Enligt Skollagen ska verksamheten i skolan bedrivas utifrån vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det är framför allt frågan om den vetenskapliga grunden som jag ska ta upp här. Hur ska kommuner och skolor, vilka i allmänhet har en relativt begränsad kunskap om hur vetenskapen fungerar, kunna grunda sitt arbete på denna vetenskap?
Den som vill grunda skolans verksamhet på vetenskap möter tre stora problem: ”sammanfattningsproblemet”, ”översättningsproblemet” och ”relevansproblemet” och ingen som vill grunda sin verksamhet på forskning kommer ifrån dem. Jag kommer att diskutera dem i tur och ordning här.
Sammanfattningsproblemet
Om verksamheten i skolan ska grundas på vetenskap så måste vetenskapen på något sätt sammanfattas, kanske i form av ett antal slutsatser. Nu är det så att forskning bedrivs utifrån olika synsätt, ofta skiljer man på forskning som försöker hitta lagbundenheter mellan olika variabler och sådan där meningsskapande står i centrum. Annan forskning är maktkritisk och har ofta som yttersta syfte att verka frigörande. Hos lekmän uppfattas dock ofta forskning i den första betydelsen, det vill säga det förväntas att forskning ska kartlägga lagbundenheter, till exempel att undervisningsmetoden x leder till ett förbättrad lärande. Det är förmodligen den bilden av forskning som ligger till grund för formuleringen i Skollagen.
Men även om vi avgränsar forskningen till att handla om samband mellan variabler eller, ännu snävare, till forskning där effektiviteten av olika arbetssätt undersöks, står vi inför stora utmaningar när vi ska sammanfatta forskningen. Det finns idag tusentals systematiska forskningsöversikter inom det utbildningsvetenskapliga området varav många fokuserar just effekter av olika arbetssätt på utbildningsprestationer.
Vi rör oss här alltså på tre nivåer. På den första nivån har vi de konkreta empiriska undersökningarna. På nästa nivå har vi de systematiska översikterna. På en tredje nivå har vi sammanställningar av systematiska översikter. Ett ambitiöst försök har gjorts av John Hattie att sammanfatta en viss typ av systematiska översikter, så kallade metaanalyser, i hans bok Visible Learning. Frågan om hur man sammanställer (systematiska) forskningsöversikter och metaanalyser kommer att bli alltmer aktuell framöver och ännu finns det inga bra svar på hur detta görs på bästa sätt. Frågan blir givetvis än mer komplicerad om vi vill att vår sammanfattande sammanställning av befintlig forskning även ska inbegripa sådan forskning där meningsskapande och maktkritik fokuseras.
Översättningsproblemet
Låt oss göra ett tankeexperiment. Säg att forskarna finner det arbetssätt som är mest effektivt i sina studier och låt oss se arbetssättet som utbildningsvetenskapens Heliga Graal. Detta är ett helt orealistisk scenario men utgör en bra utgångspunkt för att illustrera nästa problem för kommuner och skolor när de ska arbeta på vetenskaplig grund. När forskarna väl funnit den Heliga Graalen ska ju denna ”implementeras”, vilket betyder att den ska spridas till skolan, annorlunda uttryckt kan vi säga att den ska översättas till skolans verklighet.
Nu är det så att en stor del av effektforskningen är av ”grab and run”, eller kanske mer korrekt, av ”grab and publish” karaktär, forskarna gör ett experiment/kvasiexperiment, publicerar och sedan lämnas ofta den undersökta miljön åt sitt öde. Vi vet heller inte speciellt mycket om långtidseffekter av de arbetssätt som undersökts. Vi vet knappast något om huruvida det är effektivt eller inte om verksamma rektorer och lärare plockar upp metoder/arbetssätt som visat sig ha stöd i forskningen.
Det finns alltså lite, om ens några, bevis för att det är effektivt när lärare och rektorer på egen hand ska använda arbetssätt som visat sig effektiva i forskningen. Jag menar förstås att det är bra om rektorer och lärare har kunskap om vilka arbetssätt som förefaller effektiva när de provas ut i vetenskapliga studier, min poäng är alltså att det inte finns forskning som visar om det är effektivt när de försäker översätta sådana arbetssätt till sin egen verksamhet.
Relevansproblemet
Den forskning som kommuner och skolor grundar sin verksamhet på ska givetvis vara relevant för deras uppdrag. I Skollagen formuleras ett brett uppdrag för utbildningsväsendet vilket utöver kunskapsuppdraget bland annat innebär att elever ska förberedas för att ta aktiv del i demokratin och utvecklas till ansvarskännande och harmoniska människor. Ett problem med effektforskningen är att den nästan uteslutande kartlägger olika arbetssätts effekter på utbilningsprestationer medan det bortses från resten av skolans breda uppdrag.
