Syftet med Uppsala universitets utredning är att undersöka hur anställningsprocesserna vid universitetet fungerar men även att upptäcka bakomliggande förklaringar till observerade mönster. Dataunderlaget som använts är 657 utlysningar av forskar- och läraranställningar under år 2017. Detta material har kompletterats med underlag från intervjuer med företrädare för sju av universitetets institutioner.
En bidragande anledning till att utredningen gjordes, var Sulf-rapporten ” Ett spel för galleriet? Om anställningsprocesserna i akademin” som publicerades våren 2018. Den rapporten undersökte anställningsprocessen vid tre av landets fakulteter, däribland medicinska fakulteten vid Uppsala universitet och resultatet visade på en hög andel visstidsutlysningar, korta utlysningstider, få sökande, korta handläggningstider och en hög andel interna tillsättningar. Sulf ansåg att det fanns indikationer på att rekryteringen av anställda inte sköttes på ett korrekt sätt.
Stämmer Sulfs rapport med vad ni sett vid vårt universitet?
– Resultatet är inte helt jämförbart med Sulfs rapport, varken population eller tidsperiod är densamma. Vi har ju tagit med alla universitetets fakulteter och vi har också tagit hänsyn till ett antal andra faktorer, som olika teknikaliteter som påverkar utlysningstiden, felregistreringar etc. vilket inte Sulfs rapport har. Våra resultat ser bättre ut, men mönstret finns kvar till vissa delar, säger Louise Kennerberg, som tillsammans med Maria Lind gjort utredningen vid Uppsala universitet.
Vad är det som är bättre här?
– Andelen visstidsutlysningar är ungefär densamma som i SULFs rapport men vi ser överlag färre anställningar som lysts ut kort tid, som har få sökande, korta handläggningstider och som tillsatts med interna sökande.
Utredningen vid Uppsala universitet visar att 516, eller 79 procent, av alla utlysningar år 2017 var visstidsutlysningar men i vissa grupper var andelen högre: för universitetslektorer inom humsam-området var siffran 81 procent och för det totala antalet utlysta forskaranställingar, 80 procent. Troligt är också att många av tillsvidareanställningarna som forskare var knutna till projektfinansiering, vilket innebär att forskaren riskerar att sägas upp vid projektets slut.
Resultatet i Sulfs rapport visade även på korta utlysningstider, få sökande, korta handläggningstider och en hög andel interna tillsättningar. Denna bild finns även vid Uppsala universitet gällande visstidsanställning av universitetsadjunkter och universitetslektorer, samt anställning av forskare.
När det handlade om tillsvidareanställning av universitetsadjunkter, universitetslektorer samt meriteringsanställning och anställning som professor förekom däremot inga korta utlysningstider eller handläggningstider. Vanligare var få sökande och att anställningen tillsattes med intern sökande.
Till skillnad mot ovan så var det generellt många sökande till anställningarna som postdoktor. 118 av 148 anställningar hade fem och fler sökanden.
Läs hela rapporten "Utredning av anställningsprocesser vid Uppsala universitet"