Pilotprojektet är ett samarbete mellan områdeskansliet för humaniora och samhällsvetenskap och UU Samverkan och drivs av Cecilia Nahnfeldt och Anna Wallsten. Pilotprojektet startades som en del i arbetet med att ta fram en ansökan till ett kunskaps- och innovationskonsortium (Knowledge and Innovative Community, KIC) med inriktning på kultur och kreativa näringar (se tidigare artikel).

Anna Wallsten och Cecilia Nahnfeldt. Foto: Mikael Wallerstedt.

Även om arbetet med en samverkansplattform har kommit igång mycket tack vare arbetet med ansökan för att få vara med och driva en KIC är plattformsarbetet mycket bredare än så.

– Medel för den här typen av samverkan inom kultur och kreativa näringar kommer lysas ut från olika håll, så det är inte enbart beroende av hur det går med ansökan, säger Anna Wallsten, samverkansledare vid UU Samverkan.

Provar under våren

Pilotarbetet ska leda fram till ett diskussionsunderlag med olika scenarier eller modeller för tänkbara sätt att skapa en arena för att stödja och underlätta samverkan inom kultur och kreativitet. Diskussionsunderlaget ska lämnas till områdesnämnden i juni. Under våren provas olika aktiviteter som kopplas till samverkansplattformen och olika modeller diskuteras.

– Vi har inte låst oss vid någon speciell modell utan sonderar för fullt med både forskare och externa parter för att se hur vi på bästa sätt kan stödja samverkan med kultursektorn, säger Cecilia Nahnfeldt, områdeskansliet för humaniora och samhällsvetenskap och vetenskaplig ledare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om religion och samhälle.

De beskriver pilotprojektet som ett plattformsbygge med tåg med olika samverkansprojekt eller idéer som forskarna kan kliva på utifrån intresse och engagemang.

– Det är de mänskliga mötena på plattformen och tågen som är det intressanta, säger Cecilia Nahnfeldt.

Modell anpassad för humsam

De är helt eniga i att plattformen behöver utformas utifrån forskarnas och de externa parternas behov och intressen. Det finns förstås en rad olika samverkansmodeller sedan tidigare med syfte att vara grogrund för samverkansprojekt. Tanken med det här pilotprojektet är att hitta de former som passar för humaniora och samhällsvetenskap vid Uppsala universitet.

– Vi måste hitta sätt som är bra för forskare inom humaniora och samhällsvetenskap. Vi kan inte bara kopiera från andra områden. Grundfrågan är hur gör vi det här klokt och forskningsgenomtänkt, säger Cecilia Nahnfeldt.

– Vi kan förstås inspireras av andra samverkansplattformar, inom teknat finns till exempel en som heter Ångström Materials Academy, säger Anna Wallsten.

– Men teknat har stora, finansiellt starka parter. När vi pratar om kultursektorn måste vi tänka bredare och inkludera enstaka näringsidkare eller resurssvaga föreningar men även mer resursstarka organisationer. Så vi kan inte bara kopiera en befintlig modell, säger Cecilia Nahnfeldt.

– Det handlar om att skapa möten mellan människor - mellan humsamforskare och externa parter - att hjälpa dem förstå varandras perspektiv och utmaningar, säger Anna Wallsten.

Stöd är efterfrågat

– Vi märker ett behov hos forskarna när vi är ute och diskuterar de här frågorna. Det finns ett tydligt behov av olika former av stöd i den här typen av frågor, säger Anna Wallsten.

– Vi behöver hitta rutiner för att ge stöd till forskare inom humaniora och samhällsvetenskap som exempelvis inte alltid är vana vid de samverkansavtal som behövs. Det finns mycket samverkan på individnivå men som forskare behöver man en bättre struktur och stöd om man ska börja med mer omfattande samverkanssatsningar och inte minst om det handlar om större europeiska projekt, säger Cecilia Nahnfeldt.

– Samverkan med det omgivande samhället handlar om att föra in humsams perspektiv i samhällsutvecklingen. Hur kan vi skapa något annorlunda och bidra med humsams forskning i samhällsutvecklingen? På det sättet handlar det mycket om makt och inflytande, säger Anna Wallsten.

Öppen, generös miljö

Cecilia Nahnfeldt och Anna Wallsten målar upp en bild av en samverkansplattform där det kan ske ett ömsesidigt, öppet kunskapsutbyte dels mellan forskare dels med externa parter inom kultursektorn.

– Forskningssamverkan handlar mycket om att vara en öppen, generös akademiker, säger Cecilia Nahnfeldt.

– Ja, det behövs trygga rum där man kan dela erfarenheter, problem och kunskaper. Det finns ändå så mycket som gör att forskare konkurrerar med varandra, säger Anna Wallsten.

Diskutera de jobbiga frågorna

Det finns förstås också frågor och problem som behöver diskuteras.

– Det är viktigt att vi får igång en dialog och diskuterar de svåra frågor som också dyker upp när vi diskuterar samverkan med det omgivande samhället. Det finns till exempel forskare som lyfter risken med att forskningssamverkan kan innebära problem med integritet. Andra forskare blir stressade och känner att de inte hinner sätta sig in i det här också, att det blir för mycket, säger Anna Wallsten.

– Det är också vanligt att få höra från forskare att de samverkar med externa parter i smyg eftersom en del forskare tycker att det är mindre "fin" forskning, säger Cecilia Nahnfeldt.

– Det handlar delvis om vilken roll man vill ha som forskare - ens yrkesidentitet, säger Anna Wallsten.

– Det måste vara ok med flera olika typer av forskning, säger Cecilia Nahnfeldt.

– Ja, Uppsala universitet måste stötta olika typer av forskning och forskarna måste få stöd att nyttja olika finansieringsformer och söka medel från olika finansiärer, säger Anna Wallsten.