Problemet för kommuner och skolor är alltså att det till stora delar saknas forskning om hur man ska nå sitt breda uppdrag. En möjlighet är att försöka göra en syntes av studier som var för sig undersökt olika aspekter av det breda uppdraget, och vi är då tillbaka i sammanfattningsproblemet som nu ter sig än mer komplicerat.
Konsten att hantera en omöjlig uppgift
Hur gör då kommuner och skolor som vill grunda sin verksamhet på forskning? Jag vill här urskilja två strategier även om det finns fler. Den första kallar jag ”guru-strategin”, man väljer helt enkelt ut någon person, en guru, som man tror sammanfattar forskningen på ett bra sätt. Eftersom man har en relativt begränsad kunskap om forskningen har man svårt att bedöma om guruns resonemang verkligen har stöd i forskningen eller ej. Således får man förlita sig på gurun själv eller diverse profeter som marknadsför guruns sammanfattningar av forskningen. Det kan tyckas vara klokt eftersom man inte har kompetensen själv att värdera forskning och dess konsekvenser för skolans verksamhet.
John Hattie (2008) har använts av många på detta sätt men det finns också andra. Vad har det för konsekvenser med avseende på de problem jag identifierat? För det första saknas det nästan helt en vetenskaplig granskning av hur Hattie sammanfattar forskningen vilket leder till den paradoxala slutsatsen att det inte är förenat med vetenskaplig grund att bara acceptera hans slutsatser. För att en vetenskaplig grund ska etableras krävs nämligen att forskarsamhället kritiskt och ingående har granskat ett vetenskapligt arbete. Redan en relativt ytlig granskning visare på brister och oklarheter i Hatties sätt att sammanställa forskning. Han utelämnar också all den forskning som inte rimmar med hans egna vetenskapsteoretiska utgångspunkter.
För det andra negligerar Hattie till stora delar problemet med översättning. För det tredje är han mycket medveten om relevansproblemet och skriver om det redan i inledningen av sin bok där han konstaterar att skolan har ett brett uppdrag. Han verkar dock sedan glömma detta och skapar en modell för undervisning vilken bygger på forskning om hur kunskapsuppdraget, snarare än det breda uppdraget, ska uppnås.
Den andra strategin som jag tror kommer bli allt mer vanlig är ”följ-det-som-myndigheterna-definierar-som-vetenskaplig-grund”. Vilka möjligheter har då skolmyndigheterna att läsa de problem jag pekat på? Ganska små tror jag och av utrymmesskäl får jag här begränsa mig till en kort diskussion om Skolforskningsinstitutet, som ju är den myndighet som tydligt har som uppgift att underlätta för kommuner och skolor att grunda sin verksamhet på vetenskap (för en mer utförlig diskussion se https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/tre-problem-med-for-skolforskningsinstitut).
Skolforskningsinstitutet hade möjlighet att skapa kompetens kring frågan om hur forskning bäst kan sammanfattas på ett övergripande plan men det verkar som en annan väg valts. Detta innebär att sammanfattningsproblemet, som borde vara i förgrunden, hamnar i bakgrunden.
Det är inte heller att förvänta sig att Skolforskningsinstitutet ska ha något svar på översättningsfrågan, eftersom sådana till stor del saknas inom forskningen. Det man tycker att institutet bör ha kontroll på är relevansfrågan, men även här vill jag resa frågetecken. Dock är Skolforskningsinstitutet i gott sällskap då flera aktörer såsom en rad politiker, forskare och journalister samt Skolkommissionen, åtminstone som den framstår i sitt delbetänkande, till följd av fallande resultat i internationella kunskapsmätningar verkar glömma att skolan har ett brett uppdrag.
Jag har varit kritisk. För tydlighetens skull vill jag lyfta fram att jag tycker det är positivit att skolans verksamhet ska relatera sig till forskningsresultat, att det är bra att Hattie har ställt samman en stor mängd effektivitetsforskning och att de fallande kunskapsprestationerna bör uppmärksammas. Jag är till och med positiv till en del av Hatties slutsatser, min poäng här är att de inte är tillräckligt vetenskapligt grundade.
Jag kan inte väja för slutsatsen att det snarare är grund vetenskap än vetenskaplig grund som kommit att dominera diskussionen om hur skolor ska utvecklas på vetenskaplig grund. Sammanfattningsproblemet, översättningsproblemet och relevansproblemet måste helt enkelt tas på större allvar. Tyvärr finns det än så länge lite vetenskaplig kunskap om hur forskning som är relevant för det breda uppdraget bör sammanställas och hur den ska översättas på ett sätt som gör att skolors arbete utvecklas.
