Tillbaka

Teoretisk stigmatisering - ett etiskt dilemma

Teoretisk stigmatisering - ett etiskt dilemma

I den här bloggen vill jag lyfta fram ett etiskt dilemma som sällan, om ens någonsin, identifieras inom ramen för den utbildningsvetenskapliga forskningen. Dilemmat har att göra med det faktum att samhälls- och utbildningsvetenskaplig forskning alltid sätter individer och deras levda värld i ett teoretiskt sammanhang.

Jag kommer att urskilja tre skilda förhållningssätt hos forskare till de studerade personernas livsvärld: a) att förstå b) att tolka respektive c) att misstänkliggöra livsvärlden.

Det är i huvudsak i den tredje av dessa som det etiska dilemmat återfinns. Det är framför allt forskning där empiriska underlag samlas in med intervjuer och/eller observationer som jag har i åtanke men resonemanget har en vidare tillämpning.

Att förstå livsvärlden

I den första relationen strävar forskaren efter att förstå sina informanters livsvärld. Ibland framställs detta som forskningens mål och retoriskt hävdas betydelsen av att göra informanternas röster hörda.

I denna relation är forskaren närmast underordnad informanten, det är den senare som har tolkningsföreträde vad avser verklighetens beskaffenhet. Vidare är det inte ovanligt att informanternas livsvärld och informanterna själva celebreras snarare än stigmatiseras.

I en mycket citerad artikel analyserar Wacquant (se referens nedan) tre etnografiska studier av fattigdom i det urbana USA och drar följande slutsats:

“Most significantly, all three authors put forth truncated and distorted accounts of their object due to their abiding wish to articulate and even celebrate the fundamental goodness – honesty, decency, frugality – of America´s urban poor.”

Vi ser att Wacquant använder just ordet ”celebrate” för att visa hur informanternas livsvärldar framställs av forskarna.

Intressant nog öppnar uttrycket ”distorted” i citatet ovan för möjligheten att det skulle gå att ge någon form av objektiv/neutral beskrivning av dessa livsvärldar. Snarare torde det dock förhålla sig så att den levda världen alltid tolkas av forskaren, varför forskarens perspektiv blir mycket viktigt i analysen av studieobjektens livsvärldar.

På så sätt går det givetvis inte att på något enkelt sätt att göra informanters röster hörda eftersom dessa ofrånkomligt blir en del av forskarens världsbild. Det utesluter givetvis inte en strävan att göra rättvisa åt informanternas livsvärld.

Att tolka livsvärlden

Det förefaller mer fruktbart att se undersökningar som ett möte mellan forskarens perspektiv och subjektens världar, snarare än att livsvärlden kan gestaltas ”som den är”. Ibland talas i det här sammanhanget om en dubbel hermeneutik, individers tolkningar av sina världar tolkas i sin tur av forskaren.

I fallet med Wacquants analys ovan kan vi tala om en trippel hermeneutik, de fattigas värld tolkas av etnograferna vilka i sin tur tolkas av Wacquant. Min i och för sig väldigt kortfattade kommentar till Wacquants citat lägger till ytterligare en tolkningsnivå.

Det är dock sällan betydelsen av forskarens teorier görs explicit och att teorierna genom vilka forskaren tolkar sina studieobjekt problematiseras. Ofta döljs det teoretiska perspektivet. Retoriska redskap används för att beskriva världen som den ”är”.

Det finns förmodligen flera anledningar till detta. För det första kanske man inte är medveten om det egna perspektivets betydelse för den tolkning som ges det som undersöks. För det andra finns det en förväntan på vetenskap att den ska vara objektiv och rationell och således att kunskapen inte ska vara perspektivbunden. För det tredje kan ett döljande av perspektiv öka den narrativa kvalitén i framställningen.

Om vi som forskare är explicita med våra egna perspektiv blir det dock tydligare vad vi så att säga gör med de livsvärldar vi studerar. I bästa fall kan relationen mellan forskarens världsbild och de studerade livsvärldarna hamna i en någorlunda egalitär relation, även om forskaren givetvis alltid får tolkningsföreträde.

Jag skulle nog vilja påstå att mycket av den utbildningsvetenskapliga forskning jag kommer i kontakt med ändå uppvisar en sådan grundläggande respekt för livsvärlden. Men vad händer när forskarens teorier tillskriver det studerade subjektet en subjektivitet som vederbörande inte känner igen och som är negativt värderad?

