Tillbaka

Djävulens bländverk och den ökande psykiska ohälsan

Djävulens bländverk och den ökande psykiska ohälsan

När elever ägnar alltmer tid åt dataspel samtidigt som den psykiska ohälsan ökar är det lätt att se det som att det förra orsakar den senare. Den svenske läsforskaren Ingvar Lundberg menade att sådana korrelationer, det vill säga samvariation mellan variabler, är ett djävulens bländverk. Vi har, menade han, alltför lätt att se sådan samvariation som ett orsakssamband.

Det hela blir än mer problematiskt när det är ett flertal variabler som samvarierar vilket ofta är fallet i komplexa system. Dock brukar den som ska förklara förändringar nöja sig med en eller kanske några förklaringsfaktorer, vilket vi sett i den tidigare diskussionen om svenska elevers fallande skolresultat.

I den här bloggen ska jag diskutera problemet med att utröna kausala samband när det gäller att förklara den ökande psykiska ohälsan i skolan. Socialstyrelsen (se länk nedan) har slagit fast att den psykiska ohälsan ökat närmast lavinartat på senare år. Ökningen gäller både förekomst av ångest, oro och depression likväl som för andelen barn och ungdomar som diagnosticeras med neuropsykiatriska diagnoser.

Denna ökning är givetvis mycket oroande och jakten på förklaringar är intensiv. Det är dock viktigt att notera att det är den absoluta nivån av ohälsa som är intressant i sammanhanget och ökningen har skett från redan höga nivåer till ännu högre, varför det funnits skäl att oroa sig redan tidigare.

Förklaringar till psykisk ohälsa

Jag har försökt kartlägga de vanligaste förklaringarna genom att läsa forskningsrapporter men också genom att fråga personer med intresse för dessa frågor om vad de tror orsaken till de ökade ohälsotalen kan vara. Här kommer jag att lista och kortfattat sammanfatta dessa förklaringar. Notera att jag inte tar ställning, en poäng med bloggen är just att illustrera hur svårt det är svårt att nå säker kunskap i frågan om vad som orsakar ökad psykisk ohälsa.

En första förklaring handlar om individualisering. Individualiseringen av samhället innebär att traditionella identifikationer i form av religion, familj och grupp får minskad betydelse och det i högre grad åligger individen att formera sig som en individ. Vissa skulle mena att detta innebär ett stort ansvar vilket barn och ungdomar kan ha svårt att hantera och därför drabbas de av psykisk ohälsa. Den psykiska ohälsan har då närmast existentiella dimensioner. Meningen med livet/levandet måste erövras av varje individ eftersom den inte längre är lika given av religiösa system och traditioner.

Många argumenterar för att det är den nya informationsteknologin med sina spel och sociala plattformar som orsakar ökningen av psykisk ohälsa. Dels är det dataspelen som pekas ut vilka tar tid från skolarbetet och andra nyttigare aktiviteter. Vissa ungdomar utvecklar till och med ett spelberoende vilket är ett utryck för psykisk ohälsa i sig. Dels är det de sociala plattformarna som ses som skadliga med sin konkurrens i antalet ”likes” och i form av de ouppnåeliga ideal som presenteras där. Smartphones och andra digitala hjälpmedel ökar också intensiteten i intryck och ger för lite tid för avkoppling och vila, menar många.

Stillasittande, dåliga matvanor och liknande förknippas ofta med en hög grad av datoranvändning men kan också ses orsaksfaktorer i sig. Vi känner till det gamla uttrycket ”en sund själ i en frisk kropp”, vilket också är ett budskap som regelbundet sprids även idag. Vad som många menar är passiva och dysfunktionella livsstilar innebär att för lite kraft och energi generas vilket kan leda till nedåtgående spiraler och psykisk ohälsa.

