Tillbaka

Varför genomförs så få pedagogiska experiment?

Varför genomförs så få pedagogiska experiment?

Ett experiment används oftast för att kartlägga orsakssamband. I medicinsk forskning används experiment regelbundet, till exempel när effekter av läkemedel ska undersökas. En experimentgrupp får ta den nya medicinen medan en kontrollgrupp får placebo. Det är fullt möjligt att använda en liknande undersökningsuppläggning inom det pedagogiska området.  En experimentgrupp får pröva ett nytt sätt att undervisa medan en kontrollgrupp får ta del av mer traditionell undervisning. Idealet i ett experiment är oftast att slumpa deltagarna på grupper. När man inte kan göra detta utan får använda befintliga grupper, till exempel klasser i skolan, genomför man ett kvasi-experiment.

Frågan i rubriken bör nyanseras något. Faktum är att det genomförs en stor mängd experiment i framför allt USA. Där utforskas regelbundet effekter av olika arbetssätt och metoder i skolan med hjälp av experimentella/kvasi-experimentella metoder.  Den typen av forskning brukar kallas ”effektforskning” och intresserar sig först och främst för skolors kunskapsuppdrag eller utbildningsprestationer som man, något olyckligt, brukar tala om. I den svenska forskningen är det dock desto mer sällsynt med experiment även om det förefaller ha blivit något vanligare på senare år. Den svenska forskningen har dominerats av hermeneutiska/fenomenologiska respektive skolkritiska perspektiv och experimentet har setts lite över axeln som ett uttryck för den kvantitativt orienterade nyttoforskning man sökt sig bort ifrån.

Men är inte det inte att kasta ut barnet med badvattnet att avhända sig experimentella/kvasi-experimentella metoder ? Experiment är ju ett kraftfullt sätt att analysera orsakssamband. Genom att variera hur undervisningsinnehåll gestaltas och studera utfallet av olika sätt att gestalta innehållet kan viktiga kunskaper erhållas. För lärare och blivande lärare finns goda möjligheter att pröva sina idéer om undervisning i  experiment/kvasiexperiment.  Tag till exempel en lärare som anser att elever lär sig historia bättre om de får dramatisera historiska skeenden.  Då kan hen låta en grupp elever arbeta på det sättet medan en annan grupp får möta ett mer traditionellt sätt att undervisa om samma skeende. Genom att systematiskt följa upp utfallet av undervisningen i de båda grupperna kan viktig kunskap om arbetssätten erhållas. Den här typen av undersökningar kanske inte låter sig genomföras i det dagliga arbetet men  jag tror att det med fördel skulle kunna användas av studenter som skriver sina examensarbeten. Dock är det enligt min erfarenhet idag sällsynt med examensarbeten där man systematiskt undersöker utfall av olika sätt att iscensätta undervisning.

Experimentet kan ses som en renodling av ett mer vardagligt sätt att tänka. Människor har genom historien systematiskt försökt att lösa uppgifter de ställts inför. Genom att ändra något, till exempel när en åker besås eller hur mat bäst lagras, och sedan analysera förändingens konsekvenser, har nya sätt att handla utvecklats.  Lärare  prövar i sitt dagliga arbete  olika sätt att gestalta sin undervisning och försöker utvärdera hur utfallet blir.  Experiment/kvasiexperiment kan ses som en systematisering av sådant vardagligt tänkande. Någon har sagt ”Vill du förstå något, försök att förändra det” och det ligger givetvis mycket i detta uttryck.

Det är dock ett problem att experiment till stora delar endast används inom ramen för det som brukar kallas effektforskning. I effektforskningen står utbildningsprestationerna i centrum. Jag skulle i stället vilja se mer av en experimentell forskning som tar skolans breda uppdrag på allvar. Det breda uppdraget innefattar givetvis kunskapsuppdraget men också många andra viktiga saker såsom till exempel att elever behåller sin lust för att lära, förbereds att verka i demokratin, utvecklas till harmoniska och solidariska människor, lär sig samarbeta med mera. Det betyder att utfallet av olika sätt att iscensätta undervisningsinnehållet måste analyseras på ett mer mångfacetterat sätt än vad som vanligtvis görs i effektforskningen om vi ska erhålla kunskap som är relevant för lärares breda uppdrag. Det jag efterlyser är alltså uppdragsrelevant forskning. 

Tänk vilken potential det ligger i ett systematiskt undersökande av ufallet av olika sätt att undervisa. Nya didaktiska idéer skulle kunna provas utifrån deras relevans för det breda uppdraget. Här finns möjligheter att låta den didaktiska fantasin flöda samtidigt som ett krav ställs på att det man förespråkar också måste fungera utifrån de mål som demokratin formulerat för skolan.

kommentarer
Lägg till kommentar