Tillbaka

Lärarbristen - det största hotet mot skolan?

Lärarbristen - det största hotet mot skolan?

Alla som gått i skolan vet hur betydelsefull läraren är. Välutbildade och entusiasmerande lärare är guld värda. Därför är det mycket oroande med den lärarbrist som växer sig allt starkare. Lärarbristen har framför allt demografiska orsaker såsom pensionsavgångar och större barnkullar. Ett stort problem är att endast några få procent av ungdomarna har lärarutbildningen som sitt förstaval när de söker till högskolan och att lärarutbildningen, framför allt den som vänder sig till yngre barn, inte lockar de ungdomar som har goda studieresultat från gymnasieskolan.

Lärarbristen förefaller till stor del också främst drabba de elever som i övrigt har sämst förutsättningar. I så kallade utsatta områden där många elever inte når skolans mål finns det flest obehöriga lärare. Frågan är också vilka lärare den regering som nu förespråkar ett stärkande av särskilda undervisningsgrupper, resursskolor och särskolan tror kommer att undervisa elever i olika typer av svårigheter? Ska dessa tas från den ”vanliga” skolan, och därmed dränera denna på kompetens, eller kommer tjänsterna att fyllas av obehöriga?

Ett sätt att möta lärarbristen är att erbjuda fler vägar in i läraryrket. Något paradoxalt skulle en eventuell lågkonjunktur förmodligen kunna förbättra rekryteringen till yrket men samtidigt skulle då kommunerna vara tvungna att spara på sina utgifter. Hur som helst är det förstås väldigt viktigt att locka ungdomar till läraryrket. Utifrån dessa resonemang försökte jag ta reda på lite mer om varför så många ungdomar i Sverige inte vill bli lärare.

 

Var finns forskningen?

Faktum är att jag haft svårt att hitta forskning som kan besvara frågan om varför ungdomar inte attraheras av läraryrket. Möjligtvis har jag letat dåligt, men det tror jag inte och jag är förstås väldigt tacksam om någon kan meddela mig om jag missat någon viktig undersökning. Med tanke på de stora summor som satsas på utbildningsvetenskaplig forskning är det förstås förvånande att det inte verkar finnas en gedigen kunskap i en sådan här viktig fråga.

Bristen på kunskap aktualiserar också frågan om den fria forskningens ansvar, en fråga som jag kommer att återkomma till i en senare blogg. Forskningen är till sin natur långsam och oftast beskrivande/förklarande. Men när en så vital del av samhället som dess grundläggande utbildning står inför det hot som lärarbristen utgör skulle det förmodligen också behövas en mer intervenerande forskning. Vi forskare har alla skäl att rannsaka varför vi inte har mer kunskap att erbjuda om varför ungdomar inte söker lärarutbildningen i högre grad och varför vi inte kan påvisa forskningsbaserade sätt att förbättra rekryteringen.

I brist på ett omfattande forskningsunderlag finns det många förslag på varför ungdomar inte lockas till lärarutbildningen: låg lön (vilket alltså inte stämmer), stökiga klasser, för låga antagningspoäng (sänker prestige), att lärarutbildningen inte ses som en attraktiv utbildning (och vissa menar att lärarutbildningen har lägre status än själva yrket), demoniseringen av skolan, den egna erfarenheten av skolan, läraryrkets låga status, dåliga karriärmöjligheter, att krävande föräldrar gör läraryrket svårare och så vidare.

Intressant nog är att den som verkar ha bäst kunskap om dessa frågor inte en universitetsforskare utan Ulrik Hoffman vid Ungdomsbarometern. Ulrik menar att en viktig orsak till att ungdomar inte söker lärarutbildningen är att de (felaktigt) tror att det är ett låglönejobb, något som förmodligen bidrar till att ungdomarna också anser att läraryrket har låg status. Här kan det vara så att den fackliga kampen för högre löner närmast har slagit bakut! På ett liknande sätt kan klagomål, ofta välriktade, mot lärares höga arbetsbelastning och stressiga arbetssituation ha överskuggat det faktum att den klart övervägande delen av den svenska lärarkåren anser att de bemöts med respekt och TRIVS med sitt jobb.