Andra menar att orsaken till den ökande psykiska ohälsan är den ökande öppenheten kring tillstånd som oro, ångest, depression och NPF-diagnoser. Vissa skulle mena att den psykiska ohälsan i sig inte har ökat men väl benägenheten att tala om och att uttrycka den. I det perspektivet är det mer korrekt att tala om en ökning av den uppmätta psykiska ohälsan och inte om en ökning av den psykiska ohälsan i sig. Problem som tidigare mörkades, menar man, kommer nu upp i dagen, vilket alltså ger ett felaktigt intryck av att problemen i sig ökat. Tvärtom skulle en del mena att öppenheten är en fördel eftersom problemen då kan åtgärdas med hjälp av till exempel farmaka och terapi.

Andra skulle mena att diagnosticeringen skapar problem och låser fast barn och unga i en psykisk problematik. Problem som tidigare förklarats med att livet kan vara svårt och att vi har olika förutsättningar leder idag in i en avvikaridentitet, vilken i sig skapar ängslan och oro.

Flera vill förklara den psykiska ohälsan med skolan. Barn och elever utvärderas hela tiden i skolan och förväntas också att regelbundet utvärdera sig själva. Det går hela tiden att sätta nya och högre mål vilket kan bidra till stress och en känsla av att inte duga som man är. Den konstanta utvärderingen drabbar förmodligen hårdast de elever som har sämst förutsättningar att svara mot det skolsystemet premierar: god intellektuell och språklig förmåga, självdisciplin och en lagom nivå av kritiskt tänkande, men också de som sätter mål som de har svårt att nå upp till. Alltmer som studieframgång börjar ses som den enda garantin för att ta sig in på arbetsmarknaden och skapa ett gott liv sätts alltmer press på barn och unga.

Det går också att argumentera för att skolan förstärker de tendenser i samhället som gör att barn och ungdomar konkurrerar med varandra och bildar hierarkier (se länk till tidigare blogg nedan). Skolan som system uppmuntrar heller inte skapandet av gemenskaper vilket inte hindrar att enskilda lärare prioriterar sådant arbete.

I takt med att det blir allt viktigare att lyckas i utbildningssystemet kan det bli svårare även för mindre barn att vara trogna sitt eget själv. Jag läste vad jag betraktar som en skräckskildring i en dagstidning vilken handlade om ett 5-årigt barn i Kina som var sina föräldrars enda barn. Föräldrarnas liv handlade i huvudsak om att på olika sätt se till att hon skulle lyckas i utbildningssystemet, till exempel genom att låta henne gå en rad olika kurser, bland annat i matematik och skrivning, vid sidan av förskolan. Här är vi långt ifrån Rousseaus uppfostringsideal utan det handlar om att leda barnet mot av föräldrarna förutbestämda mål, lite som vi tänker om skolan idag. Det blir således ett litet utrymme för barnets/elevens eget perspektiv, speciellt när föräldrar och skola gör gemensam sak.

En annan version av att det är problem i den tidiga utvecklingen som leder till ökad psykisk ohälsa handlar om bristande attachment. Föräldragenerationen sägs vara osäker och många barn har dessutom långa dagar, ibland har barn längre dagar på förskolan än vad deras föräldrar har på arbetet. De ökande sociala klyftorna leder också till en relativ fattigdom vilket på olika sätt drabbar barnen när föräldrar hamnar i utsatta situationer. Sedan tillkommer de ”vanliga” problemen med föräldrar som missbrukar, ligger i krig med varandra eller på anda sätt inte klarar av sitt föräldraansvar. Det finns givetvis också problem med missbruk bland ungdomarna själva. Utan tvekan är det så att ångest, oro och depression kan leda till missbruk, men missbruk kan också leda till, och förvärra sådana tillstånd.

Det finns också en oro i samhället, menar många. Det finns befogad och överdriven oro, således skulle jag vilja påstå att hotet mot miljön leder till befogad oro. Däremot så bygger media upp en bild av samhället i övrigt som i ringa mån svarar mot faktiska förhållanden. Hans Rosling avslöjade hur den världsbild som byggts upp bland annat av media men också på andra sätt var en eländesskildring i jämförelse med de faktiska förhållandena.

