Seminariet hölls av Jin Moen, programchef, och Olle Bergdahl, nationell projektkoordinator, vid IoT Sverige (Internet of Things Sverige). Det är ett av 17 strategiska innovationsprogram och drivs i samverkan mellan Vinnova, Energimyndigheten och Formas och koordineras av Uppsala universitet.
– Vi ska vara en katalysator för att Sverige ska bli bättre på att utnyttja möjligheterna med IoT. Vi finansierar projekt genom Vinnova, men vi arbetar också med att stötta, ge inspiration och öka kompetensen, säger Jin Moen. 

Hon börjar med att ge en historisk bakgrund, och berättar kort om fyra industriella revolutioner som förändrat samhället i grunden. Utvecklingen har gått från upptäckten av vattenkraft och ångkraft, till upptäckten av elektricitet som ledde till massproduktion. Sedan gick utvecklingen vidare med automatisering, datorer och IT. Den revolution som pågår idag är en digital transformation, med sakernas internet, artificiell intelligens och robotar. Det utmärkande för utvecklingen är att den går snabbare och snabbare, menar Olle Bergdahl.
– Utvecklingstakten sker i en rasande fart just nu och den är inte linjär utan exponentiell. Vi tycker att det är viktigt att inte se internet of things som ett mål i sig utan som ett medel att fylla människors behov.

Hur kommer det då att se ut år 2050, alltså om 31 år? Tittar vi tillbaka 31 år i tiden, till 1988, har mycket hänt som lagt grunden för sakernas internet. 1993 kom Mosaik, den första webbläsaren och 2007 kom de smarta telefonerna på bred front. Sedan dess har internetanvändandet bara ökat och idag konsumerar vi otroliga mängder data. En del av dessa data fångas upp och sprids via föremål.
– Med sakernas internet menar vi ett föremål kopplat till förmågan att känna av något och kunna kommunicera. När allting blir uppkopplat och ihopkopplat blir det också möjligt att utbyta tjänster. Fysiskt och digitalt smälter samman, säger Jin Moen.  Med inspiration från Hans Rosling och Gapminder ser hon den nya tekniken som en chans att jobba faktabaserat för att lösa vår tids stora utmaningar. Det krävs att flera aktörer arbetar tillsammans och att man tar tid på sig tills man hittar det som fungerar.

Även Olle Bergdahl betonar att tekniken gör det möjligt att få fram fakta på bordet och förstå sammanhang, en utveckling som drivs både av data och av människors behov.
– Med sakernas internet kan man automatisera datainsamlingen så att det kan användas som stöd för beslutsfattande. Man får automatiserade flöden och en av de största vinsterna är också att man kan arbeta proaktivt eftersom datainsamlingen sker i realtid. Tekniken räcker inte, det gäller också att ha en bra organisation för att utnyttja möjligheterna. Alla olika leverantörer, uppkopplade prylar och tjänster måste samordna sig, som musiker i en orkester, där alla följer samma noter och det finns en dirigent. Det är den processen som IOT Sverige vill vara med och stötta.

Idag är det många som bygger ut tekniken, bland annat våra grannländer Finland och Danmark. Jin Moen och Olle Bergdahl är måna om att Sverige inte halkar efter i utvecklingen.
– Det är inte så att vi saknar kunskap. Det som behövs är incitament och att de juridiska hindren undanröjs så att vi ska våga satsa på det här. Vårt budskap är att vi måste våga, men vi kan ta det bit för bit, säger Jin Moen.

Annica Hulth