 

Demoniseringen av skolan

I områden där det saknas säker kunskap brukar var och en hitta sin favoritförklaring. Personligen tror jag demoniseringen av skolan kan ha haft betydelse för att läraryrket tappat i attraktionskraft. Till exempel politiker, Skolinspektionen och media har kritiserat skolan så till den grad att det knappast gått att säga ett positivt ord om den i politiska debatter eller i det offentliga samtalet (se länk till tidigare blogg om demoniseringen av skolan nedan nedan).

Denna svartmålning av skolan kan förklara att föräldrar är skeptiska till skolan i allmänhet men ofta har gott förtroende för den skola där deras barn är elever. Demoniseringen torde alltså ha medverkat till att skolans och läraryrkets status sjunkit och att yrket blir mindre attraktivt för ungdomar. Demoniseringen av skolan kan också göra det betydligt svårare att locka personer via andra vägar än lärarutbildningen in i yrket.

Det är också värt att notera i sammanhanget att medan exempelvis jurister och läkare ofta glorifieras i populärkulturen är det sällan man möter narrativer där lärares arbete idealiseras.

Men, som sagt, detta ska endast ses som en hypotes och flera faktorer samverkar givetvis till att ungdomar inte har större benägenhet att söka lärarutbildningen. Vad som behövs är större vetenskapligt grundande intervjuundersökningar med representativa urval av ungdomar gärna kombinerat med registerstudier för att på djupet kunna hitta trovärdiga förklaringar till varför läraryrket lockar alltför få elever med goda betyg. Det är nämligen så att många kan tänka sig att bli lärare, vilket är hoppfullt, men något får dem att hellre välja andra yrkesbanor.

Det behövs också alltså enligt min mening studier av aktionsforskningskaraktär med syfte att underlätta lärarrekrytering för att möta vad som är ett akut hot mot samhället i stort men framför allt ett hot mot utsatta grupper, vilka redan drabbats hårt av den minskade likvärdigheten i det svenska skolsystemet.

Det är givetvis också viktigt att de ungdomar som väljer läraryrket också stannar i det. I en nyligen publicerad analys från Holland (se referens nedan) menar författarna att lärarutbildning, god handledning, minskad arbetsbörda och organiserandet av sociala nätverk för nya lärare verkar vara faktorer som får nya lärare att stanna i yrket. Dessa resultat gjorde mig lite orolig då några blivande lärare nyligen berättade för mig att det var svårt att få tillgång till mentor som nyanställd lärare.

Det bör också läggas till att det är konkurrens om de ungdomar som vill studera på högskolan och en ökad rekrytering till lärarutbildningen kan leda till brister i andra viktiga yrken.

 

En öppning för nytänkande?

Psykiatrikern Johan Cullberg har skrivit en mycket tänkvärd bok som heter ”Kris och utveckling” som vid det här laget har 44 år på nacken. Där argumenterar han för att kriser, hur jobbiga de än är, också ger möjlighet till utveckling. Kanske kan lärarbristen också öppna för ett nytänkande kring vad lärare ska syssla med? Ett förslag i den senaste regeringsförklaringen är till exempel att kringpersonal ska kunna avlasta läraren en del arbetsuppgifter. Det går också givetvis att på andra vägar frigöra lärare från den tidskrävande yttre kontroll de är utsatta för.

En annan intressant möjlighet, som jag varit inne på vid ett flertal tillfällen i den här bloggen, är att öppna för mer av samarbeten i klassrummen och således använda eleverna i högre grad som resurser i undervisningen. Det är ju väl känt att arbetssätt som samarbetslärande och kamratlärande har gott stöd i forskningen. Dessa arbetssätt ska givetvis ses som komplement till annan mer lärarstyrd undervisning.

En ytterligare möjlighet är att bättre använda informationsteknologi vilken som bekant inte alltid utnyttjas på bästa sätt. Vi ska heller inte underskatta betydelsen av goda lärarmedel.

Att mycket behöver göras fort för att inte lärarbristen ytterligare minskar kvalitén och likvärdigheten i det svenska skolsystemet torde alla vara överens om.

 

Den Brok, P., Wubbels, T. & van Tartwijk, J. (2017) Exploring beginning teachers’ attrition in the Netherlands. Teachers and Teaching: Theory and Practice, 23 (8), 881–895.

 

Länk till tidigare blogg om demoniseringen av skolan:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/berallelser-om-skolan

 

kommentarer
Lägg till kommentar