I det här sammanhanget kan det också vara viktigt att beakta det ledarskap som världen har, där Trump, Xi Jinping och Putin (alla män över 66 år) i nämnd ordning förmodligen har störst inflytande. Två av dessa är minst sagt mycket dåligt fotade i demokratin och den tredje strävar efter att skapa ett rent Orwell-samhälle. Ingen av de tre förstår heller innebörden av hoten mot miljön. Det är lätt att tänka sig motsatsen, att världens mest inflytelserika ledare var demokratiska förkämpar och ansvarsfulla människor, skulle inte det minska ångest, oro och depression i världen?

En ytterligare förklaring som jag kommit i kontakt med är att den ökande psykiska ohälsan skulle bero på, eller åtminstone förstärkas, av grupprocesser. Lite krasst uttryckt kan man säga att det i vissa sammanhang blir normalt att må lite dåligt och ibland kan gemenskaper formas och i viss mån upprätthållas utifrån den psykiska ohälsan själv.

Några slutsatser

Jag har tagit upp några av de vanligaste förklaringarna till psykisk ohälsa/ökningen av psykisk ohälsa. Min utgångspunkt är att det är oerhört svårt att veta hur alla dessa faktorer kan tänkas hänga ihop och vilka som är viktigast. Jag har dock i olika sammanhang stött på personer som ganska tvärsäkert lyfter fram en eller kanske två av dessa förklaringar.

Utifrån allt detta vill jag dra tre slutsatser:

1) Vi ska vara ödmjuka inför sådana här frågor, det är enormt komplexa samband det handlar om och de forskare som har detta som sitt forskningsområde har olika tolkningar om vad den ökade psykiska ohälsan beror på.

2) Förklaringar säger ofta mer om den som ger förklaringen än om fenomenet i sig, det är lätt att bländas av samvariation och göra den till orsaksförklaringar. Människa är i hög grad en narrativ/berättande varelse. Vi skapar mening i det som sker i omvärlden och behovet av att skapa narrativer vilka sätter fenomen i ett meningsfullt sammanhang är ofta starkare än behovet av att grunda berättelserna i fakta, speciellt som det är så lätt att välja ut specifika fakta som stöder ens specifika narrativ.

3) Psykisk ohälsa är ett enormt viktigt område som engagerar många, men ytterligare forskning behövs för att närmare utreda sambanden som diskuteras ovan. Jag har ändå väldigt svårt att tro att det skulle kunna gå att enas om en narrativ när det gäller ett sådant här komplext område, det vi kan hoppas på är berättelser som är så väl grundade i fakta som möjligt.

Avslutningsvis vill jag också påpeka att många av de förklaringar som förts fram ovan faktiskt kan ha motsatt effekt. Till exempel dataspel och sociala medier har enorma potentialer att förbättra livskvalitén och skolan kan minska ångest och oro genom att erbjuda ett alternativ till hemmet. Vidare vill jag också påpeka att oavsett skolans roll vad gäller den ökande psykiska ohälsan tycker jag att det är oansvarigt när skolan bedöms enbart utifrån kunskapsuppdraget, utan att vikt läggs vid hur skolan påverkar elevernas psykiska hälsa. Folkhälsomyndigheten (se länk nedan) pekar ut skolan som en trolig orsak till den ökande psykiska ohälsan. Oavsett om man håller med om detta eller inte är det uppenbart att vad skolan gör har mycket stor betydelse. ¨

 

Länk till socialstyrelsen:

https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/press/kraftig-okning-av-psykisk-ohalsa-bland-barn-och-unga-vuxna/

Blogg om hur skolan eventuellt förstärker konkurrens:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/jaget-varlden-och-de-andra

Länk till folkhälsomyndigheten:

https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/barn-och-unga--psykisk-halsa/darfor-okar-psykisk-ohalsa-bland-unga/

 

kommentarer
Lägg till kommentar