Att misstänkliggöra livsvärlden

Inom forskningen talas ibland om en misstänksamhetens hermeneutik. Uttrycket innebär att den levda världen ses som något av en chimär. Föreställningen att det finns en mer grundläggande verklighet än den vi ser och upplever är förmodligen lika gammal som mänskligheten själv.

Den är grunden i religionen och har haft ett enormt inflytande på den västerländska filosofin, inte minst genom Platons berömda grott-liknelse. I vetenskapen är två av de främsta företrädarna för en misstänksamhetens hermeneutik Marx och Freud.

Båda dessa teoretiker gjorde anspråk på att veta hur det egentligen förhåller sig. Den upplevda världen avfärdades som falskt medvetande respektive som förvanskad av försvarsmekanismer/motstånd.

Som jag argumenterade för ovan innebär all samhälls- och utbildningsvetenskaplig forskning ofrånkomligen ett möte mellan teoretiska världar och livsvärldar och det är i ett sådant spänningsfält som intressant kunskap kan genereras. Det innebär också att det inte finns någon glasklar gräns där teoretiska tolkningar övergår i en misstänksamhetens hermeneutik.

Men jag vill ändå påstå att någonstans går det en gräns där misstänksamhetens hermeneutik kan övergå till att bli ett etiskt dilemma.

Begreppet teoretisk stigmatisering

Tentativt vill jag definiera teoretisk stigmatisering som en teoretisk tolkning där de studerade subjekten och/eller deras handlingar värderas negativt i relation till hur de uppfattar sig själva.

Teoretisk stigmatisering kan till exempel handla om att lärare vilka tycker att de genomför ett bra arbete och möter alla elever på ett genomtänkt sätt i forskarens teoretiska tolkning beskrivs som att de reproducerar sociala orättvisor.

Ett annat exempel kan vara när elever som arbetar hårt i skolan för att kunna fullfölja sina livsprojekt i teorin beskrivs som mer eller mindre hänsynslösa karriärister.

Ett ytterligare exempel kan vara en tolkning av professionellas arbete som innebär att de ses som mer eller mindre viljelösa offer för processer de inte förstår, till exempel statens strävan att skapa en viss typ av medborgare eller barndom.

I det fallet är det inte så att handlingarna nödvändigtvis värderas negativt, tvärtom kan subjektet inte ställas till svars för sina handlingar eftersom hen inte förstår vad de innebär. Själva stigmatiseringen ligger i tillskrivningen av en fundamental okunskap.

Det etiska dilemmat

Den här bloggen ska läsas som ett försök att något skissera konturerna kring vad som förefaller vara ett etiskt dilemma. Jag har argumenterat för att utbildningsvetenskaplig forskning av nödvändighet innebär ett möte mellan olika världar men att det ibland kan uppstå etiska dilemman när dessa världar möts.

Den teoretiska stigmatiseringen innebär att subjektets handlingar ges en negativ teoretisk tolkning. Det är dock inte detta som utgör dilemmat, utan dilemmat uppstår när två goda principer kommer på kollisionskurs.

Å ena sidan har vi forskarens frihet att själv få välja teori. Få skulle väl i dagens samhälle ifrågasätta vad som kan ses som en grundbult i vårt demokratiska samhälle och dess kunskapssökande.

Å andra sidan har vi informantens rätt att informeras om den forskning hen blir del av. Men detta blir omöjligt, åtminstone i de fall forskaren använder teorier som det kan ta många års studier att tillägna sig. Även om informanten inte kan igenkännas i ett forskningsmaterial kommer hens utsagor att användas på ett sätt som personen potentiellt skulle kunna känna stor motvilja mot.

Jag gör inga anspråk på att ha någon lösning på detta dilemma eller förslag på hur det kan hanteras. Dock tycker jag att det är viktigt i vår tid, där inte minst individens rättigheter alltmer framhålls som viktiga, att det börjar diskuteras.

 

Wacquant, L (2002) Scrutinizing the street: poverty, morality, and the pitfalls of urban ethnography. American Journal of Sociology, 107(6), 1468 - 1532. (citatet är från s 1469)

 

 

kommentarer
Lägg till kommentar