Claes Nilholms blogg

Det har blivit allt vanligare med sammanläggningsavhandlingar inom det utbildningsvetenskapliga området. En avhandling skrivs inom ramen för en forskarutbildning som normalt är på fyra år.

En sammanläggningsavhandling består i normalfallet av 3-4 artiklar vilka i den färdiga avhandlingen föregås av en text som kallas kappa. Det finns delade meningar om vad en kappa ska bestå av men vanligtvis innehåller den en bakgrund till arbetet, teoretiska och metodologiska utgångspunkter/resonemang, en sammanfattning av artiklarna samt en övergripande diskussion.

I den här bloggen vill jag diskutera huruvida benämningen kappa fungerar bra i det här sammanhanget. Det finns för närvarande inga konkurrerande benämningar vad jag vet och en del tänker förmodligen inte på att "kappa" är en metafor. När vi inte längre ser det metaforiska i ett uttryck talar vi om stelnade metaforer. Men vad är det just i själv ordet kappa som gjort att det används metaforiskt i det här sammanhanget?

Kappan som metafor

En metafor byggs upp av att egenskaper hos något objekt används för att tydliggöra ett annat objekt. Vilka egenskaper har då klädesplagget kappa? Det är ganska lätt att hitta ett flertal sådana egenskaper, t.ex. längd (lång/kort), färg (närmast obegränsade möjligheter), estetiskt värde (snygg/ful; mer subjektivt), funktionellt värde (bra/dålig), form (många möjligheter), skyddsförmåga (varm/varmare; alla kappor skyddar något), förmågan att innesluta och att dölja och att signalera något om bäraren av kappan (signalvärde).

Det finns fler egenskaper och alla de ovan nämnda används inte heller metaforiskt när vi talar om avhandlingens inledande del som en kappa. Några av kappans egenskaper verkar bättre än andra kunna användas för att beskriva avhandlingens inledande del: längd, funktionellt värde, skyddsförmåga, förmågan att innesluta och signalvärde, vilket illustreras av följande exempel:

Det var en lång kappa. (längd)

Det var en bra kappa. (funktionellt värde)

Kappan täckte upp bra för de mindre lyckade artiklarna. (skyddsförmåga)

Kappan täcker in artiklarna bra. (förmågan att innesluta)

Det måste vare en självständig person som har en sådan särpräglad kappa (signal av identitet)

Däremot finns det andra egenskaper hos klädesplagget som förefaller svårare (men kanske inte helt omöjliga) att använda för att karakterisera avhandlingens inledande del:

Kappan var svart. (färg)

Kappan var vacker. (estetiskt värde)

Det var en bylsig kappa. (form)

Att klädesplagget kappa har använts för att beskriva sammanläggningsavhandlingens inledande del tror jag dock främst har att göra med betydelsen av att innesluta. Här ser vi en fara med metaforen eftersom när en kappa tas på så döljs kläderna (artiklarna). Detta kan i och för sig vara bra om artiklarna inte håller måttet, men det borde förstås inte vara funktionen hos den inledande delen av avhandlingen.

Det finns ett ytterligare och grundläggande problem med att se den inledande delen av en sammanläggningsavhandling som inneslutning och det är att det säger lite om relationen mellan denna del av avhandlingen och artiklarna. På ett sätt handlar det om en inneslutning, artiklarna sätts i ett nytt sammanhang, men det säger ganska lite om relationerna mellan det som innesluts, artiklarna, och kappan.

Här är vi framme lite vid pudelns kärna. En bra metafor belyser det området där metaforen används. Det är svårt att se att kappa som metafor säger oss något väsentligt om avhandlingen inledande del annat än att det är något som i någon mening omsluter artiklarna.

Det finns andra metaforer som fungerar lika bra, eller snarare lika mindre bra, som kappa för att visa på relationen mellan avhandlingens inledande och artiklarna. Vi skulle lika gärna kunna använda metaforen ram, eller för att förtydliga, ram-text. Eller täcke, rock, kanske till och med hus och tält. Men behöver vi inte då en ny metafor som täcker in en mer substantiell relation mellan artiklarna och avhandlingens inledande text?

Att gå en annan väg

Ett annat sätt att närma sig problemet är att försöka beskriva den relation som bör råda mellan artiklarna och de inledande delarna av avhandlingen. Här finns det givetvis olika åsikter. En del skulle förmodligen argumentera för att den inledande delen inte har en jättestor betydelse utan det är artiklarna som är i fokus. Den inledande texten blir då kanske något som skapar förbindelser mellan artiklarna utan att nämnvärt förändra innebörden i dem, broar snarare än en kappa (artiklarna är öar). Andra menar att kappan just ska innesluta artiklarna vilket betyder att den på något sätt i alla fall skapar något gemensamt för artiklarna, men oklart vad.

