Virtuella klassrum är förstås högaktuellt under pandemin men det är också ett viktigt arbetssätt för internationalisering utan resor. I kursen "Developing Entrepreneurial Solutions in Innovative Global Networks" som ingår i projektet Listo har studenter i Europa och Latinamerika arbetat med gemensamma uppgifter på distans.

Ambitionen ha varit att inte bara ha gemensamma föreläsningar utan också att få studenterna från de olika länderna att samarbeta i gemensamma uppgifter enbart via digitala samarbetsverktyg utan att träffas.
– Det här är så otroligt aktuellt just nu. Vi har undersökt hur man kan få till samma dynamik i ett virtuellt klassrum som man normalt bara finns i ett fysiskt klassrum, säger Ulrika Persson-Fischier, lärare på kursen och adjunkt vid institutionen för samhällsbyggnad och industriell teknik. Vi delade till exempel upp de i grupper och varje grupp skulle presentera en slogan och logotyp för sina grupper på första lektionen. Studenterna behöver skapa en vi-känsla och tillit till varandra. Alla studenter behöver känna att de kan och vågar bidra.

Mer än att streama

Kursen har varit fokuserad på att utveckla en multikulturell innovationsförmåga med koppling till hållbar utveckling. Studenterna har samlat data i sina lokala verkligheter, sedan har de sammanställt och tillsammans letat efter lösningar.
– Det är alltså inte någon filmad eller streamad föreläsning utan tanken är att studenterna ska samarbeta och bygga empati och förståelse för andra kontexter och andra kulturer, säger Philipp Baur, projektkoordinator vid avdelningen för internationalisering. Det här är precis vad som behövs för en hållbar utveckling. Att utifrån lokala förutsättningar gemensamt leta efter lösningar som antingen kan vara lokala eller mer generella.

Internationalisering utan resor

Internationalisering är ju ett viktigt begrepp inom universitetsvärlden. Samtidigt som det finns inbyggda problem, till exempel krocken med att samtidigt verka för en hållbar utveckling av universitetets verksamhet eller att studenter inte har möjlighet att resa av olika anledningar.
– Med den här metoden kan vilken kurs som helst få en internationell vinkel. Studenterna lär sig förstå hur verkligheten ser ut på andra sidan jorden och får kompetens att hantera skillnader, en viktig soft skill, säger Ulrika Persson-Fischier.

Pedagogik, inte teknik

Både Ulrika Persson-Fischier och Philipp Baur trycker på det här är en fråga om pedagogik, inte teknik.
– Om inte lärarna har pratat igenom den pedagogiska grundtanken hjälper inte någon teknik. Det är viktigt att förstå varandra som lärare, vilka pedagogiska byggstenar använder vi. Det krävs mycket planeringstid innan kursen, när kursen väl är igång finns inte samma flexibilitet som i ett fysiskt klassrum, säger Ulrika Persson-Fischier.

En utmaning är förstås att hitta tid för att lära känna varandra inom lärarkollegiet.
– Den här typen av projekt med medel avsatta för utvecklingsarbete är förstås jättebra. Jag vill verkligen uppmuntra alla som kan att delta i liknande projekt, gärna i samarbete med avdelningen för internationalisering som har mycket erfarenheter. Och både kursen och mina erfarenheter underlättar min vardag som lärare, säger Ulrika Persson-Fischier.

Modell för Enlightprojektet

– Det här sättet att lägga upp kurser kommer att bli viktigt inte minst med tanke på det nya projektet Enlight där Uppsala universitet ska börja utforska möjligheterna att skapa ett europeisk universitet tillsammans med åtta andra universitet, säger Philipp Baur.