Tillbaka

När inkludering blir integrering

När inkludering blir integrering

Det kan finnas skäl att påminna om en viktig skillnad som ofta görs mellan orden i rubriken. Skillnaden lyftes fram när uttrycket inkludering alltmer kom att ersätta uttrycket integrering.

Flera påstod att inkludering, till skillnad från integrering, handlade om att anpassa hela lärmiljön till elevers olikheter. Integreringsrörelsen hade enligt många inte lyckats eftersom det hade kommit att handla om att försöka anpassa elever i svårigheter/med funktionsnedsättningar till miljöer som inte alls var anpassade för dem.

Inkluderingstanken flyttade så att säga fokus från individen till miljön. Det går knappast att överskatta betydelsen av detta skifte i fokus. I stället för att betrakta skolmiljön såsom natur, det vill säga något fixt och färdigt, sågs den som något konstruerat, det vill säga något som gick att förändra och påverka. Inkludering kom också, i högre grad än integrering, att handla om alla elever, snarare än enbart de med en funktionsnedsättning.

I sin mest radikala form kom inkludering att betyda att gemenskaper (”communities”) skulle skapas i skolor och klassrum. Detta är en tanke som i mångt och mycket går emot det fokus på individen som utmärker svensk skola.

Det har dock hela tiden funnits en tendens att ordet inkludering i flera sammanhang kommit att betyda ungefär samma sak som integrering när det använts, det vill säga en fråga om hur elever i svårigheter /med funktionsnedsättningar ska anpassas till en miljö som inte passar dem (se länk till följande blogg för olika sätt att definiera inkludering: https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/inkludering-fyra-definitioner).

Det är således viktigt att skilja mellan ord och det tankeinnehåll vi knyter till ordet. Så även om inkludering av många sågs som ett sätt att utmana hur skolor och klassrum organiserades (dvs ordet användes för att föra fram nya tankar) kom det av andra att ges andra betydelser. Eftersom inkludering var ett positivt laddat ord ville många använda det, även när en ganska traditionell specialpedagogik förespråkades (ordet knöts alltså till ett traditionellt tankeinnehåll).

För att summera resonemanget hittills. Uttrycket inkludering kom att ersätta integrering bland annat för att tydliggöra att hela skolmiljön behövde förändras för att göras tillgänglig för elever med funktionsnedsättningar/i behov av särskilt stöd. Dock används ordet inkludering i flera olika betydelser och ibland som en synonym till integrering.

Hur vi talar och vad vi vill

Det är viktigt att hålla isär två saker. Å ena sidan handlar det om vilka ord vi använder när vi vill tala om dessa frågor. Å andra sidan handlar det om hur vi vill att utbildningen ska organiseras och genomföras.

En del hänger upp sig på diskussionen om vad vi menar med orden: ”Jaja det är väl inte så viktigt vad det kallas, men jag tycker skolan….” Det är dock enligt min åsikt en farlig väg att gå eftersom vi riskerar att tro att vi talar om samma saker när vi i själva verket menar olika.

En sådan diskussion om betydelser av ord är dock inte ett självändamål utan en förutsättning för att vi ska kunna diskutera den viktigare frågan om hur utbildningen ska organiseras och genomföras.

Det är således viktigt att exempelvis vara tydlig med om vi med inkludering menar att hela lärmiljön bör förändras för att passa elevers olika förutsättningar eller om vi menar att det handlar om att anpassa elever i svårigheter/med funktionsnedsättningar till en viss given miljö.

I själva verket bygger god vetenskap på att vi är tydliga med våra grundläggande begrepp. Hela diskussionen om inkluderingen har präglats av en relativt långt gången begreppsförvirring.

Men, som sagt, bör vi skilja på vad vi menar med ett ord som inkludering å ena sidan och hur vi tycker att skolan ska organiseras, å den andra.

Det är således fullt möjligt att mena att inkludering betyder att skapa gemenskaper i skolor och klassrum och samtidigt mena att detta inte är genomförbart. På ett liknande sätt är det fullt möjligt att mena att inkludering betyder att placera elever i svårigheter i vanliga klasser och samtidigt mena att det går att gemenskaper i skolor och klassrum.

Dock är relationen mellan vad man menar med orden och hur man vill att skolan ska organiseras inte helt godtycklig. Således kunde vi visa i en undersökning att mer radikala inkluderingsbegrepp (såsom t ex att mena att inkludering betyder skapandet av gemenskaper i skolan) också var förknippat med ett förespråkande av sådana gemenskaper. En mer ”integrationsliknande” förståelse av inkludering var å andra sidan oftare förknippad med förespråkandet av en mer traditionell specialpedagogik.

Slutsatsen är alltså att som det brukar heta att det är viktigt att hålla tungan rätt i mun. Jag tror inte att den utbildningsvetenskapliga forskningen kommer att gå framåt om forskare inte blir mer tydliga med vad de avser när de skriver om inkludering. Detta blir inte mindre viktigt idag då vi förefaller se en återgång till en mer traditionell specialpedagogik, där det kanske förespråkas att elever med funktionsnedsättningar/i svårigheter ska gå i vanliga klasser men där lite fokus ägnas åt den övergripande organisationen av skolan och klassrummet.

Det blir i så fall en fråga om hur elever med funktionsnedsättningar/i svårigheter ska integreras i en miljö som kanske är dåligt utformad utifrån deras behov. När man menar att det då handlar om inkludering menar jag att man bidrar till en begreppsförvirring. Det vore bättre att kalla detta integrering.

 

 

kommentarer
Lägg till kommentar
Kattis Edström
Skickat 2022-09-26 11:41.
Där policy talar för inkludering men integrering praktiseras är det kanske mer rimligt att tala om att "integreringen gått för långt"? (eller inkluderingen för kort...)