Det är dock min övertygelse att den inledande texten i en utbildningsvetenskaplig avhandling måste åstadkomma mer än så och det av två skäl. För det första skrivs artiklarna i en sammanläggningsavhandling under en större del av utbildningstiden. Doktoranden utvecklas och lär sig mer och får en förbättrad förmåga att reflektera över sitt arbete. Den inledande delen av avhandlingen blir en plats där denna ökade förmåga till reflektion kan användas för att sätt nytt ljus på de tidigare artiklarna. Det kan till och med vara så att doktoranden vill omvärdera/ompröva resonemang i någon/några av artiklarna.

För det andra kräver området utbildningsvetenskap (borde kräva) att man i avhandlingens inledande del bör förhålla sig till utbildningsvetenskapens centrala frågor, t.ex.: Vad är utbildningens syfte och hur förhåller sig min avhandling till detta? Denna fråga är t.ex. intressant vad gäller avhandlingar där kunskapsprestationer är den huvudsakliga variabel som står i fokus. Hur ser avhandlingsförfattaren på kunskapsuppdraget i relation till utbildningens övriga uppdrag är en fråga som då med fördel kan diskuteras i avhandlingens inledande del. I det fallet blir det också viktigt att diskutera relationen mellan kunskapsprestationer och genuin kunskap.

Men fler andra viktiga frågor kan också adresseras i kappan: Vilka konsekvenser får mina metateoretiska utgångspunkter? Varför har jag placerat min avhandling i en viss teoretisk tradition och inte i en annan? Kan jag med hjälp av min avhandling utveckla den teori jag använt utöver den eventuella teoriutveckling som gjorts i artiklarna? Givet svaren på dessa frågor, vilken ny forskning är mest angelägen?

Nu är det dock tyvärr inte så att dessa frågor som regel behandlas utförligt i inledande delar av sammanläggningsavhandlingar i utbildningsvetenskap. Det går givetvis också att föra en argumentation om vilka av de ovanstående frågorna som är viktigast att behandla och här råder delade meningar. Men min poäng är att relationen mellan den inledande delen av avhandlingen och artiklarna handlar om utveckling/fördjupning, något som knappast alls återspeglas i metaforen kappa (och förstås inte heller i benämningen ”den inledande delen”).

Således döljer metaforen kappa (nu är det komplicerat) att den inledande delen av sammanläggningsavhandlingen ska utveckla, fördjupa och kontextualisera det som står i artiklarna. Kanske är det delvis därför många doktorander förundrar sig över vad som ska stå i kappan och hur den ska förhålla sig till artiklarna?

På jakt efter en nu ny metafor – eller?

Som läsaren förstår är jag inte nöjd med kapp-metaforen, men vad ska vi använda istället? Det bör kanske helst vara ett substantiv, då det ändå är något ting-likt över en text. Det handlar om en omdaning/förvandling av det som står i artiklarna till en högre nivå, en lyftning. Men dessa ord, omdaning, förvandling, lyftning, är substantiverade verb och passar utifrån åtminstone min språkkänsla inte riktig in på att beskriva en text. Det blir konstigt att säga:

• Hur går det med omdaningen?

• Lyckas du med förvandlingen?

• Hur långt har du kommit med lyftningen?

Av två skäl lämnar jag över problemet till läsaren. För det första kommer jag i skrivandets stund inte på någon tillräckligt bra metafor. För det andra kommer ordet kappa att användas ändå eftersom det är oerhört svårt att med hjälp av argumentation ändra språkvanor (se länk till tidigare blogg om benämnandets politik nedan).

Det som är lite hoppingivande är att metaforen kappa använts så länge att den som nämndes inledningsvis börjat stelna. Vi ser inte på samma sätt som tidigare det metaforiska i ordet kappa utan det blir bara en mer neutral beteckning för den inledande delen av avhandlingen. Då kan vi säga att ”kappan bör ge en större kontext för avhandlingen och fördjupa den teoretiska ansatsen”, egenskaper vi önskar hos avhandlingen men som har ganska lite att göra med hur klädesplagget kappa är beskaffat.

Det är värt att nämna att på engelska finns sådana mer neutrala beteckningar såsom ”Introductory chapter”. Ibland används dock beteckningen ”Introductory summary” vilket ur den hör bloggens perspektiv inte alls är bra. Det viktiga är givetvis att vi diskuterar vad kappan ska innehålla men kanske har den diskussionen bromsats något just på grund av metaforen kappa?

Blogg med resonemang om svårigheten att förändra etablerade benämningar:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/benamnandets-politik