I den här bloggen kommer jag att först att kort beskriva vad en metatext är. Därefter lyfter jag fram varför metatexter är viktiga redskap för den som skriver texter. Avslutningsvis visar jag också på några fallgropar som bör undvikas när man använder metatexter.
Stycket ovan visar inte endast vad jag avser att göra i den här bloggen utan är också ett exempel på en metatext, det vill säga en text om texten.
Metatext
Metatexten beskriver hur texten är upplagd. Typiska formuleringar i meta-texter är exempelvis ”I det här avsnittet kommer jag att...”, ”Jag har tidigare i boken beskrivit….”.
Eftersom texter är en form av handlingar, det vill säga vi åstadkommer saker i och med texter, handlar metatexter om att vara tydlig med vilka handlingar som utförs i texten och i bästa fall också med varför de utförs. Metatexten, i den mån den faktiskt återger det som görs i texten, visar på en medvetenhet om det sätt på vilket texten är strukturerad och i bästa fall också på varför ett visst innehåll valts.
Metatexten kan på ett enkelt sätt, som i mitt exempel ovan, hålla sig till det som skrivs i texten. Det går dock alltså att gå utöver själva återgivandet av den ordning i vilket innehållet framställs och också motivera till exempel varför innehållet ordnas på ett visst sätt varför ett visst innehåll valts, gärna i relation till textens övergripande syfte.
I det förra fallet kan man exempelvis skriva: ”I den här bloggen kommer jag först att beskriva vad en metatext är, eftersom en förståelse av detta begrepp är avgörande för att tillgodogöra sig resten av bloggen”.
Ett exempel på det senare är: ”I den här bloggen kommer jag först beskriva vad en metatext är för att det är ett helt grundläggande begrepp att känna till för den som vill skriva mer avancerade texter och syftet med den här texten är att stimulera till en ökad användning av metatexter i studentuppsatser, avhandlingar men också i vetenskapliga artiklar”.
Varför är det funktionellt med metatexter
Metatexten kan göra skrivandet enklare men underlättar också för läsaren.
Genom att skriva en metatext organiserar jag mitt eget skrivande på ett liknande sätt som en sammanfattning kan fungera (se https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/vukja-insatser-for-barn-i-forskolan-med-autism-har-evidens-) Det kan vara bra att börja med en metatext innan man skriver längre texter, om inte annat för att initialt tydliggöra vad det är man tänkt göra i texten.
Sedan är det inte ovanligt att man hamnar någon annanstans i skrivandet. Då är det förstås lämpligt att gå tillbaka till metatexten så denna speglar det som faktiskt görs i texten.
Metatexten underlättar som sagt också för läsaren. Exempelvis går det att läsa den här bloggen utan den inledande metatexten. Läsaren kan utifrån hur texten är skriven sluta sig till att det har den struktur som beskrivs inledningsvis. Men när jag beskriver hur texten är upplagd behöver inte läsaren tänka på det, utan kan direkt fokusera på innehållet.
Ett exempel på hur jag personligen haft stor användning av metatexter är i diskussionsdelen av vetenskapliga artiklar. Det är ofta inte givet vad som ska utvecklas i en sådan diskussion. Normalt ställs utfallet kanske i relation till tidigare forskning, till teoretiska utgångspunkter och/eller till policy och praktik. Det är dock svårt att i förväg stipulera exakt vad som är relevant att ta upp varför det kan vara bra att börja med en metatext.
Ett av mina ”knep” är att lyfta tre saker i diskussionsdelen. Tre är ju ett tal med retorisk kraft och kanske också ett bra mått på vad läsaren har möjlighet att ta till sig. Som sagts ovan kan man i en sådan metatext också motivera varför just de tre sakerna valts.
Några fallgropar att undvika
Det är viktigt att metatexten tillför information till rubriksättningen. Någon gång kan man i studentarbeten se metatexter som till stora delar speglar rubriksättningen i uppsatser ”Först ges en bakgrund till uppsatsens ämne, därefter redogörs för tidigare forskning och de teoretiska utgångspunkterna, sedan….”
Ibland kan metatexter också tråka ut läsare. Någon kan uppleva att metatexten underskattar läsarens förmåga att själv hitta textens struktur. På ett liknande sätt kan metatexten av någon ses som en sorts hyperrationalitet som på sätt och vis ”avförtrollar” texten.
Jag minns en avhandling som på ett sätt kunde ses som föredömlig vad gällde användandet av metatexter. Kapitel inleddes med en fyllig beskrivning av inte bara hur det föreliggande kapitlet var upplagt utan också hur det knöt an till det tidigare kapitlet. På ett liknande sätt avslutades varje kapitel med en beskrivning av vad som gjorts i kapitlet samt också om hur det knöt an till det kommande kapitlet.
Avhandlingen innehöll tydliga beskrivningar inte bara av ordningen i texten utan också av varför saker gjordes i de olika kapitlen och hur detta hängde ihop med avhandlingens övergripande syfte.
Någon kanske skulle resa de invändningar som jag nämnde ovan gentemot avhandlingen. Själv hör jag dock inte till de läsare som brukar tråkas ut av metatext. Tvärtom tycker jag att återkommande problem i studentuppsatser och även avhandlingar är att man som läsare undrar vad författaren vill åstadkomma med texten i förhållande till textens övergripande syfte.
En annan potentiell fallgrop är att textens struktur inte på ett tydligt sätt åtskiljs från den faktiska studie vars utfall ska rapporteras. Textens övergripande syfte är ju att rapportera utfallet av en undersökning medan själva studiens syfte är att öka vår kunskap om något fenomen.
I allmänhet är det ganska bra om en skriven text i stort sätt följer logiken i studien. I en studie är det till exempel bra att ha bakgrunden till studien, de teoretiska utgångspunkterna och metoden för data-analys klara före datainsamlingen görs. Detta följs sedan i studien av själva dataanalysen som sedan leder till en diskussion.
I verkligheten följs dock inte alltid denna logik. Till exempel kan teorin utvecklas efter att data-insamlingen är genomförd, metoden kan ändras under resans gång och bakgrunden till arbetet kan förändras även efter att hela studien är genomförd (”Vi behöver ta med vad Skolverket skrivit om det”).
I exemplet ställs således författarna till uppsatsen inför ett dilemma. Ska man skriva exakt hur det gick till eller ska man kommunicera studien som om den varit mer rakt på sak? Även om det är mest hederligt att rapportera hur det faktiskt gått till kan vissa avvikelser från detta vara tillåtna för att göra arbetet mer läsvärt.
Metatexten är en möjlighet att tydliggöra hur texten förhåller sig till själva studiens genomförande. Om teorin till exempel formulerats efterhand kan detta framgå på följande sätt under rubriken teoretiska utgångspunkter: ”Teorin har varit utgångspunkt för analysen av våra data men var inte helt utarbetat när undersökningen genomfördes. I det följande beskriver vi teorins grundläggande begrepp osv….”
Avslutning
I den här bloggen har jag visat på metatexters betydelse och deras potential för att underlätta skrivandet av vetenskapligt orienterade arbeten men jag har också pekat ut några potentiella fallgropar vid skrivandet av metatext. Mitt syfte har varit att argumentera för en ökad användning av professionellt hållna metatexter.
