av H.C. Andersens saga ”Kejsarens nya kläder”.

Som läsaren förstår vill jag besvara frågan i rubriken med ett nej och det av flera skäl. För mig som forskare är det inte speciellt svårt att ta till mig hennes budskap (som är en pekning snarare än ett budskap): ”Lyssna på forskarna”. Det forskarna säger är att vi måste vidta en rad åtgärder för att rädda jordklotet. Att sprida detta budskap med den kraft som Thunberg gjort är självklart en rimlig anledning att skjuta gymnasiestudierna på framtiden.

Att budskapet/pekningen har en sådan självklarhet är en förklaring till de angrepp på Thunbergs person och på hennes ungdom som vi ser. Det är helt enkelt så att människor som inte kan argumentera i sakfrågan, men som ändå vill hålla fast vid sin TRO, inte kan bemöta det hon säger på något annat sätt än genom personangrepp och rena tarvligheter.

Det kanske också bör tilläggas att det generaliserade angreppet (angrip alltid; gärna på personnivå) blivit alltmer accepterat som politisk strategi idag inte minst på grund av att det är den strategi som USA:s president satt i system. Jag skulle vilja påstå att i en välfungerande värld skulle sådana argumentationsstrategier vara förpassade till sandlådan om det inte vore för att ett sådant påstående uttrycker en kraftig underskattning av små barns förmåga att argumentera.

Som forskare skulle jag säga att de enda argument mot forskarsamhällets tolkning av klimathotet som jag accepterar är argument som handlar om felaktigheter i de begrepp och modeller som forskarna använder.

Diskussionen om huruvida Thunberg ska gå i skolan eller inte kanske är lite överflödig vid det här laget. Men diskussionen leder mig, mer eller mindre osökt, in på några reflektioner i anslutning till mitt forskningsområde. Det jag vill lyfta fram är hur skolan inte alltid förmår erbjuda inkluderande lärarmiljöer.

Greta Thunberg och skolan

Greta Thunberg och hennes föräldrar vittnar om en oförstående skola. Thunberg har en Aspergerdiagnos och som för många med den diagnosen är flera av hennes erfarenheter av skolan nedslående. Kämpande föräldrar ropar efter särlösningar när deras barn inte får någon naturlig tillhörighet i det vanliga klassrummet och/eller den hjälp de behöver.

Det är fruktansvärt hur hårt familjer kan drabbas när deras barn mår dåligt. I det läget blir det ofta ointressant med frågor om var barnet ska undervisas utan det handlar om att hitta en livssituation som fungerar på något sätt.

Trots detta önskar jag att vi kunde sammanlänka just den typen av skolsituation som Thunberg befunnit sig i med den mer övergripande utbildningspolitiken. Vad det till stora delar ändå handlar om är vilken typ av skola vi vill ha. Ska det vara en skola där alla elever har en naturlig plats? Det är intressant att se vad Zlatan, som nämndes inledningsvis, har att säga i denna fråga.

Den unge Zlatan i skolan

Det kan tyckas vara något av en ödets ironi att de två i särklass mest kända svenskarna på den globala arenan varit föremål för specialpedagogiska åtgärder i skolan. Zlatan är mycket skeptisk till de specialpedagogiska åtgärder han utsätts för, framförallt är det själva utpekandet som stör honom (citaten är från boken Jag är Zlatan Ibrahimovic; se referens nedan): ”Jag var en liten kille. Jag hade en stor näsa och jag läspade och fick talträning. En kvinna kom till mig i skolan och lärde mig säga S och jag tyckte det var förnedrande….” (s 68).

Senare anställs en lärare vars främsta uppgift förefaller vara att hålla ordning på Zlatan: ”En speciallärare bara för mig! Jag blir galen på det. Visst, jag kanske inte var värsta ordningsmannen. Men man får inte skilja ut barn på det viset! Man får inte!” (s 97). Det kan vara på sin plats att påpeka att Zlatans kommentar starkt kontrasterar med regeringens nya satsning på särlösningar i skolan.

Medan Thunbergs föräldrar gör allt som står i sin makt för att skapa en skolsituation som , fungerar för sitt barn, något som åtminstone till delar verkar lyckas mycket tack vare en mycket engagerad pedagog, har Zlatans pappa en mer direkt approach: ”…. efteråt ringde ringde de pappa och ville diskutera psykiatrisk hjälp och specialskola och den typen av skit, och det fattar ni, det var inte rätt sak att snacka med farsan om. Ingen pratar illa om hans barn, allra minst lärare som förföljer dem. Han blev tokig, och tågade till skolan med hela cowboystilen: ”Vilka fan är ni? Komma och snacka om psykiatrisk hjälp? Ni borde säkert in på psyket hela bunten. Men min son är det inget fel på, han är finaste killen, far åt helvete allihop””. (s 97)

Epilog

Det finns hur många saker som helst utöver det som ovan skrivits som skiljer den unge Zlatan och Greta Thunberg åt. Till exempel är den ena pojke, arbetarklass och andra generationens invandrare , den andra är flicka, medel/överklass och svensk. Tillsammans illustrerar de något av den mångfald som möter svensk skola. Men det som kanske mest förenar dem är, utöver deras globala kändisskap, den känsla av utanförskap som de delat, bland annat i skolan.

Min poäng med den här bloggen är givetvis inte att avråda från gymnasiestudier. Men vi borde i högre grad fråga oss hur skolan, inklusive gymnasieskolan, bör se ut för att den ska kunna möta mångfalden av elever. Skolans uppgift att vara en skola för alla är lika aktuell som någonsin.

 

Min historia: Jag är Zlatan Ibrahimovic. (Berättat för David Lagercrantz)

kommentarer
Lägg till kommentar
claes nilholm
Skickat 2019-10-14 11:26.
Haha tack för det Krister!
Krister Valtonen
Skickat 2019-10-14 10:15.
Bra där, Claes! Heja dig!