Claes Annerstedt, historiker och senare även överbibliotekarie vid Uppsala universitet, startade 1869 ett projekt som pågått till och från sedan dess – Uppsala universitets historia i bokform. Claes Annerstedt skrev den första volymen, som handlade om åren fram till 1792, lagom till universitetets 400-årsdag år 1877. Av flera skäl låg projektet sedan nere i många år och trots några upplivningsförsök hamnade det i dvala ända till början av 2000-talet då idé- och lärdomshistoriker Carl Frängsmyr tog upp den fallna manteln, vilket resulterade i två volymer som båda gavs ut 2010, Uppsala universitet 1852-1916.

I december beslutade rektor om en fortsättning av bokprojektet och Carl Frängsmyr ska nu skriva de resterande delarna av universitetets historia, både den som saknas om åren 1792-1852 samt framförallt den som rör åren 1916-2000. Målet är att allt ska vara klart till universitetets 550-årsjubileum 2027.

Universitetets historia är inte bara en organisatorisk historia. Den handlar om människoöden, drömmar och förhoppningar som infrias eller går i stöpet. Den handlar om maktspel och intriger, om hur människor hanterat den akademiska vardagen, om stora upptäcker och upptäckter som punkterats. Många händelser och skeenden är direkt beroende av enstaka personer och det kan vara känsligt att värdera nu levande, eller nyligen avlidna, personer. Det behövs en viss distans i tid, därför kommer jag att avsluta vid år 2000, säger Carl Frängsmyr.

Carl Frängsmyr har i nästan tio år varit anställd vid kommunikationsavdelningen, men för att till 100 procent kunna koncentrera sig på historieprojektet, och dessutom komma närmare källmaterialet, har hans tjänst nu flyttat över till universitetsbiblioteket.

– Det är ett gediget projekt, men jag behöver ju inte börja från scratch. Det finns en hel del material i skrifter och annat jag producerat och publicerat under de senaste tio åren.

Claes Annerstedt var noga med att universitetets historia skulle skrivas av en person och inte flera skribenter, något Carl Frängsmyr håller med om.

– Ja, det är viktigt att skapa en helhetsbild. I andra sammanhang kan det vara nödvändigt och bra med flera författare, men det kan vara svårt att få en samlad bild om experter inom olika områden ska ge sin syn på historien. När jag 2009 satt med mitt manus till den förra delen av Universitetets historia fick jag en riktigt härlig aha-upplevelse – jag såg plötsligt sammanhanget och förstod varför människor reagerat som de gjorde.

Carl Frängsmyr har just avslutat ett annat bokprojekt där han var redaktör, Frihet, kollegialitet, studentinflytande: Uppsala universitet under Eva Åkessons rektorat 2012–2020. Boken innehåller bidrag från ett 30-tal personer inom universitetet som skrivit om väsentligheter under Eva Åkessons tid som rektor.

– Det var ett roligt arbete. Att ha kontakt med nya och gamla bekanta inom universitetet och få ta del av deras pusselbitar. Som redaktör måste man på ett sätt standardisera texterna, men de som bidragit med manuskript måste också ha sin frihet att uttrycka sig som de vill. Vissa kapitel gav upphov till mer diskussioner än andra, men jag är nöjd med slutresultatet.

Universitetets historia kommer sannolikt att uppta all arbetstid framöver, men dygnet har ju fler timmar och det är ingen brist på andra bokprojekt.

– Ja, i början av februari kommer den bok jag förmodligen är mest nöjd med av allt jag skrivit, essäsamlingen Akademiska interiörer. Inom Kungl. Gustav Adolfs Akademiens ram förbereder jag en studie om ortnamnsforskaren Jöran Sahlgren med anledning av femtioårsmarkeringen av hans död 1971. Sedan medverkar jag i en bok om svenska kakelugnar och förmodligen kommer jag också att fullfölja den biografi över historikern Johan Nordström som min pappa Tore påbörjade, det är ett axplock av vad jag kommer att syssla med de närmaste åren.

Carl Frängsmyr är intresserad av människor och deras öden, något som visat sig i flera andra bokprojekt. Ett exempel är boken Bamsingarna från Söder – 85 år med Hammarby hockey, som han gjorde tillsammans med fotografen Jim Sharp 2006.

– Jag vill inte bara prioritera projekt som är bra för karriären, det finns så mycket annat roligt att skriva om. Jag satt i styrelsen för Hammarby hockey och det var kul att skriva om deras glansperiod under 30- och 40-talen, boken är full av historier om hockey och livet på Söder, bilder och autografer.

Till sist, vad kopplar du av med i litteraturväg när du inte läser facklitteratur och korrektur?

– Det blir tyvärr alltför lite tid till annan läsning, men nyligen läste jag deckaren Ondska utan ånger av Linda Sundgren. En bok som passade särskilt bra eftersom den utspelar sig i skärgården utanför Vaxholm, där jag tillbringade julhelgen!